Det finns absolut hot mot världsarvet.

- Omvandlingen från lägenheter till hotell, med följden att vi på sikt får färre som bor året runt i innerstaden.
- Svårigheterna att bedriva företag i innerstaden med transportförutsättningarna för både kunderna och den egna verksamheten, begränsningarna som byggnadsordningen för med sig. Utan aktiva företagare som driver handel och restauranger är inte Hansestaden Visby levande.
- Den tid och energi som fastighetsägare behöver lägga på att söka bygglov på minsta underhållsarbete, där det i världsarvet idag krävs bygglov för att exempelvis måla om sitt plank i samma kulör som förra gången det målades om, det förstår varje husägare att det då blir sämre förutsättningar att få underhåll utfört.
Det är några exempel på hot.
Samtidigt som vi långsiktigt och varsamt bevarar bebyggelse som vuxit fram genom mer än tusen år av byggande behöver vi se till att världsarvsstaden Visby fortsätter vara en levande och attraktiv plats året om.
Att utveckla delar av Hansestaden, öppna upp en gårdsbild och tillgängliggöra "Huset med målningarna" som ju är äldre än muren och möjliggöra för ökad handel på Adelsgatan, det är utveckling som jag tycker är positivt för världsarvet. De hus Miljö- och Byggnämnden gav rivningslov för intill Södertorg, anser jag har kulturvärden, men de är inte omistliga.
Innerstaden får inte bli ett museum, en kuliss för turister. Världsarv är vi för att vi är en levande hansestad med spår av alla århundraden. Och levande kan den bara förbli om företagare kan bedriva verksamhet, människor kan bo och leva året runt och vi tillåter viss utveckling. Absolut med varsamhet och respekt. Men ett bevarande som vill frysa allt som det ser ut just nu är jag motståndare till.
Jag vill se till att det blir lättare att sköta underhållet på sin fastighet i innerstaden. Jag vill se till att behålla åretruntbostäder i världsarvet. Och jag vill medverka till en hållbar, respektfull utveckling av företagandet och företagarnas villkor innanför murarna.