En dag kvar - det känns rätt skönt

Den man jag var på spaning efter stod där plötsligt i en trädgård och åt lunch, med fru och son. Tillåtet villebråd. Junilistans Nils Lundgren hade kommit till Visby med segelbåt, lågbudgetresa, kallade han det. Men talat har han inte.
Jag undrade om han velat göra det.
-Visst, sade han, hade jag gärna gjort det.
-Vill du tala i Almedalen nästa år?
-Det vill jag, det tänker jag begära, sade han.
Jag undrade vad han skulle säga om svaret blev att det bara finns plats för sju partier.
-Då får man väl lyfta ut det minsta partiet, svarade han, vi är ju ett av de största. Senaste valresultatet måste ju gälla.
*
Som av en händelse hittade jag alldeles i närheten politikerveckans arrangör, Karin Lindvall och undrade vad som gäller. Hon sade att endast riksdagspolitiker får prata i Almedalen.
-Det har de själva bestämt, sade hon.
Jag återvände med beskedet, Nils Lundgren var redan försvunnen, men fru Eva Nisser fanns kvar:
-Frågan är väl vem som ska bestämma, politikerna eller folket.
Sade hon och berättade om allt motstånd som Junilistan stött på inför och under valet: slut på talartider, ingen plats för valstugor, ingen distribution av valsedlar, felaktiga besked av postpersonal till väljarna ochg så vidare.
*
Familjen flyttar inte till Bryssel höst.
-Nej, vi bor kvar, Nils ska pendla. Det viktiga för oss är att vara svenskarnas röst i Bryssel, vi ska inte vara Bryssels röst i Sverige.
*
Det seminarium som drog flest folk i går var utan tvekan en hearing om äldrevården. Faktiskt. Förmodligen därför att där deltog spännande personer som regissören Carin Mannheimer och Agneta Stark, numera rektor för högskolan i Dalarna.
Spegelsalen i Wisby hotell bågnade av intresserade åhörare. Agneta Stark sade sig vara trött på alla försäkringsbolags annonser med "vind i håret, guldkant i tillvaron, par med segelbåt eller fjäll i bakgrund".
-De flesta personer som går i pension vid 59 års ålder har inte vind i håret, de har varit långtidssjuka eller är förtidspensionärer. Vi borde se till så att de som är 40-50 år inte blir utslitna.
Hon sade att kvinnor mellan 60 och 65 inte är ute och spelar golf, de tar hand om äldre anhöriga.
-Vad gör människor mellan 58-78 år som inte behöver vård? Det vet vi inget om.
*
Hon jämförde barn och gamla och påpekade vilken förståelse vi har för barnen.
-Du kan hjälpa föräldrarna till en koliksjuk unge, gå och bära barnet så att föräldrarna får gå ut på promenad innan de blir tokiga. Men vem hjälper den som vårdar en demenssjuk på samma sätt?
Hon sade sig sakna en förutsättningslös diskussion om äldrevården.
-Jag ville åtminstone ha ett politiskt slagsmål om synen på de äldre! I dag råder en depressiv enighet.
Hon sade att när någon pratar om äldre, så tänker hon på Hans Blix.
-Han har världsomfattande uppgifter och han gillar ny teknik.
*
Agneta Stark efterlyste så mäns händer. Kvinnors händer har alltid hållt i, hållt fast, smekt och stöttat.
-Vi behöver männens händer. Söners och svärsöners händer är en sorgligt eftersatt sektor.
Dagens goda exempel kom från Östersunds kommun där man satsat 10 miljoner kronor för tre år sedan, för att spara 17 miljoner kronor inom äldrevården. Och de har lyckats. Genom att anställa 22 nya arbetsterapeuter och sjukgymnaster sparar nu kommunen varje år 5-10 miljoner kronor, jämfört med om man inget alls hade gjort.
Man kan bli glad för mindre. Kanske blev även gotlandspolitikerna det?
En dag kvar av Almedalsveckan och det kan inte hjälpas, det känns rätt skönt.