En tidsresa till ringmuren

Allt var precis som vanligt och jag gick hem från en lång dag i skolan. Jag studerade intresserat den gamla ringmuren och undrade varför den fanns där. Jag satte mig på en liten bänk för att knyta skosnöret som hade gått upp och kände mig plötsligt iakttagen. Jag tittade upp mot Kruttornet och såg då en liten flicka sitta högt där uppe över den välvda Fiskarporten. Mina ögon blev suddiga och mina ögonlock kändes tunga så jag lade mig ner för att vila lite på den gamla stenbänken. Men jag föll i en djup sömn.
Jag vaknade upp. En ung kvinna satt och baddade min varma panna. Jag undrade varför det inte var den lilla stenbänken jag vaknade på, utan i ett varmt liten hus. Kvinnan såg att jag var förvirrad och berättade att när hennes man hade gått hem från murbygget borta vid Lambtornet igår kväll så hade han sett mig ligga där alldeles ensam på bänken och då hade han burit hem mig eftersom han var rädd för att någon skulle skada mig. Jag tittade mig omkring och insåg att det här huset absolut inte var från 2000-talet.

Jag såg den lilla flickan jag hade sett på Fiskarporten sitta och leka med några vackra stenar på golvet, men hon var fortfarande suddig och jag undrade vad hon gjorde här. Det var först då jag insåg att allt inte stod rätt till så jag reste mig sakta upp för att undersöka detta konstiga ställe. Kroppen var svag och benen vek undan och jag föll ner på golvet. Fort kom kvinnan och hjälpte mig tillbaka till sängen och sa till mig att jag skulle vila lite tills jag hade återhämtat mig och räckte mig en liten stickad tröja som jag kunde använda om jag frös.
Dagarna gick och jag kände mig starkare. Smärtorna hade lagt sig och jag orkade inte ligga kvar i sängen och bara vänta på att få undersöka detta konstiga ställe som jag hade kommit till. Ingen var där så jag gick ut ur huset. Där såg jag en gammal by som såg ut att vara från 1100-talet. Jag såg en ko och en gris i en liten hage och jag mindes att den gamla kvinnan hade berättat för mig att på nätterna och vintrarna bodde djuren i ett litet stall under huset eftersom de då värmde upp huset.
Jag gick en bit på en lerig stig och efter ett tag såg man hur starka män staplade stora stenblock på en hög. En liten brunhårig flicka med rufsiga flätor kom fram och hälsade på mig medan jag intresserat stod och studerade varje stenblocks rörelse. Jag frågade vad de höll på med och hon tittade undrande på mig och frågade hur jag inte kunde veta det, och undrade om jag var en landsbo. Men jag svarade bara att jag hade väldigt länge legat sjuk och inte visste så mycket.
Då började hon berätta att de höll på att bygga en stor mur så att landsborna eller inkräktare från andra länder inte skulle stjäla deras handelsvaror. Stadsborna var skickliga handelsmän och Gotland och Visby låg centralt beläget för närliggande länder att komma och byta varor med dem. Hon sa även att om landsborna ville byta till sig några varor var de tvungna att betala tull för att komma in inför muren.

Efter en stunds pratande fortsatte vi att titta på de starka männen och stenblocken. Svettpärlorna rann längs med deras bara överkroppar i det gassande solskenet, och jag tänkte på vad jobbigt det måste vara för dem att stå och stapla stenar hela dagarna. Jag frågade flickan som hette Maria vart alla stora kalkstensblocken kom ifrån och då berättade hon att det kom från närliggande områden där de hade gjort stora kalkbrott. Då tänkte jag att det kanske är därför det är som en vallgrav nästan runt hela ringmuren.
När mörkret började falla och skymningen hade lagt sig som ett täcke över staden gick vi hem. Männen fortsatte att stapla lite till och jag förstod hur oerhört viktigt det var för dem att få klart muren. Jag var den enda här som visste att det skulle ta nästan tvåhundra år innan muren skulle stå färdig.
När vi hittade tillbaka till det lilla huset berättade Maria att familjen inte hade några barn. Men att de hade haft en liten dotter som hade dött eftersom hon hade drunknat. Hon undrade om vi kunde ses dagen efter och jag sa självklart ja. Hon sa att hon skulle komma till mig efter hon hade gjort sina sysslor. När jag kom in i huset och möttes av värmen från djuren, kände jag doft av saltat kött.
Jag slog mig ner på en ranglig stol och kvinnan gav mig en bit kött. Sedan berättade hon om den tragiska historien då deras dotter Lisa hade drunknat. Hon sa att hon länge velat ha ett nytt barn men inte vågat skaffa det eftersom hon var rädd att förlora ett till, och hon berättade även att jag var väldigt välkommen att bo vid dem om jag ville. Och så gav hon mig lite gamla kläder som Lisa hade haft. När jag hade ätit upp den goda köttbiten tog det inte lång tid förrän jag somnade in på det mjuka koskinnet.

Dagen därpå vaknade jag av hårda slag mot dörren. Jag reste mig blixtsnabbt upp och öppnade den lilla dörren för att kolla vem det var. Det var Maria som stod och log brett mot mig och vi sprang genast bort mot murbyggandet. Vi satte oss på en liten plätt med gräs och tittade på muren. Hon frågade mig om jag visste vad Lambtornet var till för och så pekade hon mot Kruttornet. Jag visste ju inte det så då berättade hon att det skulle bli ett försvarstorn där armbågsskyttar skulle sitta och skjuta rakt ner i inkommande båtar. Hon berättade att tornet inte hade någon port utan bara en liten lucka ett tiotal meter upp på väggen, dit man endast kom upp via en stege som sedan drogs in. Detta för att då kunde inte angripare ta sig in lika lätt. Jag såg att det var en hamn på andra sidan och kom då ihåg att Almedalen förr hade varit en hamn men numera bara en damm på grund av landhöjningen. Hon sa även att Lambtornet var det äldsta tornet på ringmuren och att det var där murbyggandet startade.

Veckorna gick och jag lärde mig en massa intressanta saker. Familjen jag bodde hos såg mig numera som deras egen dotter. Men jag ville nu hem till min riktiga familj. Jag saknade dem så oerhört mycket men jag visste inte hur jag skulle komma hem till 2000-talet igen. Jag gick tillbaka till stenbänken vid Kruttornet en sen kväll och försökte somna där. Hur mycket jag än försökte somna, så gjorde jag inte det. Flickan var inte där och jag greps av panik. Då bestämde jag mig för att drunkna precis som Lisa hade gjort.
Jag kastade mig ner i vattnet och simmade längre och längre ut tills kroppen började krampa och jag åkte ner på havsbotten. Vattnet fyllde mina lungor och jag förlorade nästan medvetandet. Då såg jag Lisa igen och hon tog min hand och drog mig upp till ytan igen och förde min vattenfyllda kropp in mot land.
När vi kom in till land igen sprang jag direkt hem till mitt hus i Lisas gamla blöta kläder och slet upp dörren. Mamma stod i köket och lagade mat och undrade varför jag var blöt. Jag frågade om hon inte hade saknat mig eftersom jag hade varit borta så länge men hon skrattade bara och sa att hon alltid saknade mig när jag var i skolan. Jag blev väldigt förvirrad men det spelade ingen roll.
Nu var jag i alla fall hemma igen och visste lite om varför ringmuren omringade vårt lilla hus i Visby.