Inga-Lena Östbrant, skogskonsulent på skogsstyrelsen på Gotland, är mycket engagerad i almsjukans utveckling och arbetet med att rädda den gotländska populationen.
– På Gotland åtgärdar vi almsjukan sedan 2006 till skillnad från svenska fastlandet, säger Inga-Lena Östbrant.
Gotland var förskonad från svampsjukdomen ungefär 50 år efter att fastlandet drabbades. Först kom den mindre aggressiva arten på 1920-talet och senare upptäcktes en mer aggressiv art.
Inga-Lena Östbrant har även undersökt almsjukesvampens DNA och jämfört den gotländska med svamp från fastlandet, Ryssland och Baltikum. Det visade sig att den mindre aggressiva arten bara fanns på Gotland eftersom den trängts undan av den mer aggressiva arten. Det bekräftar också tesen att smittan kom senare till Gotland.
– Det är hittills en väldigt liten del som är drabbat här. Vi har utarbetat inventeringsmetoder och destruktionsmetoder som fungerar bra, säger Inga-Lena Östbrant.
På fastlandet har man i stort sett inga åtgärdsprogram mot smittan. Inga-Lena Östbrant berättar att åtta kommuner i Skåne försökte bekämpa smittspridningen under cirka 15 år, men när invasionen från Danmark och de angränsande kommunerna blev för stor gav man upp.
Är det risk att almarna dör ut i Sverige?
– Nej, det tror jag inte. Det finns alltid några som klarar sig. Det har man sett i till exempel Storbritannien. Dö ut kommer de nog inte att göra, men det kanske blir begränsade och mer isolerade populationer kvar.
Enligt SLU har den varma försommaren skyndat på spridningen av almsjuka, men Inga-Lena Östbrant tror inte att Gotland påverkats på samma sätt. De gotländska träden är vana vid försommartorka och tål därför påfrestningar bättre.
– I år har vi haft ett väldigt bra inventeringsår. Vi har ännu gröna, fina almar. Jag ser inte att en tillfällig värmeökning skulle påverka svampen, men om det blir ett torrare klimat på sikt kanske det kan påverka.