Aron Hejdström kom till Stora Karlsö med sillgrisslorna i år. Han började förbereda sin första sommar som tillsyningsman på ön samtidigt som grisslorna i april började söka efter lämpliga häckningsplatser.Det blev några ensamma veckor på den öde ön för Aron, men i början av maj kom den första Karlsöturen och med den all övrig personal.Just nu är det gott om folk som både arbetar och bor på Stora Karlsö. Restaurangen har sin personal och hit kommer också forskare, vandrarhemsvärdar och guider. Just nu skolas ett nytt gäng guider in. De ska lösa av dem som har varit här en månad och därför är det trångt i guidernas stugor vid Hien. Guiderna tränger ihop sig som grisslor på guidevinden.Karlsöbåten går dubbla turer under högsäsong och därför jobbar det just nu fyra guider och två vandrarhemsvärdinnor vid sidan av tillsyningsmannen på Stora Karlsö. Aron Hejdström jobbar i stort sett hela sommaren, men de andra jobbar i regel inte mer än en månad var. För trots att lönen är måttlig och trots att alla guider i princip bor på jobbet så är det många som vill komma hit.- Det är en skön tillvaro här. Man får vara ute och man mår bra här, förklarar Aron.En stor del av guidernas arbetsdagar upptas förstås av guidningen. Maria Brandt gör sin andra tur för dagen och den börjar i muséet där Maria och Bodil Lindström berättar om sillgrisslor, tordmular, rosenfinkar och andra fåglar som vi kommer att få möta på vår vandring. De berättar om varför fåglarna flockas just här och om deras egenheter. Svärtan, till exempel, hon känns igen på sina vita vingfläckar och det är dem som ungarna följer. Vems vita vingfläckar spelar mindre roll. Ungarna byter gärna mamma. Bakom en enda hona kunde man därför räkna in 160 ungar får vi veta.Maria tar högervarv med halva gruppen och Bodil går i vänstervarv med resten. Ute på vandringen handlar det om mer än fåglar. Maria Brandt berättar om hur Karlsö brukades förr. Bönder kom hit inte bara för att fiska, utan också för att samla ägg och dun och jaga. Och hon tar med oss till kalkbrottet där man bröt sten till medeltidens kyrkbyggen. När några i gruppen kommer på efterkälken tar Maria gärna en "pausblomma". Alla guider har någon form av naturinriktad högskoleutbildning. Maria är utbildad i biologi och har undervisat i floristik. Kring varje blomma berättar hon en sägen eller vad man förr brukade använda den till och på så sätt fastnar förvånansvärt många blomnamn i minnet.Men fågelberget är förstås en självklarhet så här års. Grisslornas ungar har börjat hoppa i skymningen och det råder full aktivitet på klippan. Eftersom Maria och Bodil har hållit samma tempo på sina guidningar kolliderar de båda grupperna vid fågelberget. Det är svårt att skilja turisterna i solhattarn från varandra och tanken på svärtan och hennes ungar är inte långt borta när Bodil måste höja rösten för att få med sig alla sina "ungar".Maria Brandt snubblar på orden ibland. Hon är trött i dag. Under grisslingen måste guiderna jobba nattskift med ringmärkning av ungarna. 2000 ungar ska märkas. Andra år har man kunnat ta övernattande gäster till hjälp, men i år kan man inte ta med sig utomstående. Tordmular häckar längs den väg som man brukade gå, därför måste ringmärkarna klättra utför stup och vada genom vatten för att ta sig till fram till fågelberget.Och grisslornas ungar hoppar inte på kontorstid. För att undgå de hungriga trutarna hoppar ungarna mellan elva och ett på natten när det är som allra mörkast. När de landat ilar de kvickt ut mot papporna som skriar efter dem ute på havet och då gäller det att vara snabb. - Det är lite rugbykänsla. Man kastar sig mot stenarna för att fånga ungarna utan att skada dem. Det gör ont i knäna. Man är ju ingen grissla precis, förklarar Maria.Smutsiga är de också:- Jag tror att de hoppar för att de är sugna på ett bad, säger hennes guidekollega Ola Renman.Andra nätter går guiderna upp i gryningen för att räkna fåglar och har de inte guidning på dagen så väntar måleriarbete, gräsklippning och annat underhåll.Men det är förstås inte bara jobb som lockar guider till Karlsö. De har roligt också. När dagen är över spelar de volleyboll eller samlas omkring vin, alfapet och kladdkaka. Ibland är det "fest". Då öppnat guiderna sin egen bar, klär sig fina och ordnar dans. Och var fjärde kväll är det storrengöring av samtliga guider i den vedeldade bastun. - Det är ett helt annat tempo här på Karlsö. Visst kan det kännas som att man alltid jobbar, men det blir ett annat liv, utan så mycket intryck utifrån. Det är skönt, förklarar Maria.Aron Hejdström, som är här under längre tid än någon annan, håller med Maria. Karlsötempot är härligt. Själv har han alltid mycket att göra, men i den här miljön blir man inte utbränd. Aron lever med naturen och följer dess växlingar i detalj. Varje dag försöker han att hinna ta en tur över ön och notera hur djur- och växtlivet förändras. Aron har guidat ön i tre somrar och han saknar ingenting av det som sommaren bjuder på Gotland. Aron missar inte nöjeslivet i stan. Han tycker att han slipper det.Man förändras en smula här ute, det märker Aron när han åker in till Visby för att göra ärenden:- Ser jag nåt intressant på stan så greppar jag efter kikaren!- Alla som har varit på Karlsö i några dagar kommer in i det här. För mig känns det otroligt privilegierat att få leva här så länge.Aron Hejdström stannar på Stora Karlsö till den 30 september. Sedan drar han vidare tillsammans med höstens flyttfåglar..
