Ett tiotal mattor ligger utslängda på golvet. På dem varvas sladdar med ljusslingor i olika färger. Ölburkar och nyponsoppskartonger ligger slängda i ett hörn och ett neonrosa trumset lyser upp rummet en aning. Mistakes replokal på Skarphäll känns precis så ingrodd som en replokal ska kännas och när bandet drar igång mullrar 140 decibel musik genom de tunna väggarna. De säger att de spelar en blandning av punk, rock och lite hårdare rock. Greenday, Blink och Offspring är band de lyssnar till och inspireras av.
Mest bröl
Mistake har funnits i drygt sex år och börjar nu bli riktigt samspelta och få "ett tight ljud".
- Jo det är lite skillnad i dag. Från början kunde ingen av oss spela över huvud taget. Därav namnet Mistake, säger Rickard Magnusson och ler.
Martin Holmgren tillägger att de till en början inte var så bra på att sjunga heller. De brölade mest och viktigast var att det kom ljud från gitarren.
Svårt med kontakter
Den första augusti spelar Mistake på Sju strömmar i Slite och varje år har bandet 10-15 spelningar på ön. De kämpar för att bli uppmärksammade för sin musik men medger att det är svårt. De har inga kontakter och, enligt dem själva, en musikstil som inte går hem hos den breda publiken. De lirar en del covers men vill satsa på sin egen musik. Alla i bandet nickar instämmande och konstaterar att om de ska slå igenom måste de komma bort från ön. Och så behöver de en manager, "någon som liksom vet hur man gör".
Skita i jobbet
- Vi vill inte ändra vår musikstil. Vi måste tro på att genombrottet kommer. Vi får inte lägga ned. Och faktiskt är det fler och fler som vet vilka vi är. Nu börjar folk ringa till oss i stället för att vi ringer och tjatar. Men vi måste kunna försörja oss också och det är svårt, säger Christoffer Enequist.
Rickard Magnusson skrattar och säger att han helst skulle skita i sitt vanliga jobb.
Mindre svordomar
Till en början var det ingen i Mistake som tog spelandet på allvar, det var mest en kul grej. Med åren har de, enligt dem själva, utvecklats enormt. De har kvar gamla ljudfiler som de i dag skrattar åt och de erkänner också att de mognat en del, både som människor och som grupp. Förut var det mycket svordomar i texterna och de hade en skarpare skit-i-vad-alla-andra-tycker-stil.
- När vi blev kallade för snuskbandet i en tidning här på ön fick vi oss en tankeställare. Men då tyckte vi att det var häftigt. Visst finns det med svordomar i dag också, men bara när det är på sin plats, säger Martin Holmgren.