En Hansestad växer fram
När bröderna Jan och Krister Berggren i byggföretaget Jakri AB i Skåne fick möjlighet att bygga ett helt nytt bostadsområde, bestämde de sig för att bygga något som de själva verkligen tyckte om; en stad "som den var förr", där trivseln skulle finnas med från början.
Den medeltida hansestaden stod modell för deras drömprojekt Jakriborg, som nu har förverkligats i Hjärup, några kilometer utanför Lund.
Jakriborg har blivit en "medeltida hansestad" mitt på den skånska slätten och ett Visby, Lübeck eller Wismar i moderna material som invånarna verkligen gillar.
Men Jakriborg har också blivit bespottat och beskyllt för att vara en reaktionär historisk pastisch.
Vi träffar bröderna Berggren på "Vanja Berggrens torg" i Jakriborg. Det var just precis här som allting började för 15 år sedan.
Jan och Krister berättar om hur det såg ut på det markområde som de kunde få köpa. Det låg nära Lund - och det var förstås ett plus - men annars var det ett trist fält som låg alldeles för nära industri och järnväg för att vara attraktivt. Men just på den här platsen sa Jan och Kristers mamma "köp!" - och så blev det.
Jan och Krister Berggren har aldrig varit förtjusta i lägenhets-, radhus- och villaområden där det ena huset är det andra likt.
De har experimenterat med nybyggen i äldre stil på flera platser i Skåne, men här skulle de inte bara kunna bygga enskilda objekt, utan en riktig "medeltidsstad" med både ringmur och vindlande gatunät.
Efter förebilder i tyska hansestäder skissade de själva upp de första hyreshusen.
Jan och Kristers svindlande och lekfulla planer är verklighet i dag. Sedan 1998 har de byggt 400 lägenheter i Jakriborg. Och trots det strikta regelverk som omger bostadsbyggandet, har de lyckats hålla fast vid sina föresatser om att inte massproducera, utan slå vakt om mångfalden och låta varje hus bli unikt.
Från motorvägen mot Malmö ser man Jakriborg torna upp sig med höga gavelspetsar där ljusblå, sandfärgade, ockragula och gröna fasader avlöser varandra. Fastän husen i den här längan är ganska lika i grund och botten, så skiljer de sig ändå åt när fönster, dörrar och färger har fått olika uttryck.
I andra delar av området är bebyggelsen mer skiftande. Hyreslägenheterna inryms i små radhus och på Södra murvägen är bebyggelsen slående lik villorna på Södra murgatan i Visby.
Bakom planken har äppelträden inte hunnit växa till sig, men där prunkar välskötta rabatter med rosor, stockros och lavendel.
Jan och Krister Berggren visar oss runt på en vandring genom kullerstensgränderna och som besökare från den riktiga hansestaden Visby, drabbas vi av kluvna känslor. Samtidigt som det känns som att vandra omkring i en kuliss, så känner vi också igen oss. Fasader från Kinbergs plats, S:t Hansgatan och Klinttorget i Visby skymtar förbi.
Jan och Krister är stolta över vad de har presterat. De visar upp "ringmuren" som ännu inte är färdigbyggd, eftersom området kommer att fortsätta växa. Den är nog i kitschigaste laget, men ger ändå ett bullerskydd mot järnvägen där snabbtågen visslar förbi med påminnelser om nuet och närheten till omvärlden i Lund (tre minuter) och Malmö (elva minuter med tåg).
På en fasad har putsen släppt. Byggfirman har erbjudit sig att putsa om den utan kostnad, men bröderna Berggren väljer att avvakta. De gillar den flagnande fasaden. Den passar in här, tycker de.
Jan pekar ut och berättar om detaljer som varit viktiga för att helheten skulle kännas autentisk: Även om man använt modern byggteknik så har man valt att satsa lite extra på detaljer som syns: Skifferskivor under fönstren, kittade rutor och dörrar som med stor detaljvariation får sin egen karaktär. Men de är inte hantverksmässigt tillverkade. Både dörrar och fönster är massproducerade och av det lite plastiga slaget.
Vi kliver in i några trapphus och i samma stund som vi kommer in lämnar vi medeltiden bakom oss.
Trappräcken i svart järn ger en robust känsla, men annars har man interiört i stort sett släppt idén om att bygga i gammal stil. Här är det blankpolerad marmor och spot-belysning i taken. Men också här inne håller man fast vid tanken om att allt ska ha sin egen stil.
Det blir det om man är öppen för att hitta nya lösningar när huset är under byggnad. Det nya huset växer delvis fram i ett samspel med det hus som fanns här förut:
- 90 procent är färdigtänkt innan vi bygger - resten skapas i stunden, berättar Jan och exemplifierar med ett trapphus som skapades av det utrymme som blev över mellan två huskroppar.
Myndigheterna har man inte haft några bekymmer med under bygget av Jakriborg. De har varit tillåtande. Michael Sandin som är ordförande för kommunstyrelsen i Staffanstorps kommun förklarar hur man har kunnat underlätta bygget:
- Enligt stadsplanen ska vi inte bygga högre än två och ett halvt plan i kommunen, men vi valde att tolka de högsta husen här som två och ett halv plans-hus. Att "halvplanet" sedan rymmer tre våningar, kan man faktiskt bortse från. Det är en tolkningsfråga och vi har valt att vara tillåtande, säger Michael Sandin och ler.
Knepigare har det varit med att möta de regler som finns om bidrag för bostadsbyggande. Just nu får man bäst bidrag om man bygger treor på 70 kvadrat och därför har det blivit väldigt många lägenheter av det slaget i den senaste etappen. För många, tycker Jan och Krister.
De vill skapa ett bostadsområde med lägenheter av alla slag och vill ha både barnfamiljer, pensionärer och studenter bland sina hyresgäster.
Hur har man råd att bygga så här?
Naturligtvis är det dyrare att bygga egensinnigt och lägga kullersten, än att rita upp ett rätlinjigt område med asfalterade gångbanor mellan husen. Någon större vinst har bostadsområdet ännu inte genererat.
Det är inte så mycket dyrare än annan nyproduktion, för husen är ju byggda med modern teknik.
- Och så bygger vi heller inte när alla andra bygger. Just nu ligger vi lågt. De mattläggare som lägger in badrumsgolv i de senaste husen kostar åtta gånger mer än när vi lade in golvet i det allra första badrummet, berättar Jan.
Det finns fler skäl till att de väljer att avvakta med vidare expansion av bostadsområdet. Just nu är det årslånga köer till nästan alla lägenhetstyper, men det byggs oerhört mycket i Skåne just nu och det kan svänga snabbt på bostadsmarkanden.
På det stora torget intill huvudstråket Köpmannagatan skiljs vi åt. Några pojkar tjoar och spelar fotboll i torgets andra ända. Trots att de ibland blir utskällda för att de spelar fotboll här gör de det ändå. Jakriborg är en stenstad. Grönområdena innanför ringmuren är mycket små.
Johan Lyrevik som bor i en av portarna vid torget skäller inte på killarna, han tycker att det är lätt att komma överens med grannarna i det här området. Alla har egna tvättstugor och då blir det inget gnäll om luddfiltret.
Dessutom tycker han, som bara har bott här i ett år, att det verkar som att folk verkligen trivs här:
- Man behöver ju inte vara raketforskare för att inse att det blir trevligare här än i ett vanligt förortsområde. Folk älskar det! Det är roligt med variationerna. Det finns så mycket att titta på!
Men Johan har synpunkter på hur lägenheterna ser ut inuti. Finishen är i hafsigaste laget. Dörrkarmarna har mätts upp och bankats på plats med fula ärr efter spikpistolen och kökets skåp betecknar han som "billigt skit". Men han äger hyresfastigheter själv och förstår hur man har resonerat.
Det är billigare att bygga en stämningsskapande ringmur än att sätta in kvalitetskök i hundratals lägenheter. Byggherren har gjort ett val, helt enkelt. Och hyran är överkomlig, tycker Johan.
Själv betalar han 8 900 kronor i kallhyra för en trerumslägenhet på 135 kvadratmeter i tre plan.
Hyresgästerna trivs men alla älskar inte Jakriborg.
Området har provocerat många arkitekter, som fnyst och menat att Jakriborg är en nostalgisk och reaktionär historisk pastisch.
V
Så jobbar vi med nyheter