Det är positivt med ungdomar som vill och vågar satsa...

Att ha barn som har sett en kalv födas är en gåva.
Det har nu min syster efter det att hennes dotter, Jonna, 7 år, fick se, inte bara en utan ett tvillingpar födas. Det var första dagen på sportlovet och vi stod andäktiga inför förlossningen. Äntligen skulle hon få se hur det går till.
Veterinären var upptagen på annat håll så vi ringde till Jörgen Sigsarve i Näs. Han brukar kunna fixa det och Kent har fått en viss vana nu också, efter fem år som nötköttsproducent.
- Du ska inte vänta dig några underverk nu, sa Jörgen, medan han funderade på hur de skulle handla.
Jo, då Jörgen, vi hejade på och väntade på underverket, Jonna och jag, när vi stod på behörigt avstånd från den födande kossan men ändå så att vi kunde följa händelsförloppet.
- Tror du de lever? viskade Jonna. Tror du att båda lever?
Jag hade förberett henne på att åtminstone en av kalvarna kunde vara dödfödd och som väst kunde båda kalvarna vara döda. Så att hon inte skulle bli alltför besviken eller rädd.
- Ja, sa jag. Jag tror att de lever.
Sen hörde vi hur karlarna diskuterade, kände på kalvarna där de ännu låg inne i magen och slutligen bestämde hur de skulle göra. Den ena kalven låg fel och den andra ville komma ut samtidigt.
- Du håller in den lilla så drar jag lite i den stora, sa Jörgen.
Sen blev det tyst.
- Nej, den är nog död, den skriker inte, viskade Jonna och höll andan.

Något liksom lossnade i kon när Kent tryckte tillbaka den ena kalven, hon krystade och ut kom en stor, välväxt tjurkalv.
- Den är död, sa Jörgen, neej, den lever.
De skakade om kalven, vände den upp och ner och såg hur hjärtat bultade när kon genast började slicka den ren.
- Vi låter henne vara ifred en stund, sa Jörgen.
Medan vi stod där alla fyra och gladdes över en levande tjurkalv, såg vi hur den lilla kvigkalven bara ramlade ur kon utan att hon ens märkte det. Karlarna sprang dit.
- Blås liv i henne, uppmanade Jörgen.
Och Kent tog i allt vad han var värd och blåste. Och som genom ett under kvicknade också den lilla kvigan till och började andas.
- Hon fick en ordentlig snuspuss, det första hon fick, sa Kent. Det var nog den som gjorde susen.
Kon blev lite förvånad när hon plötsligt hade två kalvar att ta hand om men tog väl hand om dem båda. Det var hennes fjärde förlossning och hon visste hur hon skulle göra.

Jonna fick sedan gå fram med sin digitalkamera och ta kort på de nyfödda. Hon fick klappa dem lite och blev kladdig om handen. Och hon fick en inblick i frågan om livets uppkomst och födelsens våndor.
- Jag vet redan vad jag ska skriva i uppsatsen om sportlovet när vi kommer tillbaka till skolan, sa hon. Om tvillingkalvarna förstås och så Krullis cup och så pyjamaspartyt. Sen vet man ju inte vad som händer mer förrän lovet är slut. Det kan ännu hända många roliga saker, vem vet.
Det andra tvillingparet, som föddes för en vecka sedan, skuttade kring hennes ben och vi tog lite kort på dem också.

Om unga bönder på Gotland skriver jag i första delen av lantbrukstemat.
Det är positivt och roligt med ungdomar som vill och vågar satsa på lantbruket idag. Och det är härligt att se deras arbetsglädje och deras framtidstro. Visst är de beroende av EU och alla regler och visst är det ett vanligt samtalsämne bland bönder. Men vi har försökt att undvika detta när jag har träffat dem.
- Skriv att vi har valt ett roligt och omväxlande arbete istället, sa en av dem.
Och det gjorde jag!