En annan sida av en mångsysslare

...men snälla, inte en artikel till om detSå låt oss tala om kärlek istället. Och om att känna sig grå och trist, om panikångest och om att vara fast i människors förväntningar.
- Jag vill veta vem du är. Egentligen.
Det är så jag säger när jag först ringer och ber om en intervju, ett samtal:
Och det är ju naturligtvis förmätet att tro att den troligen mångfacetterade bilden ska bli briljant och precis i detta forum.
Men Palten säger "ja, kom hit du" och då gör jag det.

Att notera: Jag kallar honom inte "Palten" utan Palten. Utan citationstecken. Som om han verkligen heter det. Och det gör han nästan. Hans namn är Patrik men han är ju Palten och då får det bli så.

Lägenheten på andra våningen i innerstan: ett litet kök utan sittplatser just innanför dörren, vardagsrummet med stor vit soffa och egenhändigt målade tavlor - mycket bröst och dolska blickar - på väggarna och där innanför sovrummet.
Det här är Paltens plats på jorden, det är här vi ses.
Vi känner inte varandra men har haft en del kontakt genom åren, inte minst i intervjuer om...ja, allt det där det brukar handla om.
Så den här gången börjar jag med att fråga:
Varför bor just du kvar på Gotland?
- Jag tycker om Gotland. Mina föräldrar bor här, min dotter...men jag skulle bli tokig om jag var här året runt, då blir det för mycket samma, man förlorar att uppskatta Gotland.

Gillar ensamheten
För du reser rätt mycket, eller hur?
- Ja, och varje gång jag kommer hem uppskattar jag Gotland så jäkla mycket, så är det. När man går på krogen, man träffar alla sorters människor, i större städer väljer man vem man vill umgås med, eller hur? Man går till en viss typ av ställen, men här...
...jag är praktiskt taget aldrig på krogen längre, men de få gånger jag går ut träffar jag dig. Vem säger det mest om, tycker du?
- Haha, jo, jag gillar krogen, att träffa folk, att sitta och babbla om allt möjligt...det kan bli många goda samtal. Och mycket skitsnack också, för all del.
Men det finns kvällar då du inte går ut. Vad gör du en måndagskväll i livet?
- Ja, vad gör man...zappar på tv ...jag funderar nog rätt mycket, tror jag. Jag har alltid gillat att vara ensam, faktiskt, man jobbar lite, tänker på idéer man vill göra, såna saker.
Känner du dig aldrig tråkig och grå?
- Ja, du...jag har slitit med panik-ångest och haft det jävligt tungt ibland.
Är det så?
- Ja, jag var 21 första gången...jag märkte att jag jagade upp mig, satt och slog mig på knäna, kunde inte vara still, jag sprang en massa på sjukhus när hjärtat rusade och...
Palten berättar hur det kom över honom, hur han kände sig trängd av för mycket folk. Hur han sprang ur en kyrka då han var bestman, hur det smög sig på på scen, under jobbet i den egna tatuerarstudion.
Vid ett tillfälle, berättar han, fick han av en kompis ett hårt slag på axeln när en attack satt in.
- Och det var det skönaste slag jag fått...det låter sjukt, men jag kan verkligen förstå dem som skär sig i armarna, till exempel...yttre smärta som tar bort en inre smärta, jag kan förstå det.

Kärlek i magen
Sedan länge har han tagit sig ur ångesten. På egen hand.
- Det slutade med att jag föll ihop och fick ambulans till lasarettet, folk trodde jag tagit droger...efter det började jag springa. Jag har botat mig själv, jag har tränat bort det och inte känt nåt på många år.

Vi dricker kaffe och tuggar på syrligt frasiga thailändska räkchips, hustrun Oii sitter vid datorn och surfar på thailändska sajter.
Palten är öppen under vårt samtal, säger att han aldrig pratat offentligt om den här sidan av sig själv.
Många har sett Palten i Gotlandsrevyn på Rondo i Klintehamn. Sett honom briljera och riva ner skratt och applåder.
Många har sett honom i egna bandet Van Palten, sett honom showa och lattja.
Vilken bild tror du folk har av dig?
Han funderar ett tag, ser mig i ögonen, skrattar till en aning:
- Jag tror nog de ser mig som en glad skit.
Och hur är du, då?
- Jag tror jag är en ganska glad skit, faktiskt. I alla fall när jag är ute. Men jag kan nog framstå som jävligt sur om jag faktiskt inte vill snacka...och jag lyssnar på nåt bra band eller så.
Palten säger, när jag frågar vad han är rädd för i livet, att han ibland är rädd för att inte leva upp till folks förväntningar. I revyn, till exempel.
Har du målat in dig i ett hörn?
- Ja, i revysammanhang har jag nog det, där känner jag pressen, där har jag kanske varit lite överexponerad ett tag.

Palten har vunnit SM i luftgitarr, jobbat på krogar, haft konstuställningar, varit programledare i Gotlandskanalen, varit krönikör i Radio Gotland, spelat revy, teater, sjungit, showat, tatuerat. En pågående gärning i det offentliga rummet.

Överexponerad, säger du...det låter som du är rädd för att ta för stor plats, trots att det du gör kräver att du just tar plats.
- Jo...det är nog min svenska svaghet, "förlåt att jag kan", liksom, "jag ber om ursäkt"...jag tycker ju själv det är skitjobbigt med folk som hela tiden vill synas i alla sammanhang, jag är skiträdd att bli en sån. Men samtidigt...
Ja?
- ...samtidigt som jag vill vara vän med alla vill jag ju häckla också, häckla uppåt. Revyn är ju ett sammanhang för mig att få ut mina tankar...jag skämtade med bögarna i år men jag VILL ju verkligen ha ett Gotland Pride, till exempel...jag hoppas att sånt går fram.

Palten har en själsfrände i hustrun Oii från Bangkok. De träffades för drygt tre år sedan i Phuket och det vände upp och ner på livet för dem båda.
- Du vet, det var ju ett så stort projekt, vi försökte i tre omgångar och...
Det var så starkt?
- Ja...så fort jag påmindes om henne kände jag det i magen...det var bara rätt. Och med den djungeln vi gått igenom nu med alla myndigheter...då svetsas man ihop.
Jag har haft distansförhållande en gång, fyra timmar med tåg, men ni...tio timmar med flygplan!
- Ja. Och kulturen och språkbarriären och...men det är så jävla bra nu. Vi gifte oss förra sommaren här hemma, borgerligt. Och så förlovade vi oss i Bangkok för att hennes gigantiska släkt skulle godta oss, haha.
Var är ni i livet om, säg, tio år?
- Jaa...vad vet man om det...
Det är en spännande tankelek.
- ...jag hoppas vi bor kvar här men även i hennes hemland, förstås, att hon har en rörelse igång, hon är utbildad thaikock och har lite sådana idéer...ja, vi vill bli gamla ihop, så är det.
Låter härligt.
- Ja.
Berätta om kärlek.
- Det mest lyckliga och det mest olyckliga som finns, är det inte så? Man blir precis dum i huvudet och så jävla fjantig, i alla fall när man är nykär. Inte undra på att folk inte får en riktig bild av en i början av ett förhållande.
En annan sak. Jag har börjat få så jäkla långa hårstrån inne i öronen, har du det också?
- Ja, visst! Och här på kanten av örat också. Och i näsborrarna...häromdagen fick jag raka ögonbrynen!

Och så talar vi om det. Att bli äldre, om ansiktshår som frodas.
Palten säger att han fortfarande, tycker han, är för ung för sitt yrke som konstnär. Att han är för ointressant.
- Mellan 60 och 80, då börjar man ha nåt att berätta, då har man livserfarenheten...jag känner mig ännu som en elev, liksom.
Längtar du rent av tills du når dit, till 60?
- Jag vill längta...för då är det långt dit, eller hur? Det är intressant, det där, när man reser då är en vecka som två månader, det är så många intryck. Här hemma, när man kommer in i en trall, då springer tiden förbi. Vi har varit hemma från Thailand en vecka nu (när den här intervjun görs, min anm), det känns som...två veckor. Du vet när man var liten och längtade till julafton...det har väl aldrig gått så sakta som då, haha.

Ansiktsförlamning
"När man var liten", säger du. Har du någon kontakt med den killen i dag, han som väntade på julen?
- Det finns mycket, mycket av den lille Palten kvar i mig, det tror jag syns på scen om inte annat. Man har väl inte samma energi som han hade, men tankarna finns kvar. Absolut.

Palten gillar potatischips bäst, han håller på Djurgården, såg inte ett enda avsnitt av "Let’s dance" och tycker att amerikanska fotomodellen Lauren Hutton är snygg.

Palten säger att han uppskattar livet. Att han vill måla, ha det gott och leva i kärlek.
För framtiden rymmer ju så mycket. Så många möjligheter, så mycket bus, så mycket allvar att skörda livserfarenhet ur.
I november drabbades han av ett virus som gjorde ansiktet halvt förlamat. Han har tillfrisknat och är till största delen återställd.
Men den upplevelsen stärkte den teori han har och alltid har haft:
- Förkylningar är bara till för att man ska förstå hur skönt det är att vara frisk.

En annan sida av en mångsysslare

Palten Jonsson är konstnären, musikern, revyartisten, skådespelaren...