Helga Jonssons brandskadade hus på Sardinien.
– Allt är helt svart. Det är som att öppna en konstig värld när man går in i huset, säger Helga som bor större delen av året i byn Cuglieri.
Efter den gotländska turistsäsongen på cafét vid Körsbärsgården återvände hon med sin sambo och deras tvillingflickor i början på september. De möttes av olivlunden där träden står som svarta skelett, höns- och kaningården där djuren brunnit inne och bostadshuset varav bara hälften är kvar.
– Halva har brunnit ner till grunden och halva har brandskadats. Vi hade hyrt ut huset och lagt alla våra tillhörigheter i barnens rum och det är tyvärr den delen som är utplånad. Så vi har inga tillhörigheter kvar, säger Helga som har flyttat med familjen till deras uthyrningslägenhet i centrum.
Där har de tagit emot leksaker och kläder som har skänkts till barnen. Italienska kyrkan har kommit med matkassar och en insamling har startas i Sverige. De börjar inse vad de har förlorat, vad de har kvar och vad som behöver återskapas.
– På något sätt hade man redan sörjt det värsta. Jag var rädd för reaktionen när jag kom tillbaka, men det har gått ganska bra ändå. Det är en annan by man kommer tillbaka till. Det är en dämpad stämning och det är så många som har förlorat så mycket och ekonomin är körd i botten. Man lever vidare men det finns inget framtidshopp riktigt.
"Det var 20 000 hektar som hade förstörs, ända fram till strandkanten där branden bröts. De klarade inte att släcka den", säger Helga Jonsson. Alla olivträd på deras gård är förstörda.
Det var natten mellan 24 och 25 juli som allt förändrades. Sommaren var Europas varmaste någonsin och värmeböljan drabbade speciellt Medelhavsområdet. Under dagen var det 40 grader varmt på Sardinien och det blåste mellan 20 och 40 sekundmeter över det uttorkade landskapet.
– Det började brinna på eftermiddagen uppe i bergen, ganska långt ifrån Cuglieri, men det spred sig direkt på grund av vinden och att det var så torrt, berättar Helga.
Hon fick höra om en skogsbrand som förmodligen skulle passera nedanför byn, som ligger på en bergshylla. Brandflyg försökte bekämpa elden och bybor började evakuera.
– Vid mörkrets inbrott kom det en stor brandvägg rakt mot byn. Folk försökte ta sig därifrån, men det brann på bägge sidor av vägen. Vissa klarade av att ta sig till stränderna och campade vid havet. Många blev kvar och bara stängde in sig i sina hus och stängde fönstren. I och med att det blåste så mycket så flög det stora eldhav inne i byn, berättar hon.
En granne försökte ta sig till Helgas gård för att släppa ut deras djur, men lyckades bara öppna en grind. På gården hade hon jobbat hårt de senaste tio åren som hon bott där. Familjen producerade olivolja och andra produkter från träden, odlade grödor och hade djur för husbehov. De var nära sin dröm att leva det hållbara och självförsörjande liv som de hade arbetat för och investerat i.
Helga Jonssons hus på Sardinien innan branden.
Helga Jonssons hus på Sardinien efter branden.
– Sedan fick vi ett samtal vid två på natten, där de filmade vårt hus som stod i lågor. Det var ingen fin upplevelse, säger Helga.
Branden passerade snabbt och följande kväll fick de veta omfattningen av skadorna. Hon tänker att de kanske hade kunnat rädda djuren, huset, träden och sakerna om de hade varit hemma.
– Det är inte säkert att man hade klarat av det och det är klart att det hade varit livsfarligt att vara kvar där. Om jag känner min sambo rätt hade han varit kvar och kämpat och då kanske jag inte hade haft kvar honom i stället. Och det är klart att det är skönt att barnen slapp vara med, säger hon.
Söndriga takpannor, utbrunna fönster och en barncykel. Helga Jonssons tvillingdöttrar står i ruinerna av deras hem som nu töms och städas för att kunna byggas upp igen.
En tjurkalv hade ändå lyckats ta sig ut genom den öppna grinden och en katt kom undan med svedda öron. Deras bin och lamm var på en annan gård för sommaren som klarade sig undan branden. Annars är det inte mycket kvar. Förrådet med grönsaker, kött och olja, som de skulle klara sig på under året, är borta.
– Det som jag känner är en trötthet. Vi hade en sådan bra dröm som hade krävt arbete och energi för att komma fram till målet. Det är svårt att återfinna den energin och göra om allt. En stor del av vår inkomst var olivolja som vi producerade och de träden var 200 år. Vi ska sätta nya plantor nu, men det är först efter 30 år som de är mogna, säger Helga uppgivet.
Helga Jonssons olivlundar på Sardinen, där de sågar och röjer inför återplanteringen.
Det handlar inte bara om hennes familj utan om resten av de 2 000 invånarna. Och i förlängningen de lokala kunskaperna och kulturarvet.
– Jag har en stor rädsla för byn, den levde i huvudsak på olivoljeproduktion och det finns i princip inte ett träd kvar. Det är en fattig by som har levt på självhushåll och oljeproduktion. Det här var på något sätt dödsstöten för byn, om inte regionen eller staten gör någonting för att se till att det kommer någon annan inkomstkälla för folk. Det är olivlundar som har många hundra år på nacken. Det kostar massor av tid och pengar att rensa upp och sätta nya plantor som du inte kan tjäna något på själv. Jag är rädd att många kommer överge alltihop.
För egen del vet hon inte hur de ska klara sig, men stödet från människorna på båda hennes öar gör ändå att hon och familjen orkar.
– Vi söker ny inspiration för en ny väg att gå, samtidigt måste vi bygga upp och försöka återskapa allt. Det kommer bli vackert och fantastiskt igen, men det kommer bli annorlunda och det kommer att ta tid, säger hon.
Helga Jonsson och hennes familj är tillbaka på Sardinien efter sommarsäsongen på Gotland. När de var borta brann deras hem och verksamhet ner i en skogsbrand.