Det gäller att vara snofsig när man gör ett besök i stan

Här handlade det inte om inre kvalitéer, utan i fokus stod enbart skönheten. Somliga kossor var lydiga och höll huvudet högt, andra bångstyriga och på riktigt muuu-humör, en det tycktes inte bry sig alls lyfte i stället på svansen, tittade bort och kissade när domaren (dagen till ära klädd i mörkblå kostym, vit skjorta och slips) gjorde sin bedömning. Ibland kan handling säga mer än tusen ord....ungefär, "jag bryr mig inte ett piss".
För den som aldrig har varit på ett sådant här jippo kan arrangemanget te sig smått surrealistiskt. På läktaren satt cirka 100 personer och iakttog tävlingen. Ur högtalarna spelades Per Gessles "Vart du än går, följer jag efter" kanske inte så tokigt låtval ändå. Mycket handlade om att följa efter. Alltså, kossan ska följa efter sin ledare, men oftast blev det tvärtom ledaren fick följa efter sin kossa. Bedömning gjordes av tre olika kategorier; låglandsdjur (den vita kossan), SNR-djuren (den röda kossan) och en ungdomsklass där barn- och ungdomar i åldern 6 till 15 år visade kalvar (fast i detta fall handlade det inte så mycket om skönhet, utan mer om samspelet mellan djur och person).
Så hur bedömer man om en kossa är vacker ? GA lät Christer Samuelsson från SRB, som själv har ställt ut massor av kossor i sina dar och därmed fått i hedersuppdrag att åka runt på lokala utställningar för att döma de röda djuren, svara på frågan:
En vacker kossa ska ha utstrålning! Det ska synas att hon vill arbeta och ge mjölk. Jag tittar mycket på kroppen, till exempel benen där bak måste vara stabila. Och så ska hon vara lydig, förstås. Kon är ett flockdjur, så man måste lära henne att stå på egna ben och gå sin egen väg.
En vacker ko, är den mest ultimata i avelssammanhang!
Flera olika organisatione,r verksamma mer eller mindre inom lantbruket, fanns också på plats för att marknadsföra sig. Linda Andersson som representerade Gotlands husdjur menade på fullt allvar att kossan räknas som ett husdjur. 15-åriga Julia Buskas, som tävlade för ungdomssektionen inom Gotlands husdjur, verkade vara inne på samma bana. I flera år har hon pysslat med "86 Verna", som om hon vore en hund.
Det är kul! Jag har shamponerat henne, sprejat glitter på pälsen och varit ute på promenader i hagen för att få henne tillgiven och lydig. När hon var kalv vann hon sin klass här på en lokal deltävling, men någon uppvisning i riksutställningen i Jönköping blev det aldrig. Hon blev sjuk några dagar före och kunde inte åka...
Nu är "86 Verna" äldre och modigare, kanske når hon hela vägen fram den här gången. Rätt attityd, coola lugna steg och en fräsch, originell pälslook fick henne att charma domaren efter första ronden i utställningsringen var hon sist kvar; vilket betydde att hon vackrast var!