En söt historia om bröd
I dag är det en märkesdag i almanackan för alla konnässörer av semlor. Fettisdagen utgör den traditionella höjdpunkten på semmelåret. framåt.
Foto: Fotograf saknas!
Semla är det namn som numera är det totalt dominerande. På Gotland var det länge fastlagsbullen som gällde men semlans kortare och överallt använda namn har trängt ut övriga, inklusive fettisdagsbulle och det mera ursprungliga hetvägg.
Semlan åts längre tillbaks i tiden på en av de tre dagar i form av fastlagen som föregick fastan. Det var fastlagssöndagen, bullamåndagen och fettisdagen. Sedan även under de följande tisdagarna under fastan till påsk.
Mera kommersiellt betingat blev det under 1960-talet. Då började försäljningsstarten länkas ihop med den allmänna reastarten på annandagen. Och numera finns den permanent från jul till påsk och ofta med någon "tjuvstart" före julhelgen.
Omdiskuterad
Semlan är en i dag i grunden enkel bageriprodukt men med en lång och respektingivande historia. I dag består den ju av en vetebulle med fyllning av mandelmassa (skall vara hälften mandel hälften socker) och vispgrädde plus ofta lite socker på locket. Men fullt så enkelt är det inte.
Striden kan stå het om alltifrån om mandelmassan skall vara lättflytande och täcka en större yta eller vara en hårdare bit, om grädden skall vara hård- eller lättvispad och med (vilket den oftast är) eller utan iblandad mjölk, till om locket skall vara trekantigt eller runt och pudrat med flor- eller pärlsocker.
För man sen in om de skall serveras med varm mjölk eller ej, med kanel eller kardemumma, så brukar diskussionen blir riktigt het... Även om den i dag oftare har kaffe än varm mjölk som eventuellt tillbehör.
Bröd blev delikatess
Men innehållet har som i så många klassiska bakverk och maträtter där man tror att recepten varit oförändrade genom tiderna, genomgått ett antal finjusteringar.
Ursprungligen var semlan i bakad form mer som ett vanligt bröd, utan kryddor, innan den började sötas med honung.
Under 1500-talet började sockerbagarna göra hål i bullen och blandade inkråmet med grädde eller kokade det tillsammans med grädde och smör varefter bullen återfylldes med detta. Först under 1800-talet blev vetebröd vanligt i hela landet och semlan fick allt mer karaktären av delikatess.
Mandeln kom till landet under 1700-talet. Mandelmassan blev vanlig först under 1800-talet och 1833 nämns sådan i Årstafruns dagbok. En av de kända tidiga beskrivningarna av semlan emanerar från en tidningsnotis 1850: "Fettisdagssemlor det är runda hvetesimlor fyllda med mandelmassa, som serveras med varm mjölk, stundlom med smält smör".
Gotland var först
Och där har vi ju dagens variant även om förstås smöret försvunnit och ersatts av visprgrädden. Denna blanades dock inte allmänt i semlan förrän under 1930-talet, något som en Gotlandskonditor skall ha varit först med, omedelbart efter första världskriget.
Så nog har semlan spelat en roll genom decennierna. Den har till och med beskyllts för kungamord. Det var skalden Johan Gabriel Oxenstierna som ansåg att fettisdagen borde förbjudas och hetväggen drivas i landsflykt eftersom den "begått ett kungamord". Det skalden syftade på var förstås det mest bekanta fallet av överdosering av semlor, konung Adolf Fredriks död i "indigestion" 12 februari 1771.
Men, med all respekt för dåtidens kraftfulla hetväggar, nog torde kungen ha inmundigat en hel del utöver dessa under denna beryktade måltid.
Men i dag, fettisdagen 5 februari 2008, står den åter i centrum. Hatten av!
Så jobbar vi med nyheter