Dömd till landskapsarrest
Ordet aktiv passar väl in på arbetslöse Gillis Benneborg, Visby. Han är aktiv jobbsökare som han uppmanas vara av arbetsförmedlingen.
Mitt uppe i all aktivitet kommer han ändå tillbaka till sin arbetslöshet och inser tillsammans med andra arbetslösa att något måste göras för att denna stora grupp skall bli synliggjord.
58-årige Gillis Benneborg funderade på att kalla till ett möte för att samla folk och få status på gruppen arbetslösa. Tillsammans med Industriavdelningarnas Samorganisation (Metall, Livs och Industrifacket) kallade han arbetslösa över 50 år till möte den 27 april.
- Det kom fler än vi vågat hoppas på, cirka 50 personer, mest Metallare från vår tidigare arbetsplats Flextronics, säger Gillis. Vi fick mandat att fortsätta och att kalla till ytterligare ett möte.
"Vi behöver er hjälp"
Det blir den 1 juni och då har delar av öns "ledning" lovat att medverka.
- Jag vill försöka knyta folk tills oss från kommunledningen och annan ledning, säger han. Klart är att då kommer landshövdingen Marianne Samuelsson, kommunstyrelsen ordförande Jan Lundgren, arbetsmarknadsstrateg Tina Ersson, och regionala utvecklingschefen Lena Thalin. Så hoppas jag på ännu flera.
Då kommer de arbetslösa att förklara sin situation för dem. Frågor kommer att ställas som: Vad skall vi göra? Ska vi gå på dessa omöjliga villkor?
Och uppmaningen: Vi behöver er hjälp. Vi vill lyfta upp problemet till högre nivå.
Började 1970
För bakgrunden för den här gruppen arbetslösa och många andra, främst för dem över 50, är att de skall vara aktiva jobbsökare, men samtidigt ser de hur yngre människor har problem att få jobb, hur man kanske kommer i tredje, fjärde hand, hur jobbsökandet blir mera symboliskt, för sökandets skull.
Bakgrunden för Gillis egen del är att han började arbeta vid Ericssons 1970 och 17 december 2002 var han en av många som fick sluta vid Flextronics, som tagit över verksamheten. Senaste tiden inom företaget sysslade han med material, orderhantering, inventeringar med mera.
- Men jag jobbade också vid dåvarande L M Ericsson samt en del andra företag mellan 1963 och 1970.
I den information han tillhandahåller när han söker jobb skriver han:
Sist men inte minst, det jag tycker är värt mest: 58 års livserfarenhet och 40 år i arbetslivet.
...och fick gå 2003
Men det tog inte riktigt slut då den 17 december 2002. Visserligen hade han ett halvårs uppsägningstid, men tillsammans med en del andra fick han åter jobb hos Flextronics ännu ett år, men då som visstidsanställda och därmed ingen uppsägningstid därefter.
Så när 2003 var slut var också Gillis tid hos Flextronics det.
Efter tio veckors orienteringskurs på Folkuniversitetet och sju månaders projektanställning på länsstyrelsen med inventering av kultur- och fonrlämningar var det åter slut i början av december i fjol.
- Sen dess har jag varit arbetslös, säger Gillis. Jag jagar hela tiden efter jobb, har a-kassa, men om jag åker iväg, till exempel hälsar på vår dotter och hennes familj i Dalarna, då måste jag avbryta jobbsökandet och får inte a-kassa under den tid jag är där.
Hoppas på svar 1 juni
Han tycker han är "landskapsarresterad", kan inte leva ett normalt liv eller planera för framtiden.
- Men när inte jobben finns, när många industrijobb försvunnit, då känns inte motiveringen så stor att vara aktivt jobbsökande, säger han.
Nu för Gillis frågorna vidare. Hur skall gruppen arbetslösa industrijobbare från nedlagda Flextronics få ett fortsatt drägligt liv, våga hoppas på framtiden, bli motiverade att ha en vardagsrutin ungefär som de hade under den tid de hade sitt jobb att gå till?
Gillis hoppas att svaren, eller en bit på väg mot dem kommer snart, förhoppningsvis på mötet den 1 juni.
Så jobbar vi med nyheter