"Det är så mycket skit på tv"
Rolf Sahlin i Ekeby tycker att tv:n har gjort sitt i hans hem. Och hans fru Irma håller med. Hon har annat att göra. Livet är för kort för att det ska finnas tid till tv.
Irma jobbar heltid med ungdomar på gymnasiets individuella program. Hon möter ungdomar som har olika former av svårigheter och jobbet kräver sitt:
- Jobbet tar så mycket energi. För mig blir det ingen avkoppling att sätta mig framför tv:n och få ännu mer intryck. Jag behöver göra något konkret med mina händer när jag är ledig.
Vi sitter i köket i deras nyrenoverade stentorp. Vedspisen ger en god värme, Irma klipper matt-trasor, katten stryker sig mot våra ben och Rolf berättar om varför de inte brydde sig om att skaffa digitalbox i höstas.
Först handlade deras beslut om att de skulle vänta med att köpa box tills den blev lite billigare, sedan bestämde de sig för att köpa box när de fick lust till det. Men den lusten har ännu inte infunnit sig:
- Vi är ingen principmänniskor. Vi har tv, vi tittar på film ibland och någon gång kan vi sätta oss och se sex filmer på raken, men det är så mycket skit på tv nuförtiden!
Med "skit" syftar Rolf på dokusåpor, förstås. "De vädjar till de allra sämsta sidorna inom oss". Men också program som han har tyckt riktigt mycket om har chanserat: "På spåret", "Så ska det låta", "Parlamentet". Allt har urartat till ett sönderregisserat larv.
- Tv underskattar sin publik. Man har en teknisk skicklighet i dag, men man tar inte folk på allvar på det sätt som man gjorde förr. Allt låter som reklam.
I väntan på att lusten till en ny tv eventuellt ska infinna sig så ägnar sig Rolf och Irma åt husbygget, djuren och en del hantverk. Irma väver mycket. Det brukar bli en trasmatta i veckan. Och Rolf älskar folkmusik. Via bredbandet har han kunnat ge sig ut på en musikalisk odyssée.
I Irmas och Rolfs tidigare liv har tv:n aldrig haft någon särskilt central roll. Visst har de också haft sina perioder när de har varit lite "ur slag" och tittat på alla såpor, men innan de flyttade till Gotland med häst och ankor 1999 hade de ett litet jordbruk, kafé och vandrarhem i Sundsvallstrakten som tog all deras tid och när deras barn var små så valde de medvetet att hålla tv-tittandet på en låg nivå. Barnen fick be om lov innan de kunde sätta på tv:n.
Men, som sagt, några principmänniskor är de inte. Och om någon kom och gav dem en widescreen-tv och en enorm parabol så skulle Rolf gladeligen ha sagt "ja tack".
Men då protesterar Irma:
- Näe! Aldrig i livet! I så fall får du ha den utomhus!
Så jobbar vi med nyheter