Deltidsprojektet på ön gick snett
"WisbyStrövet för framtiden" hette ett statligt finansierat miljonprojekt vars mål var att ge deltidsarbetande kvinnor möjlighet till heltid.
Arbetslivsrapporten "De funk int" är forskarna Birgit Pingel och Inga-Britt Drejhammars utvärdering av projektet WisbyStrövet för framtiden. "De funk int" syftar på att projektet på Gotland havererade.
- Gotland var en felsatsning. Kvinnorna var nöjda med sin deltid och företagarna hade inte behov av mer arbetskraft, säger Inga-Britt Drejhammar en av de forskare som fick uppdraget av Arbetslivsinstitutet.
Hela projektet var ett regeringsuppdrag som pågick under perioden 2002-2005 för att genom projekt- och forskningsverksamhet finna nya vägar för att minska den ofrivilliga deltidsarbetslösheten och öka förståelsen i jämställdhetsfrågor. Fem myndigheter samarbetade: Arbetsmiljöverket, Arbetslivsinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen och Svenska ESF-rådet. Gotland utsågs till ett av de första projekten. Andelen deltidsarbetslösa kvinnor i Sverige år 2002 var 4,9 procent. På Gotland var siffran 9,9 procent
I rapporten som nu kommit står det att "En verksamhetschef i företagarföreningen på Strövet kontaktades i april 2002 av en medarbetare på länsstyrelsen. Denne kände till regeringens satsning HELA-projektet och dess målgrupper och undrade om ett deltagande i projektet kunde intressera företagarföreningen WisbyStrövet.
Enligt vad den projektledare, som senare kom att leda huvudstudien, erfar diskuterades vem som kunde ta HELA:s pengar. Företagarföreningen tackade ja och en styrgrupp bildades."
Ingen grund
I styrgruppen som administrerade projektet fanns representanter från länsstyrelsen, arbetsförmedlingen, Handelsanställdas förbund, ESF och WisbyStrövet.
Eva Hinas var projektledare och kom med när projektet precis beviljats 4,5 miljoner kronor.
- Projektet skulle aldrig ha beviljats pengar. För när det väl kom till kritan, så fanns teoretisk men inte praktisk grund till att genomföra de förändringar som krävdes av företagarna. Företagarna svarade artigt på frågor men var inte engagerade. Jag tror inte att de riktigt visste vad de gav sig in på. När jag la fram utbildningsplanen för dem var det ingen som var intresserad.
Många ville behålla sin deltid
Eftersom det inte fanns uppgifter på hur många av de anställda som var deltidsanställda fick Eva Hinas fråga varje arbetsgivare. Runt 40 kvinnor uppgavs vara deltidsarbetslösa. Dessa erbjöds utbildningar, men bara åtta var intresserade.
Personer med a-kassa eller aktivitetsstöd uppgav att de skulle föredra heltidsarbete, men färre än hälften sade sig beredda att gå upp i arbetstid i den situationen de för tillfället befann sig i.
De deltidsarbetslösa var inte undersysselsatta. Många av kvinnorna hade relativt hög sysselsättningsgrad 28-35 timmar i veckan, detta tillsammans att de fyllde upp sin arbetstid med strötimmar, gjorde att arbetslösa kunde få a- kassa i 5-6 år innan de stämplat ut sig. Detta omöjliggjorde genomförandet av en sammanhängande utbildning.
Företagarna såg problem med fulltidsarbete och var ambivalenta till en vikariepool.
Utnyttja ekonomiskt bidrag
Rapporten säger: "Det framstår som oklart varför företagarna antog erbjudandet om ett projekt och bejakade rollen som ägare till detta eftersom det varken fanns ett behov av mer arbetskraft, eller av ett väl fungerande nätverk av medlemsföretagen bland företagarna inom Wisbyströvet. Det framstår som om företagarföreningen främst sett till möjligheten att utnyttja ett ekonomiskt bidrag och mindre vad den egna insatsen kunde betyda i ekonomiska termer."
Inga-britt Drejhammar vill inte kommentera detta utan menar det inte finns så mycket mer att tillägga förutom det som står i rapportern.
Sade upp sig
Mikael Ogestad satt med i projektets styrgrupp som verksamhetsledare för Wisbyströvet.
Visste ni vad ni gav er in i?
- Ja det gjorde vi. Jag upplevde att projektet tjänade sitt syfte, säger Mikael Ogestad.
I februari 2004 sa Eva Hinas upp sig och projektet lades ned.
- Problemet fanns ju inte. Det var meningslös att fortsätta ett år till när både arbetsgivare och anställda var nöjda med situationen, säger hon.
- Pengarna gick tillbaka till staten. Det enda som företagarna bjöds på var bullar som vi hade vid ett möte, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter