"Det sista ni hör från mig"
Foto: Ylva Sundgren
Den timslånga föreställningen bygger på texter av den amerikanske författaren och komikern David Sedaris, från hans genombrottsbok "Barrel Fever". Han har slagit stort i hemlandet men i Sverige tillhör han ännu inte de brett kända.
Det är Lumors Therese Söderberg som översatt texterna som hon presenterade på scenen tillsammans med Isabell Sollman och Kirsti Eline Torhaug, i regi av Paula Stenström. Iförda avskalad scenklädsel och försedda med diverse attribut som hörlurar och diskhandskar, berättar de sina respektive historier och livsdrömmar med starka undertoner av svart humor.
Se mig, hör mig är det underliggande mantrat till det absurda skeendet för de kvinnoroller trion kreerar och där deras monologer går i varandra.
Jeanette (Sollman) förbereder sitt tacktal för den Oscar som hon är helt övertygad om att hon ska få sedan hon begett sig till Kalifornien för att leva filmmyten. Den svartsjukt hämndgiriga Karina (Söderberg) plitar på vad som först verkar vara ett hyllningstal men som i själva verket handlar om den runa som ska läsas upp på hennes begravning. Och Monika (Torhaug) är praktiskt lagd.
Kan man sy i knappar kan man sy ihop sår menar hon och planerar att dra ut dotterns tänder med polygriptång, allt för att spara dyra (amerikanska) sjukvårdskostnader. Allt medan Cat Stevens ljuder ur högtalarna.
Historierna har en tydlig amerikansk framtoning, även om man försökt försvenska en del av materialet. Kvinnorna representerar närmast amerikansk white trash, vilket man tillkämpat försöker göra en svensk variant av via breda dialekter. Det skämtas mycket omkring Hollywoodmyten och turneras skämt runt sångerskan Anita O´Days saknade gomsegel.
Det saknas bärighet för en hel del av denna humortyp på en svensk scen, varför publiken desperat söker efter bekanta humorkorn vilket medför att en enkel uppmaning till handklapp á la raketen, möts av en omotiverat stark publikrespons.
Det blir en hel del ganska osorterade infall och emellanåt känns det lite "allvarligt roliga" timmen över agerandet.
Övertygad om David Sedaris storhet blir jag inte.
Så jobbar vi med nyheter