DU&JAG Gotländskan Elin Sundin drev under två år på för den samtyckeslagsom i fjol röstades igenom av Sveriges riksdag. Bland annat därför porträtteras hon i en bok tillsammans med andra som kämpar för mänskliga rättigheter världen över.
I boken ”Unsung”, en nyutgiven fotobok i coffeetable-format, syns fredspristagaren Denis Mukwege på omslaget.
64-årige Mukwege arbetar på Panzisjukhuset i Bukavu i östra av Kongo där han och övrig personal behandlat mångtusentals kvinnor som utsatts för sexuellt våld, en typ av krigföring jämförbar med kemiska eller biologiska vapen.
För denna livslånga insats, många gånger med fara för eget liv, belönades han med Nobels fredspris 2018.
Det är svenska fotografen Anette Brolenius som nu porträtterat Mukwege och flera andra världen över som kämpar för mänskliga rättigheter. Bland dem två svenskor; handbollsspelaren och feministen Linnea Claesson och Elin Sundin från Visby.
– Det är stort, jag är väldigt glad, det är beviset på att jag gör något värdefullt, säger hon.
När jag ber Elin precisera sitt yrke i faktarutan till den här artikeln väljer hon titeln ”samhällsförändrare”. Inget kunde varit mer passande. Som nyss avstigen ordförande i organisationen Fatta! var hon högst delaktig att driva igenom samtyckeslagstiftningen vars kärna är att all sexuell samvaro ska vara frivillig. Vi ska komma dit.
Det var en kompis i högstadiet i Visby som fick sitt namn och ordet ”hora” klottrat på skoltoalettens vägg och Elin kunde för sitt liv inte förstå hur det kunde hänga ihop.
Hur kunde det vara att kompisen som var ”världens snällaste” blev stämplad för att hon var tidigt utvecklad? Elin insåg där och då, så tydligt är det minnet, hur skevt samhället faktiskt är.
– Det är den yttersta konsekvensen av ojämlikhet att inte ses som människa utan som objekt eller att förväntas vara något man inte är, säger hon.
20 år har gått sedan dess, Elin har sedan länge lämnat Gotland – även om familjen finns kvar och sommarhuset i Gammelgarn är en trygg plats att andas ut och hämta kraft – och bor nnumera i Bromma men har i alla år fortsatt brinna. ”Jag har varit feminist sedan högstadiet” är något bland det första hon säger under den här intervjun.
Det där klottrade tillmälet blev startpunkten för att verka i den feministiska andan.
90-tal, Elins uppväxt, tjejerna skulle sitta tysta och stilla i klassrummet, killarna kom undan med spring och högljuddhet. Så snabbt, i ett fingerknäpp bara, kan hon ta sig dit i tanken, från nu till då.
I dag har en hel del förändrats, noterar hon, men samtidigt lever tystnadskulturen kvar:
– En tjej som kallas ”hora” tar åt sig, trots att hon vet sina rättigheter. Så är det.
Men det finns de som fått skinn på näsan och som vågar ta sin självklara plats. Bara de senaste åren har begrepp som ”metoo” och senast ”samtycke” spritts och anmälningarna av trakasserier och övergrepp har ökat för att kvinnor lärt sig vad som faktiskt är att gå över en gräns.
– Tjejer vågar vara sig själva i dag på ett annat sätt och visa starka känslor. ”Är du ledsen? Nej, jag är arg!”. Det är ett jättesteg framåt, kunskapen har ökat, folk vet var skiljelinjen går.
Den stora utmaningen är nu, menar Elin, att få männen att ändra sig, det är där det måste börja.
– Annars kommer vi aldrig att leva i ett jämställt samhälle Det är männen som är nyckeln till förändring.
För fem år sedan valdes Elin till ordförande i Fatta!, en ideell medlemsförening för alla som vill engagera sig för samtycke och mot sexuellt våld. I februari i år avgick hon från nämnda post då hennes mission var färdig: att få samtyckeslagstiftningen beslutad i Sveriges riksdag.
Elin kallar den för den viktigaste reformen under de senaste hundra åren; ”det är min kropp, det är jag som bestämmer”.
Den 23 maj 2018 klubbades den igenom, 1 juli började den gälla.
När hon tänker sig bakåt till den dagen minns hon mest ett ordnat och glatt kaos, mingel och höga glas och journalister som ringde från jordens alla hörn; intervjuer med svensk radio och tv, Reuters och BBC, för att kommentera genombrottet för allas lika rättigheter.
Samtyckeslagen innebär att gränsen för att en gärning ska räknas som straffbar ska gå vid om deltagandet i en sexuell aktivitet är frivilligt eller inte. En gärningsperson ska kunna dömas för till exempel våldtäkt även om inte våld eller hot använts. Också ett särskilt oaktsamhetsansvar för vissa allvarliga sexualbrott har införts.
Så idogt hade Fatta! genomfört sitt opinionsarbete med Elin som motor och numera avlidna professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud som en av förgrundsfigurerna.
Och så plötsligt gick riksdagen på Sexualbrottskommitténs förslag!
– En enorm landvinning. Jag har mött så många som varit utsatta för sexuella övergrepp så jag vet vad det kan göra med en människa. Det är ett av våra största samhällsproblem och därför är det här steget så viktigt. Men samtidigt finns mycket att göra än, 93 procent av de anmälda brotten leder faktiskt inte till lagföring.
Det här är en tid då gamla föreställningar ruckas i grunden och där även allt fler män stått upp för ett samhälle utan sexuellt våld. Det hindrar dock inte att många män också känt sig hotade, det är Elins absoluta övertygelse.
Även hon har, som så många andra, fått bilder av manliga könsorgan, dick pics, skickade till sig.
– De vill väl skrämmas och hoppas att jag ska tystna, men så blir det inte. Istället handlar det om att få folk att förstå att frigörelsen inte bara är för kvinnor, inte heller män ska behöva fastna i en tilldelad roll, även killar har ett spektra vilket till stora delar är hämmat.
Vi träffas i Almedalsbiblioteket när Elin är på några dagars ledighet på hemön. Hon pratar med emfas om sina hjärtefrågor, överallt ser hon olikheterna. ”Sluta aldrig gå, hitta sätt att komma vidare, var nyfiken, prova nytt – och våga säga nej”, säger hon.
Inga revolutioner startar om man håller tyst, människor är skyldiga att göra något åt saken om någon far illa. De insikterna har präglat Elin ända sedan uppväxten.
– Att få lära sig att respektera andras gränser, tolka andras signaler och sätta kommunikation och samspel i fokus bör vara en självklarhet redan från förskoleåldern, säger hon.
I vuxen ålder har hon därför därför valt att arbeta inom politik och kommunikation, att bilda opinion och skapa attitydförändringar.
Paneldebatterna har varit många, liksom diskussionerna i tv och debattartiklarna i de största medierna.
Som gäst i podden ”Mäktiga kvinnor” har hon haft möjlighet att prata om ledarskap och vikten av samtycke och dessutom är hon en eftertraktad föreläsare.
Orättvisorna och ojämlikheten har hon sett i alla tider och faktiskt även själv varit utsatt för, även om hon säger att det inte definierat henne som person eller har bärighet på hennes arbete.
Under en period levde hon i en destruktiv relation vilken hon så småningom tog sig ur. En viktig erfarenhet är det dock, ett slags bevis på att förtrycket sker överallt, mitt i vardagen, utom synhåll för de flesta.
Tanken är nu att bli sin egen, att föreläsa om ledarskap, feminism och förändring även på internationell nivå. Bland annat är hon inbjuden att medverka i världens första samtyckeskonferens i USA senare i år.
Den internationella förankringen är stor i Elins liv. Under gymnasieåren var hon utbytesstudent i Spanien och hamnade efter studenten i Brasilien under några år, dit hon återvänt många gångar sedan dess.
– Jag är en världsmedborgare och gotlänning som bor i Stockholm, det på Gotland och i världen jag har min hemvist, säger hon, samhällsförändraren i själ och hjärta.
Om vi återvänder till uppväxten här på ön, den som betytt så mycket för dig, vad är det i den som format dig till den du är?
– Det härliga lugnet som dels gjorde mig rastlös och nyfiken på världen men som samtidigt ger mig styrka. Som barn hade jag häst och tävlade mycket i hoppning och dressyr. Jag tror att umgänget med hästar har givit mig ett lugn men också gjort mig modig.
Öns läge mitt i havet har också gjort henne till den hon är, säger hon. Hon vill ha blicken mot horisonten och kunna se stjärnorna på himlen.
– Jag vill se och förstå världen men skapa förändring här och nu där jag står. Men jag kommer alltid kalla ön mitt hem, oavsett om jag bor där eller inte.
Det är den trygga punkt hon alltid återvänder till för att samla kraft.