Det lilla livet i en komocka
- Att det finns så mycket liv i en komocka, det hade jag inte en aning om.Anu Viik, lärare i Havdhem skola, var lika förvånad som eleverna i årskurs 4 när de i går utforskade dyngbaggarnas liv i komockorna på en åker i Eke. De hittade tio arter i varierande storlek och färg.
Komockaryggsäck
De skalbaggar som kallas för dyngbaggar hör till släktet bladhorningar. Deras kropp är knubbig och kullrig och frambenen fungerar som grävskopor. Tordyvlarna tillhör gruppen dyngbaggar, men här finns också betydligt mindre och mer färgglada baggar.
Anu Viik, som är projektanställd genom Attraktiv skola för att bland annat arbeta med uteklassrum, är också anställd som resurs i Havdhem och Öja skolor. Tillsammans med kollegan Birgit Nordvall och de 18 eleverna i årskurs 4 i Havdhem skola cyklade hon i går till Härdarve i Eke, en Krav-gård som drivs av Roger Lundberg och Elisabeth Qviström.
- Urban Westerlind på länsstyrelsen och jag håller på att ta fram en "komockaryggsäck", en väska med den utrustning som behövs för att skolklasser runt om på ön ska kunna ge sig ut och utforska dyngbaggarna. Det var första gången vi gjorde det här. Och därför ville vi också ha en expert med för att få hjälp med vad man bör ha med sig och hur man ska göra, berättar Anu Viik.
Barn i hagarna
Och experten var Håkan Ljungberg, som samlat skalbaggar sedan han var liten men som numera försörjer sig på sitt intresse och sitt kunnande.
- Det är en lysande idé att ge sig ut i hagarna med barn. De är ju morgondagens bönder och länsstyrelsetjänstemän, säger han.
Och barnen från Havdhem skola gav sig entusiastiskt i kast med att rota runt i komockorna i jakten på baggarna. Mockorna ska inte vara för färska och inte för gamla, fick de veta. Genom att sänka ned en halv komocka i en hink vatten och vänta några minuter så får man dyngbaggarna att flyta upp till ytan.
De bryter ner dyngan
- Dyngbaggarna är nyttiga djur. De står för nedbrytningen av dyngan. Utan dem skulle skiten bli kvar. Det blev ett sanitärt problem i Australien när man importerade kor och det inte fanns några dyngbaggar i landet som tog hand om mockorna. De som fanns var specialiserade på kängrur och andra pungdjur. Man blev tvungen att importera dyngbaggar också.
Sällsynt guling
- Det är larverna som gör grovjobbet. De kan äta fibrerna i dyngan. De vuxna baggarna kan bara sörpla i sig det blöta, säger Håkan Ljungberg.
Många dyngbaggar är utrotningshotade, inte minst genom användningen av avmaskningsmedel. Det passerar rakt igenom djuret och gör mockorna giftiga.
Likgul dyngbagge är en sällsynt art, men den finns fortfarande på Gotland. Och den hittades i Eke i går.
- Det här känns bara bra, förklarade Fanny Lorin, där hon satt på åkern och grävde i komockan.
Ut och gräv, barn
Att lära sig genom att uppleva istället för att läsa om det i en bok ger så mycket mer. Det är både spännande och lärorikt, framhåller Anu Viik.
- Därför vill vi i Havdhem skola rekommendera andra klasser att gräva i skiten!
I Sverige finns ungefär 60 arter av dyngbaggar. 48 av dem har hittats på Gotland.
En del arter lever bara i skog, andra i öppna hagar. En del föredrar dynga från lamm eller häst, andra gillar komockor bäst.
Många dyngbaggar har blivit sällsynta. Bara på Gotland har tio arter försvunnit helt de senaste hundra åren. Det beror bland annat på att det är mindre betesmark i dag, att de torra, magra betesmarker som vissa arter föredrar inte används lika mycket.
Ändå är miljön på Gotland förhållandevis bra för dyngbaggar jämfört med andra platser i landet. Det beror exempelvis på det varma och soliga klimatet och att det fortfarande finns många små jordbruk kvar.
Källa: Håkan Ljungberg och den broschyr han tagit fram för länsstyrelsen tillsammans med Karolina Vessby och Göran Liljeberg.
En del arter lever bara i skog, andra i öppna hagar. En del föredrar dynga från lamm eller häst, andra gillar komockor bäst.
Många dyngbaggar har blivit sällsynta. Bara på Gotland har tio arter försvunnit helt de senaste hundra åren. Det beror bland annat på att det är mindre betesmark i dag, att de torra, magra betesmarker som vissa arter föredrar inte används lika mycket.
Ändå är miljön på Gotland förhållandevis bra för dyngbaggar jämfört med andra platser i landet. Det beror exempelvis på det varma och soliga klimatet och att det fortfarande finns många små jordbruk kvar.
Källa: Håkan Ljungberg och den broschyr han tagit fram för länsstyrelsen tillsammans med Karolina Vessby och Göran Liljeberg.
Så jobbar vi med nyheter