Det går inte att låta bli att hänföras

I hans tålamodsprövande dokumentärer finns inga intervjuer, ingen pålagd musik och ingen kommenterande speakertext. Det är bara människor, filmade i långa sekvenser, om och om igen.
I "La danse" följer den nu 80 år fyllda Wiseman franska operabalettens vardag med daglig träning, repetitioner och föreställningar.
Vi får följa med bakom kulisserna, lyssna till den konstnärliga ledaren Birgitte Lefévres samtal med dansare, koreografer och möten med finansiärer.
I korta sekvenser dokumenteras också Charles Garniers magnifika operahus, de långa korridorerna, kafeterian, syateljéerna och den stora salongen.
"La danse" marknadsförs som en hyllning till dansen. Men den är lika mycket en hyllning till konsten i stort. En hyllning till den beslutsamhet som krävs för att lyckas med sin konst och visar hur små marginalerna är mellan framgång och misslyckande.
Frederick Wiseman utmanar onekligen sin publik. Den nästan tre timmar långa filmen kräver mycket av den som tittar. Stundom blir det dödligt tråkigt. Men så blixtrar det till och balettdansösernas fantastiska förmåga att bemästra sina kroppar i takt med musiken slår knockout. Det går inte att låta bli att hänföras. De korta klippen till Birgitte Lefévres arbetsrum och de vardagliga bilderna från korridorer och lunchrum ger också en fin balans åt de eviga och något pretentiösa balettrepetitionerna.
"La danse" beskrivas nog bäst som ett stort lapptäcke som jobbar sig igenom alla skeptiska lager och den uttråkade - om han eller hon har tålamod nog att sitta kvar i biofåtöljen - får sig rejäl dos dans som dröjer sig kvar och fascinerar.