Du har hört hans röst mer än du vet

Mathias är en person som ofta blir igenkänd för sitt efternamn. Gårdinger. Men han har även en egen identitet och karriär.
Och dessutom en historia på Gotland. Men det är länge sedan han lämnade ön nu. Och inte bodde han på ön särskilt länge heller. Bara sex år, mellan tolv och arton. Men ändå en period som är ytterst viktig i varje människas liv.
Vi ska komma att prata om den tiden; om punkåren med bandet Seasons Greetings och barkvällarna på Snäck och Henrys.
Och vi ska komma att prata om vad det betyder att ha det efternamn han har också.
Att den här intervjun kommer just nu beror förstås på dokumentärserien om räddningstjänsten på Gotland i Kanal 5, "SOS Gute". Där är Mathias berättarröst. Liksom han sedan många år är röst på radiokanalen Rix FM. Det är där han hörs allra mest för er som har öronen med er.

Vi har bestämt intervjutid på telefon en fredagsmorgon klockan halv nio. Men när jag sen ringer: telefonsvarare. Inget mer än telefonsvarare.
Inte förrän på eftermiddagen svarar han och surt säger jag:
Jaha, var fan var du i morse? Var du bakis?
- Nej, säger han lugnt. Jag har tillbringat natten på sjukhus.
Sjukhus!?
- Sabbatsberg. Jag köpte en påse nötmix i går och fick nån slags allergichock, det började sticka i ansiktet, läpparna svullnade, jag blev rödögd och det högg i lungorna så jag ringde en taxi och när jag kom in såg de direkt var det var. Så de satte igång behandling och höll mig kvar över natten.

För hög musik på krogen
Vilken grej! Jag som tänkt mig det här som första fråga: Har det varit en bra start på dagen?
- Ja, haha, det var en annorlunda start i alla fall. Men nu är det okej, det är lugnt.
Säkert? Vad gör du till kvällen då, fredag som det är?
- Jag är nog hemma, tror jag. Tar det lugnt. Jag har hyrt ett par filmer, nya "Indiana Jones" och så ska jag se om "Casino Royal". För att komma i stämning, jag ska se nya Bond i morgon.
Jag vet inte varför, men jag trodde du jämt gick på krogen.
- Förr gjorde jag det...men man blir äldre, eller hur, det är inte lika roligt längre. Det är för hög musik, för trångt, för mycket folk...
Så trodde du aldrig du skulle säga när du var 20!
- Nej, haha. Jag lirade ju till och med i punkband på Gotland och det kunde aldrig bli för högt. Men nu säger jag det med stolthet, faktiskt: det är för hög musik på krogen.
Mathias Gårdinger har en av de dovaste röster som finns. Bas i kvadrat. Pontus Gårdinger, brorsan, känner du igen från tv. Och pappa Lennart från radio. Båda har mörka röster.
Men Mathias toppar dem båda. Eller bottnar, kanske man ska säga.
Nu är rösten hans inkomstkälla i det yrke som kallas speaker. Och själv fattar han egentligen ingenting hur det kunde bli så och att det ens är möjligt.
- Jag hade jobbat i krogbranschen så länge, från jag var 16, jag började tröttna...så för tio år sen ringde jag Pontus och frågade "vad tror du jag kan göra?" och fick numret till en röstagentur...sen rullade det bara på. Jag hade aldrig tänkt på att kunna tjäna pengar på rösten.

Alltid någons släkting
Men det kunde du?
- Ett tag var jag faktiskt Sveriges mest anlitade reklamröst. Jag gjorde reklam för allt, från OLW till Ford till BMW...det ena gav det andra. Det var verkligen helt otippat.
I dag gör Mathias sparsamt med reklam, han är knuten till MTG Radio som producerar Rix FM där han är presentatör - låtar, tävlingar, gäster - och får därför inte låna sin röst åt vad som helst.
Men ändå, när du slår på tv:n och hör dig själv, vad tänker du?
- Jag byter kanal. Stänger av. Jag har jobbat så länge att jag är extremt trött på min egen röst. Jag vill inte lyssna...det är hemskt.
När jag googlade dig inför den här intervjun fick jag två träffar: en för nätsajten stureplan.se och dessutom rollistan för filmen "Lassie". Vilket är sexigast?
- Sexigast? "Lassie", helt klart. Att ha dubbat en roll i "Lassie", det är bra mycket mer sex i det än Stureplan.

I den här texten har jag redan nämnt såväl Mathias pappa som bror. Och det är något han lärt sig leva med.
Att aldrig kunna bli sin egen.
- På Gotland var jag Lennarts son, i Stockholm är jag Pontus brorsa. Gårdinger...det kan hjälpa till att få ett bord på krogen, men det är också frustrerande...att aldrig få ha sin egen identitet, det kan störa mig.
Är du avundsjuk på Pontus, att han blivit tv-stjärna?
Jag vet inte vilket svar jag väntat mig, kanske ett "nja", något undflyende. Men så blir det inte:
- Ja, det är jag. Jag är avundsjuk. Inte det att han får synas, men avundsjuk på hans framgång. På pengarna, på hans lätthet att få tjejer...vilket verkar gå automatiskt då man syns i tv.

Mycket ligger och gnager
Mathias och Pontus växte upp hos mamma i Stockholm, i Årsta. När Mathias var tolv bestämde föräldrarna att just han skulle flytta till pappa på Gotland. För att byta miljö, byta livsstil. Så det blev Norrlanda och så småningom Roma.
Detta i en ålder som påverkar oss människor så mycket.
Det brusar i luren vid vårt samtal, ibland är täckningen dålig i hans hyrda tvåa på Dalagatan. Ibland måste jag fråga igen, när svaret går förlorat.
Vi pratar om de där åren, de, som det visade sig, rätt tunga:
- Jag vet inte hur personlig jag ska vara här, men...klart det påverkade mig att helt byta miljö och komma till en pappa som varit borta under min barndom. Jag har pratat med psykologer om den tiden efteråt och förstått att allt egentligen var fel, att flytta mig från min miljö var fel...
Var det så?
- Ja...men det är sånt vi rett ut nu. I samband med ett dödsfall i familjen för några år sedan samlades vi alla och pratade ut, redde ut allting. Det har varit nyttigt. Jag tror att det ligger saker och gnager i många familjer, sånt som man inte vågar ta upp.
Vad betyder Gotland för dig i dag?
- Betyder...jag tycker Gotland blivit alldeles för överexploaterat, men fortfarande vackert, förstås.
Hur lever du ditt liv?
- Ensam. Jag har gjort det valet. Jag vill inte ha barn, inte familj...jag vill leva ensam, men man söker ju ändå, man kan ju göra annat än att bilda familj, haha.
1980 hamnade Mathias Gårdinger som sångare i punkbandet Seasons Greetings tillsammans med tre skolkamrater i Roma. De körde stenhård punk och kom ganska långt.
Det blev turnéer på fastlandet och bandet röstades fram som Gotlands näst bästa band efter Gaston Bros.
Jag frågar om det fanns några rockstjärnedrömmar, men han säger...
- Nja, jag vet inte...man var nog bara ute efter tjejer egentligen. Och efteråt kan man nog vara glad för att vi inte blev några rockstjärnor, då hade man nog krökat och knarkat ihjäl sig...
Menar du det?
- Ja. Många har sagt det till mig, "du hade inte överlevt" har de sagt.
Har du ett destruktivt drag?
- Ja, ja...utan tvekan.
Är det därför du inte går på krogen?
- Nej, inte alls. Det är för hög musik, haha.

Gillar tystnaden
Det är rätt otippat men Mathias Gårdinger lyssnar inte på musik. Aldrig. I alla fall inte hemma. Han är sannolikt en av de få som inte har varken radio eller stereo eller skivor. Så var det även under punktiden, säger han, han lyssnade aldrig på musik.
- Jag tycker om tystnaden. Det är så jävla mycket ljud överallt...när jag kommer hem tycker jag om att lägga mig på soffan och läsa i en bok.
Men tv har du.
- Ja. Och dvd, så jag kan se på film. Film gillar jag. Böcker och film.

Vi pratar om Stureplan, om hans tid som barmästare på krogen Arnolds. Pratar om Snäck, när han blandade drinkar där. Om gamla Henrys i Visby innerstad i tidigt 90-tal.
Jag frågar om det inte är dags att han klipper sig och skaffar ett jobb Han säger att jag inte är den första som föreslår det.
- Jobba med sin röst, det går ju inte, säger de. Och så tänkte ju jag också. Men klipppa mig...till sommaren kanske!
Till sist ber jag honom berätta om det där som han borde gjort.
Du vet, det där man tänker "fan, att jag inte gjorde det den där gången".
- Det vet jag precis...det var 1985. Jag var erbjuden att vara med i tävlingen "Manface" på Kneippbyn, men tackade nej...jag ville inte gå in på scenen i kalsonger. Pontus var med i tävlingen. Och vann. Det var det som startade hela hans karriär...fotomodellandet och sen vidare till tv.
Det är avundsjukan igen.
- Ja. Jag är helt ärlig med det.
* * *
Film till kvällen, alltså. Med lite nötter i en påse?
- Nej, du, aldrig mer. Aldrig.

Du har hört hans röst mer än du vet

Mathias Gårdinger har en av landets mest anlitade röster.Men när vi ska höras för en intervju är det knäpp tyst i telefonen.Det har förstås en förklaring.