En väg mot den perfekta odlingen?

Droppbevattning är inte nytt i Sverige. Under 30 år har den använts vid bevattning av rabatter, gräs samt odling av grönsaker på friland och i växthus. Eftersom anläggningskostnaden har varit hög så har den naturliga begränsningen av användandet blivit ekonomiskt värdefulla grödor som exempelvis tomater och gurkor. Under senare tid har tekniken gjort det möjligt att ta fram billigare tunnväggiga droppslangar vilket har gjort att den här bevattningstekniken har blivit intressant även för exempelvis potatisodling.
Joakim Ekelöf klargör att om man skördar 60 ton per hektar så blir kostnaden för droppbevattningstekniken 15 öre kilot.
Andreas Wiklund, Bro, och Joakim Ekelöf, Källunge, beslutade sig för ett genomföra ett droppbevattningsexperiment i samband med potatisodling som ett kandidatexamensarbete inom hortonomprogrammet vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. De har själva skaffat sponsorer till projektet och Stora Tollby gård i Fole står för odlingskostnaderna. Sammanlagt kostar projektet 160 000 kronor, berättar Joakim Ekelöf.

Började i mars
Redan i mars påbörjades projektet med att de två gav sig i kast med omfattande litteraturstudier under åtta veckor. Det är mycket som talar för att det här är ett projekt i tiden. Tidigare försök har visat att vattenåtgången kan minskas upp till hälften vid användning av droppbevattning.
Ett problem vid potatisodling är just torkkänsligheten. Om plantan drabbas av torka när knölarna är små bildas exempelvis skorv som försämrar kvaliteten.Vid torrperioder måste lantbrukaren ägna mycken tid och energi åt bevattning, ibland så ofta som varannan dag. Eftersom potatisen odlas på lätta jordar så avdunstar vattnet mycket snabbt.
Med droppbevattning får plantan en jämnare vattentillgång och får därmed bättre förutsättningar att utvecklas optimalt. Avdunstningsmätare håller kontroll på hur mycket vatten som lämnar odlingen upp i luften och samtidigt tillförs samma mängd genom droppbevattningen.
Projektet vid Stora Tollby omfattar cirka en hektar vilket är cirka en procent av gårdens odling. I mitten av fältet finns 44 rader där man använder droppbetvattning och på båda sidor om dessa finns 44 rader där konventionell spridarbevattning används. Hela fältet är uppdelat i 16 provtagningsrutor. De sorter som används är fontane, en ganska ny bintjeersättare, och ditta som ännu inte är så stor i Sverige men som är den tredje största sorten i Europa.

Resultat
Efter skörden får man veta hur det slutliga resultatet blir men redan nu kan Andreas Wiklund och Joakim Ekelöf se stora skillnader på potatisen till droppbevattningens fördel.
Tror Andreas Wiklund och Joakim Ekelöf att de gotländska potatisodlarna kommer att snabbt gå över till droppbevattning?
Joakim Ekelöf säger att svenska odlare överlag är ganska konservativa så det kommer att ta lite tid innan metoden slår igenom, dock har Andreas Wiklund och Joakim Ekelöf hela tiden blivit bemötta med ett mycket stort intresse från alla som har hört talas om projektet. Nästa steg blir att tillföra näringen i droppslangarna och anpassa till potatisplantans behov vilket är mycket intressant ur miljösynpunkt eftersom man därmed skulle minska odlingens näringsläckage.