De rustar för en ny tid på Sandön
Det fanns en tid när mer än hundra personer bodde på Gotska Sandön. Numera bor det bara två tillsynsmän på ön så här års. Utan dem skulle Östersjöns mest isolerade plats också vara en öde ö.
Medicinskåpet i Bourgströmns bod. Dörren är en gästbok. Konstnären Carl Larsson har skrev sin signatur här.
Foto: Rolf Jönsson
Året runt-bemanningen av Gotska Sandön hängde på håret häromåret. De statliga myndigheter som tidigare hade delat på kostnaderna för bemanningen på Gotska Sandön ville inte vara med längre.
Försvarsmakten nöjer sig numera med tillsyn ett par gånger om året. SMHI har gått över till en automatisk väderrapportering. Sjöfartsverket tycker inte att Sandöns sjöräddningsbåt är lika viktig som förr. Polisen har just inga uppdrag kvar på ön. Telia Sonera behöver inte underhålla sin anläggning för mobiltelefoni särskilt ofta. Och Naturvårdsverket tycker inte att Nationalparkens förvaltning kräver året runt-bemanning.
Men 16 000 privatpersoner tyckte annorlunda och undertecknade det upprop om att året runt-bemanningen skulle behållas.
Det ser ut som att protesterna hjälpte.
Länsstyrelsen, som ansvarar för Gotska Sandön, satsar nu på att Sandöpersonalen ska vara kvar. Driften finansieras delvis av de gamla intressenterna som numera är kunder som betalar för de uppdrag som personalen utför.
Men det kostar fyra miljoner kronor att hålla Sandön i gång med personal året om och man måste utveckla nya verksamheter. Turismen kan vara en intäktskälla. Länsstyrelsen siktar på att nästan fördubbla antalet besökare på ön genom att göra Sandön till Nordens mest intressanta ekoturistmål.
Om planerna fullföljs så kommer det naturligtvis att innebära förändringar i Sandöpersonalens vardag. Arbetet kommer att förskjutas från att vara inriktat på hantverk till naturguidning. Numera guidar tillsynsmännen alla dagar på sommaren då det inte kommer båt till ön.
Daag Pedersén och Dan "Dedde" Broander är de två tillsynsmän som bemannar Gotska Sandön den här veckan. De är båda intresserade av naturen och Daag kan en hel del om blommor och fåglar, men det var ju inte riktigt på de meriterna som han fick tjänsten på Sandön för nästan 20 år sedan.
Man behöver också vara händig för att kunna bo och arbeta på Sandön året om, det tycker både Daag och Dedde. När landkabeln går sönder ska reservaggregatet dras igång. Om ett rör springer läck kan man inte sätta sig och vänta på en rörmokare.
- Här kan man inte ha tummen mitt i handen. Vi måste fuska med det mesta. Här ute är man både målare, snickare, sjöräddare och radartekniker, förklarar Daag Pedersén.
Naturguider ska de nog också kunna bli med tiden, även om Dedde Broander inte är någon botaniker. Daag påstår att Dedde inte kunde namnge just något mer än maskros, blåsippa och vitsippa innan de gick på kurs om floran på ön. Men kursen gav resultat. Med ett stort leende minns Daag dialogen från somras när en turist vände sig till Dedde med en blomfråga:
- "Är det här en solvända", frågade hon och jag spetsade öronen för att höra vad Dedde skulle svara. Jag var tvungen att gå iväg för att inte skratta högt när jag hörde Dedde säga: "Nej det ser du väl för fan att det är en femfingerört." Och det var det ju faktiskt!
För de flesta av oss tillfälliga besökare på Gotska Sandön innebär mötet med ön ett möte med lugnet och ett liv utan klocka. För tillsynsmännen är Gotska Sandön en arbetsplats och den här tiden på året får man också mycket gjort. Det gillar Dedde Broander. Sommarveckornas gäster skapar ett välkommet avbrott i vardagen på Sandön, men när sista båten lägger ut för säsongen är Dedde riktigt nöjd.
- Det är trevligt med folk, men det är inte därför jag är här. Jag trivs bäst på vintern, då rår jag mig själv och kan planera mina arbetsdagar, förklarar han.
En arbetsdag för tillsynsmännen är mer än tio timmar lång. När de är på ön jobbar de 14 dagar i sträck.
Det är mycket som ska bli klart till sommaren. Just nu håller man på att bygga om kök och duschar i fyrbyn och gäststugorna. Bygget stannade upp när byggmaterial och vitvaror blev stående i Fårösund i flera veckor på grund av den hårda blåsten, men i torsdags förra veckan kunde trossbåt 603 äntligen ta sig över med material och ett par inhyrda snickare och då blev det full fart på alla håll. Samtidigt har tillsynsmännen sina vanliga rutiner att sköta för de olika kunderna. I samband med lunchen tar Daag en sväng över ön för att utföra de grundvattenmätningar som SGU vill ha rapport om två gånger i månaden. Att åka runt ön och se över stränderna, räkna sälar, kontrollera fyrar och SMHI:s regnmätare och utföra uppgifter för militären är några av de många andra rutinerna.
Men Gotska Sandön är inte bara en arbetsplats för Daag Pedersén och Dedde Broander. Sandön är en passion också för de som lever halva sina liv här ute.
- Hade jag inte varit gift så skulle jag nog ha stannat här ute också de veckor när jag är ledig, tror Daag Pedersén.
Han tröttnar aldrig på Sandön. Ljuset, vinden och vågorna gör att naturen hela tiden förändras. Går man längs en strand och vänder tillbaka så stranden ny. Daag tar oss med på en tur runt ön och visar de välkända platserna.
- Här ute är det Sandögubben som styr, säger Daag när vi passerar kapellet.
- Han bodde med sin bror här ute på Högaland, men när de byggde Fårö kyrka skrällde klangen från kyrkklockan i broderns öron. För att få tyst på klockan kastade han tre stenar mot Fårö men han lyckades inte knäcka klockan så han flydde från Sandön. Sandögubben han sörjde sin bror och därför hade han inte mycket till övers för kyrkan och prästerskapet. När kapellet skulle invigas 1950 kom biskopen och prästerna och hela noblessen från Visby ut med Gotlandsbåten. Men de hann inte mer än in i kapellet innan det blåste upp till en förfärlig storm. Det var Sandögubbens verk. Kyrkkaffet fick de ställa in och alla drog sig ner mot stranden för att snabbt komma ut till båten och ge sig iväg. Några kom iväg, men resten blev kvar. När det sedan blev 25-årsjubileum av kapellet var det så stormigt att hela jubileet fick firas i Bunge kyrka.
- Men Sandögubben har nog ändrat attityd till prästerskapet på senare år. Vi har ju präster här ute varenda sommar och de fyller sin funktion. När man för några år sedan firade kapellets 50-årsjubileum och invigde den nya klockstapeln så blev det ett strålande väder.
Vyerna vid Högaland och Bredsandsudde får oss att tystna, men Daag är full av berättelser från förr om människor, livsöden och strandade skepp och han förmedlar dem generöst. Fyrmästarna är centrala gestalter i de olika erorna här på ön. Under de 111 år det fanns fyrpersonal här ute så hann det bara bli sex generationer fyrmästare som avlöste varandra. På så sätt känns klivet från nu och till Madam Söderlunds dagar inte så långt. Man anar att Daag Pedersén bara är en länk i en kedja av Sandöbor som med sin berättarlust har vårdat minnet av dem som nu är borta och det som begravts i sanddynerna.
I den orörda Nationalparken lever de synliga spåren från förr också kvar som ingen annan stans. De vita stenarna vid Söderlunds före detta museum griper tag i fantasin. Mitt inne i skogen hade Hjalmar Söderlund ett museum med fynd av äldre och yngre datum från Gotska Sandön. Muséet och dess innehåll flyttades härifrån, men kvar finns långa gångar kantade med rader av vita kiselstenar som ledde fram till muséet. Hjalmar måste ha burit hit dem.
- Varför? Ja, det är det ingen som vet, säger Daag Pedersén.
Den som väljer att leva sitt liv på Gotska Sandön är kanske lite speciell.
- Man måste nog vara lite halvdåre, skrattar Daag och tillägger:
- Och så måste man tycka om att vara i naturen och klara av att vara ensam.
De fyra tillsynsmännen vårdar ensamheten. De jobbar tillsammans i par, men när kvällen kommer brukar var och en gå hem till sig. Det är bara i undantagsfall som de äter middag ihop.
- Det fungerar nog så friktionsfritt som det gör mellan oss just för att vi inte sliter på varandra på fritiden, säger Dedde Broander.
Hur det blir i framtiden med personalen på Sandön, det vågar Daag Pedersén och Dedde Broander inte sia om. Daag Pedersén närmar sig pension, men han hoppas att Sandön kommer att vara bebodd också i framtiden.
- Jag hoppas att hotet om avbemanning är avvärjt, men jag är inte alls säker på att det kommer att bli så. Länsstyrelsen har planer och jag hoppas att de kommer att lyckas med dem, säger Daag.
Daag tycker att tanken om en avbemanning av Gotska Sandön är en "skrivbordsprodukt" som egentligen inte skulle kunna fungera i praktiken. Dels har man redan i dag svårt att få tiden att räcka till alla arbetsuppgifter. Dels betvivlar han att kan finnas någon ekonomisk vinning i att avbemanna ön under några månader varje år. Att stänga av och sätta på alla anläggningar kommer att ta tid. Men för Daag Pedersén handlar det inte bara om pengar, utan också om att slå vakt om Sandön.
- Det finns så mycket värdefulla grejer här. I dag vet folk att det finns tillsynsmän på ön, men om det lämnas så kommer det att bli plundrat.
Hur det blir i framtiden avgörs förmodligen av turismens utveckling. Och vem vet... Kanske kan också Sandögubben ha ett finger med i spelet.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!