En obefogad rädsla

- Det tar ju tid innan en omorganisation sätter sig men nu fungerar det bra, säger brandmästare Anders Fagerlund.Svårigheterna för larmtelefonisterna är dock uppenbara. Människorna som ringer är stressade och ostrukturerade, ibland panikslagna. Många olika socknar, platsnamn och gårdar att hålla reda på och med dagens mobiltelefoner ökar risken att den som ringer inte vet exakt var den befinner sig. En del blir frustrerade
Hur vet då en fastlänning på SOS-alarm var på ön ambulansen eller brandbilarna ska skickas? - Om uppgifterna är vaga så försöker vi att med olika frågor identifiera var inringaren befinner sig. Många blir frustrerade och tror att vi ställer frågor istället för att larma räddningstjänsten, men så är det inte, förklarar Tomas Falkborn, driftsansvarig på larmcentralen i Eskilstuna. - Vid intervjuer är alltid två telefonister inkopplade. En som talar med den som ringt in, och en annan som larmar, säger han.För att korta tiden mellan inkommet samtal och utryckning ytterligare, använder de sig sedan ett år tillbaka av medlyssning. Vid behov kopplas då räddningstjänsten i Visby in tidigt i telefonsamtalet som en tredje part. De kan då, med sin lokalkännedom, lyssna in sig på var samtalet kommer ifrån. Då hör man en röst som säger: "räddningstjänsten är med". Så var fallet i samband med branden i båtverkstaden i Träkumla tidigt på måndagsmorgonen. Stanna kvar vid brand
Tomas Falkborn påpekar att det alltid är viktigt att inte lämna platsen om man ringer in för att larma om något.- Om man ser en brand från bilen är det viktigt stanna kvar, så nära man kan komma. Det kan rädda mycket innan räddningspersonalen hinner dit, säger han.Under 2007 kommer SOS-alarm att, med GPS teknik, kunna pejla in den mobiltelefon man ringer ifrån. Det fungerar redan på andra ställen i landet men nu är det Stockholms, Södermanlands och Gotlands tur. Då kommer man också komma åt SOS-alarms allra största problem. Alla busringningar. Sju procent, eller 280 000, av de samtal som varje år kommer in till landets arton larmcentraler är busringningar. Det är drygt 750 stycken varje dag.- Det tar livsviktiga hjälpresurser från de som verkligen behöver, säger Tomas Falkborn.

En obefogad rädsla

Sedan april 2005 svarar en telefonist i Eskilstuna om man ringer 112 från Gotland. Det var av ekonomiska skäl som öns larmcentral lades ned, och motståndet mot detta var då kompakt. Men rädslan att bristande lokalkännedom skulle äventyra säkerheten har visat sig vara obefogad.