Ellen följde sitt hjärta

En kvinna av börd väljer en man av folket.
I sommarens utställning "Följa sitt hjärta" på Hallwylska muséet handlar det inte om kronprinsessan Victoria och Daniel Westling, utan om kärlekssagan mellan Ellen von Hallwyl och Johnny Roosval.

Ellen Roosval von Hallwyl. På Gotland känner vi henne som ena halvan i det konstintresserade par som lät uppföra Muramaris norr om Visby som sitt sommarresidens. Här arbetade Ellen som skulptris, medan hennes man, professorn Johnny Roosval, fördjupade sig i den gotländska kyrkornas utsmyckning och arkitektur.
När Ellen och Johnny etablerade sig på Muramaris omkring 1915 hade svallvågorna efter den stora skandalen börjat lägga sig i Stockholms societet, men deras kärlekshistoria väcker fortfarande nyfikenhet. Under det senaste decenniet har den skildrats i ett par olika böcker och i sommar står Ellens liv i fokus i utställningen "Följa sitt hjärta" på Hallwylska muséet i Stockholm.
- Ellen är den av döttrarna som museibesökarna blir mest nyfiken på, berättar Annica Williams som är intendent på Hallwylska muséet.

Ellen von Hallwyl föddes 1867. Vid den tiden hade föräldrarna Walther och Wilhelmina von Hallwyl ännu inte byggt det luxuösa palats med 40 rum och kök vid Hamngatan i Stockholm som skulle bli deras privata bostad och med tiden "Hallwylska muséet". Ellen växte upp på herrgården Ericslund i Sörmland och på vinterhalvåret bodde familjen på hotell i Stockholm. Pappa Walther, som hade sina rötter i Europas högaristokrati, tog efter sin svärfar över ledningen av Ljusne-Woxna, som var ett av dåtidens stora industriföretag.
När Ellen var 18 år introducerades hon i sällskapslivet och dess baler. I utställningen får vi se en "catwalk" med fantastiska klänningar i sidenbrokad och spetsar som tillhört Ellen och hennes systrar. Balerna hade ett syfte. Här skulle man hitta en partner. Och fort skulle det gå, för redan efter ett par säsonger betecknades flickorna som "passé". Efter tre säsonger kunde flickor som ännu inte blivit bortförlovade betecknas som "skönhet av tredje ordningen". Ellen följde mönstret och var redan efter ett år förlovad med Henrik de Maré, som ansågs vara ett mycket gott parti. De gifte sig 1887 och året därpå föddes sonen Rolf.
"Jag hoppade direkt ur barnkammaren in i äktenskapet", förklarar Ellen senare, för äktenskapet blev inte särskilt lyckligt. I brev berättar Ellen hur hon gav Henrik sin kärlek utan att få den återgäldad. Hon saknade värme och ömhet och längtade efter att bli tagen på allvar.

När Henrik de Maré 1897 utnämndes till militärattaché i Berlin förändrades allt. Ellen, som var konstintresserad, hamnar i ett av Europas mest dynamiska konstnärliga centrum och här blir hon elev hos Lovis Corinth, som var en av ledarna för den tyska impressionismen. Vid samma tid befinner sig också den unge konststudenten Johnny Roosval i Berlin. Han arbetar med en avhandling och jobbar extra som privatlärare för Rolf de Maré.
- I Johnny möter Ellen en man som hon kan kommunicera med. De förenas i det gemensamma intresset för konst, berättar Annika Williams.
Mötet mellan Ellen och den tolv år yngre "kandidaten" är mötet mellan en kvinna av börd, född riksgrevinna, och en fattig man av folket. De blir våldsamt förälskade. Henrik kan förlika sig med tanken på att att Ellen och Johnny har ett förhållande vid sidan om, men han vill inte skiljas från henne. Också föräldrarna motsätter sig Ellens skilsmässoplaner, men Ellen själv står inte ut med att leva att leva dubbelliv - trots att hon förstår att det kommer att pratas."Ja, nog blir det trumpeter som kommer att ropa ut mitt namn över Svea rike. Där kommer Ellen von Hallwyl, den lättsinniga kvinnan, den usla modern, den dåliga makan", skriver hon i ett brev.
- Det som var den stora skandalen var att historien kom ut i societeten genom skilsmässan, förklarar Annika Williams.

Ellen följde sitt hjärta och hennes val kom att stå henne dyrt. Hon fick veta att hon skulle göras arvlös och blev utfrusen ur familjen. Sonen Rolf fick bo hos sin far och hemma hos farmor i palatset på Hamngatan.
Men skilsmässan blev för Ellen också ett avstamp för en resa mot sin egen identitet. Lena Wisaeus, som har skrivit romanen "Som berusad av din närhet" om kärlekssagan mellan Ellen och Johnny, tror att uppbrottet också var av godo för Ellen. Hon bryter upp från livet som dockhustru, utvecklas som människa och får upp ögonen för för andlighet, motion, hälsa och andra strömningar i tiden.
Och det är inte bara i kärleken, utan också i konsten som Ellen von Hallwyl följer sitt hjärta. Nu börjar också hennes konstnärliga karriär på allvar. Under skilsmässoåren målar hon på heltid.
Men Ellen söker efter ett annat uttryck och omkring 1910 lägger hon måleriet åt sidan för att mer inrikta sig på skulptur, med Carl Milles som sin läromästare. En gång i veckan besöker han hennes ateljé och besöken sätter spår. Flera av Ellens skulpturer bär tydliga drag av Milles formspråk.
Ellen Roosval von Hallwyl räknades aldrig till de stora konstnärerna. Hon hade bara en enda separatutställning i Sverige och att den blev så uppmärksammad berodde kanske mer på hennes kändisskap än på hennes konstnärskap. Men här i utställningen presenteras konstnären Ellen med ett urval av sina verk:
Redan i entrén möts vi av "Dansen". Den var Ellens hyllning till sonen Rolf de Maré inför den sista föreställningen med hans Svenska balett i Paris. Ute på gården ligger en förlaga i brons till den stora gravsten som Ellen sedan högg i granit till sin egen grav på Väskinde kyrkogård. Och uppe i utställningssalarna finns både verk som ingår i de permanenta utställningarna på Hallwylska och verk som lånats in.
"Prinsessan och grodan" är ett inlån som i många år stod i trädgården på Muramaris. Om den skulpturen berättar sagan om Ellen von Hallwyls och Johnny Roosvals förhållande så blev den sann, för den så illa sedda "kandidaten" blev med tiden professor och tagen till nåder i det Hallwylska palatset.
Och tiden kom när också Ellens mamma, Wilhelmina von Hallwyl, skulle tycka att dottern gjorde rätt när hon följde sitt hjärta. Långt efter den dramatiska skandalen skriver hon:
"...men nu efter så många år, har jag lärt mig inse, att Ellen aldrig hade blifvit den konstnär hon nu är, om hon förblifvit i den umgängeskrets hon var som fru de Maré. För öfrigt tycks hon vara lycklig och nöjd, som hon nu har det, och då få äfven vi finna oss i den saken".

Vad var det som gjorde att just Ellen von Hallwyl vågade bryta mot konventionen och följa sitt hjärta?
- Hon måste helt enkelt ha varit en ovanligt stark person. Och så hade hon en väldig tro på kärleken till Johnny Roosval, säger Annica Williams.
Utställningen "Följa sitt hjärta" visas på Hallwylska muséet till den 28 augusti.