”Jag tror det är bra att vara nervös, då vet man att det man håller på med betyder något”, säger Emilia Björklund.
Helagotland möter upp Emilia Björklund i restaurang- och livsmedelsprogrammets lokaler på Wisbygymnasiet. Det är här hon håller till fem dagar i veckan sedan snart tre år.
Men inte nästa vecka. Då bär det nämligen av till Solna och tävlingen Årets kockelev, där Emilia Björklund är en av de tävlande.
– Om jag är nervös? Det är så klart mycket som kan gå fel. Men jag gillar den där nervositeten och känner mig mest taggad. Jag tror det är bra att vara nervös, då vet man att det man håller på med betyder något, säger hon.
Vi har att göra med en målmedveten person, den saken står klar. Redan under sitt första år på utbildningen ställde Emilia in siktet.
– Det var en som gick i trean som varit med, och lyckats bra, i Årets kockelev. Så han berättade lite om tävlingen och vad den gick ut på. Det var då jag insåg att det var något jag ville göra också.
Att just detta skulle bli Emilias kall var inte på förhand givet.
– Jag kommer från en matintresserad familj och stod ofta och hjälpte till när vi lagade mat. Hackade gurka typ. Men att det var något jag skulle jobba med i framtiden tänkte jag aldrig. När jag skulle välja gymnasieprogram kände jag mig mest skoltrött. Så fick jag göra en provdag i köket här på Wisbygymnasiet. Det var då jag insåg att det är ju här jag hör hemma!
För Emila är det mesta en tävling. Till och med hur snabbt man hackar löken.
Vad var det som fick dig att känna så?
– Jag dras till kreativiteten i yrket. Att forma något själv. Men det handlar nog lika mycket om att jag är en tävlingsmänniska. Jag älskar adrenalinet och stressen. Tävlar typ i allt hela tiden i min vardag.
Så det var tävling mot dina klasskompisar från dag ett?
– Lite så blir det väl. Att man sneglar på de andra och ser vem som hackar löken snabbast.
För att kvalificera sig till Årets kockelev ska man komponera en rätt utifrån ett tema, som är gemensamt för samtliga deltagare.
Proceduren att skicka in sitt tävlingsbidrag för en första bedömning har Emilia sluppit, eftersom hon vann lagtävlingen Årets kockelever förra terminen och därmed direktkvalificerade sig till den individuella finalen nästa vecka.
Under hösten ställde Emilia Björklund och Nasra Mohamed Siyad upp i lagtävlingen Årets kockelever – och vann. Båda direktkvalificerade sig därmed till den individuella finalen. Nasra Mohamed Siyad ska fokusera mer på sin bakning och har därför tackat nej till sin finalplats.
Temat den här gången är i alla fall baljväxter. Därtill måste de tävlande använda sig av en lokal produkt. Emilia avslöjar ogärna detaljer om rätten som hon satt ihop och nu ska laga för juryn på plats.
– Jag kan nog tyvärr inte säga så mycket mer innan tävlingen är avgjord. Men den lokala produkten jag arbetar med kommer i alla fall från Gotlands korvfabrik i Roma.
När den här intervjun görs är tävlingen bara några dagar bort och Emilia ligger i hårdträning. Rätten och tillagningen av den måste sitta perfekt – och snabbt ska det gå.
Temat för årets tävling är baljväxter. Exakt vad Emilia ska laga vill hon inte avslöja i förväg.
– Mitt motto har lite varit att inte gå in och ändra för mycket i rätten. Då övertänker man lätt allting, och resultatet brukar i slutändan bara bli sämre.
På tisdag avgörs det. Då är det antingen en väldigt glad eller en lite besviken Emilia som sätter sig på färjan hem till Gotland.
Hur det än går: Från lagfinalen under hösten vet hon att det i slutändan inte är så viktigt vem som står överst på prispallen – inte ens för en inbiten tävlingsmänniska.
I framtiden drömmer Emilia Björklund om att öppna egen restaurang, kanske på Gotland. ”Men först vill jag se världen och lära mig så mycket jag kan om matlagning.”
– När man kommer dit först är alla andra rivaler. Men så fort rätterna är klara och juryn sagt sitt händer något. Man börjar gå runt och snacka med de andra. ”Jaha, du gjorde så. Vad intressant!” Då är det liksom inte en tävling längre och man inser att man inte är bland rivaler, utan bland likasinnade. Jag menar, vi är där för att vi älskar samma sak.