Deras vänskap når över jorden

1992. 21-åriga Tove Törnqvist från Visby hade tidigare varit au pair i Los Angeles, USA. Men hon var inte mätt på världen; på färgerna, lukterna, ljuden; på upplevelserna.

Så resan gick till Australien för ännu en familj, ännu ett år som au pair.

Hon hamnade hos familjen Walker i Sydney-förorten Cronulla Beach, där hon kom att stanna i 13 månader.

- Då var Nuala bara fyra år. Ett litet barn, minns Tove.

* * *

Vi träffas i villan i Visby där Tove bor med sin familj; sambon och de två döttrarna, 11 och 12 år gamla.

Och sedan dagarna före jul finns även den där fyraåringen som nu blivit 22 i huset.

Det bjuds kladdkaka med rinnig grädde och kaffe i blå porslinsmuggar. En av vårens första riktigt varma söndagar och Nuala berättar att hon just gjort en oväntad upptäckt:

- Det finns faktiskt grannar här i kvarteret.

Jaha?
- Jag vet inte var de varit hela vintern men nu när snön har försvunnit har de börjat visa sig ute!

Och så skrattar hon.

Kinesisk medicin
Hon skrattar mycket, Nuala, under den här intervjun. Det gör Tove också, för all del. Under den dryga timmen vi sitter tillsammans har jag svårt att få kläm på deras relation, förutom att den är öppen, hjärtlig och ljus.

För de är som Piff och Puff, som mor och dotter, som systrar, som de innerligaste av kompisar.

- Kärlek, säger Nuala. I det här hemmet är det kärlek och bara kärlek. Man överöses av "jag älskar dig" och "godnatt, sov gott" och det är pussar och kramar, oh God, so much love!

Nuala Walker bor hos Tove och hennes familj sedan tre månader. Hon har arbetsvisa i Sverige i ett år och planerar att stanna så länge.
Tre dagar i veckan tillbringar hon med eleverna i Solbergaskolan och två dagar i veckan arbetar hon hos en akupunktör. Dessutom jobbar hon på en pub i Visby.
Hon har att göra, har fått några vänner, förstår svenska en aning och vill lära sig mer, kommer så sakta in i det svenska.

 Men för att ta det från början och för att börja down under.

Nuala, hur ser det ut där du kommer ifrån, berätta, ta mig med.

- Ta dig med till stränderna? Okej, allt kretsar kring havet och surfingen, det är alltid sol, alltid dans, alltid party, man går till puben, tar en drink...

Vad saknar du, nu när du är långt därifrån?

- När det var en massa snö, då längtade jag lite, men annars...jag är här nu. Försöker vara i det jag har nu istället för att längta hem. Och innan jag kom hit var jag tre månader i Kina och studerade kinesisk medicin, så jag har varit i väg ett tag.

Du lämnade Sydney för Sverige, vad säger vännerna?

- De tycker jag är crazy. Men samtidigt typiskt mig, att göra det oväntade...jag har alltid gjort rätt oväntade saker, som när jag var i Kanada tre månader i fjol och åkte snowboard.

En genuin kärlek
Nuala växte upp med tre bröder; två äldre och en yngre som bara var blöjbarn när Tove var au pair i familjen. Tove var Nualas idol och förebild:

- Jag minns det än i dag, hur glad jag var för att hon var där. Hon var som en storasyster...lagade mat, kammade mitt hår...jag har nog alltid varit en pojkflicka, men med Tove kunde jag vara den där lilla tjejen.

När ni ses nu, är det samma Tove?
- Precis densamma. På ett sätt. Men på andra sätt inte. Hon har hus, barn, en familj...livet är annorlunda nu är det var då. Förstås.

De har hållit kontakten genom åren. Nuala har tidigare besökt Visby och Tove har varit tillbaka hos familjen i Sydney vid fyra tillfällen.
Men tiden har gått.
Sedan deras första möte har så mycket hänt; födslar och död, en generation har faktiskt passerat.

 Tove och Nuala säger att de pratat och reflekterat en del kring det, om tiden som flytt, om hur olika de upplevt saker och ting.

- Mina föräldrar skilde sig när jag var liten, berättar Nuala. Tove såg ju allt det där utifrån, hur jag påverkades...nu förstår jag att vi såg saker på olika sätt. Jag har nog lärt mig mycket om mig själv genom det Tove berättat.

Då, när du var fyra, fem, vad drömde du om, minns du?

- Om att träffa en lång kille med brunt hår och gröna ögon, haha. Men det gjorde jag aldrig...jo, alla pojkvänner jag haft har varit brunhåriga, men ännu ingen med gröna ögon!

Vad drömmer du om i dag?
- Åh, det är så mycket...jag vill uppleva allt, ta in allt, lära mig allt, se allt. Och Tove är min mamma som ska lära mig vem jag är!

Hon pratar, Nuala. Mycket och fort. Hon och Tove tycks mig ha ett väldigt speciellt förhållade; ett förhållande som bara människor som känt varandra länge och i olika miljöer, kan ha.

En genuin kärlek och förståelse bortom språkliga och kulturella gränser.

Tove Törnqvist säger att hon känner igen sig i den 22-åring hon har boende hos sig; öppenheten, äventyrslusten, upptäckarglädjen.

Hon var fyra då, nu är hon vuxen. Och du har blivit 39...känner du dig gammal?
- Gammal, nej!

Rent av ung, kanske?
- Jag var ju som Nuala är nu när jag kom till Australien. Full av drömmar, allting finns där ute, det är bara att upptäcka! Men vissa drömmar dör längs vägen, så är det ju, drömmar ändras...nu finns tankarna kring barnen, familjen, huset...

Rolig utveckling
Hon tystnar ett tag, Tove, försvinner in i minnena, kommer sen ut därifrån med ett leende, rent av skratt:

- Jag åkte faktiskt dit för att ha kul...och det hade jag"!

Så om dina döttrar om några år vill bli au pair i Sydney...

- ...så har jag väl svårt att neka. Men jag vet inte...jag vet verkligen inte. Jag vet ju vad jag gjorde, hur mycket som skulle kunna hända. Men det kanske är annorlunda när de kommer i den åldern, men just nu...den tanken känns jättesvår. Fatta hur orolig jag skulle vara!

Nuala kom till Visby tre dagar före julafton och när julen sedan kom förstod hon just ingenting; Kalle Anka, jultomte, gröt, skinka, julmust, snaps...traditioner. Allting var traditioner.
- Hemma börjar vi dricka champagne åtta på morgonen, sedan dricker vi hela dagen och vaknar med en massiv baksmälla. Men här var julen nåt helt annat, säger hon.

 Tiden har gått, små har blivit stora. En gång var Tove nanny åt Nuala, nu är Nuala nanny och Tove barn, Vendela och Amanda.

Inte riktigt, men lite grand.

- När jag såg Vendela första gången hälsade de på i Sydney. Jag var tio år och hon bara tre månader. Hon var som min baby, åh, det var så svårt när de skulle resa tillbaka, jag ville inte att hon skulle lämna mig, minns Nuala.

De är fortfarande nära varandra och även om såväl Vendela, 12, som Amanda, 11, nu har goda möjligheter att träna sin engelska lägger språket vissa hinder i vägen.

- Ibland når vi inte fram, det är så frustrerande! säger Nuala. Men det är verkligen mina lillasystrar, det är det.

Tove Törnqvist säger att hennes liv berikats genom sitt au pair-år i Australien. Och även året i Los Angeles, hon har ännu kontakt även med de pojkar hon tog hand om där.

Hur är det att ha en massa extrabarn runt om på jorden?
- Jätteroligt. Verkligen jättekul. Man ser deras utveckling så tydligt när man träffas så pass sällan. Nualas lillebror Callum har blivit stor nu, han gick i blöjor när jag bodde hos dem...det är jäkligt spännande att följa med på den resan.

Ett härligt liv
Vad har du själv fått med dig i livet genom dina erfarenheter?

Tove, som arbetar som sjuksköterska, funderar ett tag, skrapar den sista kakan från fatet, Amanda går förbi och frågar efter en tennisboll, Nuala dricker av kaffet:

- Självständighet, tror jag. Att våga tro på mig själv. Och många, många lyckliga minnen.

Du verkar så otroligt glad. Varje gång vi pratat i telefon inför den här intervjun har du skrattat!

- Jamen jag är nog en ganska glad människa. Jag har levt och lever ett härligt liv. Jag har en extra dotter här hemma och Nualas mamma har blivit min extramamma sedan mina föräldrar gått bort...det är jättehärligt.

* * *

1992. Familjen Walker höll på att bygga om när Tove Törnqvist från Visby anlände i svarta jeans och tjock jacka i den 40-gradiga värmen, så till en början fick hon bo i grannens garage.

Att hamna där, i Cronulla Beach, långt ifrån Sverige, var det värsta hon då gjort:

- En massa ögon lyste i träden, kackerlackor så hääär stora hoppade upp från väskan...jag skrek och grät, det var hemskt men helt...ja, verkligen helt och hållet fantastiskt!