Det är Ljugarn som gäller för Richard
Richard Larsson återvänder varje sommar till Ljugarn. Det har han gjort sedan 1919. I lördags fyllde han 90 år. Regnet strilade i rosenkransen på de grå lockarna men det brydde han sig inte om.
- 1918, första fredsåret, reste de, liksom så många andra till Gotland. I Stockholm fanns ingen mat, men här kunde de äta upp sig.
Pappa borgarrådet köpte då en tomt av Ljugarns starke man, Olle Claudelin och byggde under vintern det hus, som i dag kallas Barnarve.
Ett långt vackert hus med flera öppna spisar. Ytterligare ett hus, Funkishuset, byggt på 30-talet, har tillkommit.
Ett gammal boningshus fungerar i dag som flygel.
Här lekte Richard med sina fem syskon och ofta låg de i vattnet nere vid stranden.
- På den tiden fanns en strand för damerna och barnen, en annan för herrarna. Man gick ner och satte på sig badkläder i särskilda omklädningstält.
Tennisbanor och lanthandel
Familjerna i sommar-Ljugarn kände varandra, det fanns några pensionat och någon gästgivargård, tennisbanor och en lanthandel. Richard Larsson återvände varje år till något han kände igen.
Men nu är det annorlunda. Ljugarn har blivit större och människorna semestrar på ett annat, rörligare sätt. Och de flesta av Richard Larssons vänner finns inte mer.
- Det är roligt att komma hit, men det är också en liten sorg att tiden går. Alla de som utgjorde min värld här, är nu döda.
Richard Larsson har levt ett, minst sagt, omväxlande liv. I många år hade han i Stockholm en bokhandel. Men 1970 gjorde han sig av med den.
- Jag tröttnade på det ekonomiska, på köpenskapen. Och så ville jag lära känna mig själv.
Han skolade om sig och började arbeta som sjukvårdsbiträde på åldringsvården.
- Det var det bästa jag gjort, det gav mitt liv en mening.
Han satt vid många dödsbäddar, pratade med människor vid livets slut och lyssnade på dem. Han kom nära människor som var sjuka, ängsliga och ensamma. Så småningom skrev han flera böcker om denna sista vård i livet, bland annat " En hand att hålla i". Böcker som använts i hospicevård och i utbildningssammanhang.
Han satte sig också in i demensjukvården när hans hustru fick Alzheimers. Henne skötte han i tio år.
Blomsterkrans på huvudet
Nu sitter han med blomsterkrans på huvudet, omgiven av sina tre barn med familjer, sju barnbarn och fyra barnbarnsbarn. Han berättar att hans egen pappa ordnat det vist med huset. Innan han dog 1976 bildade han en familjestiftelse, Gården Barnarve.
- Alla barn och ingifta är delägare och ingår i styrelsen. På årsmötet, på våren, får alla säga när de vill boka in sig i gården. Sedan betalar vi en veckoavgift för att bo här.
Själv har han som "nu äldste levande delägare" alltid rätt att boka in sig till sommaren i Ljugarn. Som han återvänt till varje år sedan han var fyra år gammal.
Så jobbar vi med nyheter