Det där med psykopat var överraskande
Spalten
Kom att tänka på det i och med den där boken, om du undrar.
För ett tag sen, förresten. Det är nog 25 år sen nu och dom står här och samlar damm i min vinylhylla för det är ju inte de LP-skivor jag lyssnar mest på, precis.
Det hade nog inte Janne gjort heller, så i det avseendet är knappast någon skada skedd.
På den tiden lånade man verkligen skivor av varandra och spelade in på kassett.
Det gör man inte längre. Numera laddar man ner eller möjligen bränner hemma.
Jag fick förresten en hembränd skiva härom dagen, fylld med osannolika dansbandshits från 70-talet. Det görs inte längre låtar med titlar som ?Jaså du, man ska bli farsa?, ?Om jag vore Lektyr-fotograf? och ?Då plockar jag fram min jo-jo?. Synd.
Man lånar ju saker, man gör ju det.
Som han som lånade en jordfräs fyra hus bort men sen bara gick tre hus tillbaka och fräste upp grannen matta.
Det mesta kommer jag ihåg att lämna tillbaka, faktiskt allt, tror jag. Förutom en femhundring till en i Karlstad som heter Olle men det var 15 år sen och dessutom läser han inte det här så det skiter vi i nu.
Och så böckerna på biblioteket, då.
Om jag skulle gradera pinsamheten i att bli påmind om ej tillbakalämnade saker är nog bibliotekets påminnelselappar i topp.
Jag fick en på den där grafologi-boken och jag bara dog.
På biblioteket betalar man tio kronor i veckan i en slags böter för böcker som gått över tiden. Tio kronor i veckan är ingenting, för mig kunde de gott höja beloppet.
Tio kronor i veckan signalerar att, nja, det vore bra om du lämnar tillbaka det du lånat, det spelar egentligen ingen roll, men du kan väl fundera på det, snälla.
Att, i ljuset av detta, få ett formellt påminnelsebrev utskrivet, lagt i kuvert, postat och hemburet till brevlådan ? Ni har glömt...detta är första påminnelsen ? är så genant så klockorna om inte stannar så i alla fall tappar fart.
Jag har lämnat tillbaka boken nu, den var rätt fräsig.
Jag är en kreativ människa, berättar min handstil, om än något sluten och hämmad. Eller egentligen ett myller av känslor och motsägelsfulla egenskaper. Det är okej, det kan jag ta, det hade jag redan anat.
Desto mer överraskande var det att hon jag bor med är psykopat. De kännetecknas av så lutande handstil att den riskerar att rasa samman som en trött gärsgård och sen får dom som försöker läsa plocka ihop orden själv.
Lika bra att boken återbördades till rätt hylla.
Det började ändå bli lite scary här hemma.
Så jobbar vi med nyheter