De räddade två barn
Sara Henrysson Eidvalls, 48, och hennes brorson Simon Thelaus, 16, modiga insats räddade barnens liv.- Några hjältar vill vi inte kalla oss. Det handlar om att hjälpa varandra, att ha respekt för naturen och att kunna rycka in snabbt i en nödsituation, säger Sara.
Foto: Petra Jonsson
Någon har satt upp en varningsskylt och intill den ligger blommor, snäckor och stenar. Hela familjen Eidvall och Thelaus var på plats när olyckan inträffade, och de har besökt platsen ett par gånger sedan dess.
- Vi pratar med varandra om det som hände då och då. Sen försöker vi tänka på annat, men så kommer vi på något och då pratar vi om det igen, säger Sara.
- Det är mycket man tänker på.
Simon är 16 år och inte lika skicklig simmare som Sara, som har tävlingssimmat. Men han idrottar lite och har fått viss utbildning i livräddning i skolan. Så han visste ungefär hur man ska göra.
Kom nog lite ur kurs
De berättar hur det hela gick till.
Sara, Simon och Saras båda söner Nils och Adam såg att många vadade ut till Heligholm. De kollade noga hur och var man skulle gå och bestämde sig för att gå över.
- Det var svårt att gå på de hårda stenarna. Nils och Adam valde att vända men Simon och jag fortsatte att gå. Vi kom nog lite ur kurs men simmde den sista biten och det gick bra, säger Sara. Vi hade kontakt med varandra under simturen som kändes bra. När vi gick tillbaka kom vi på helt rätt väg, en grusvall som kallas Hästgången där man drev ut kreatur till Heligholm förr i tiden.
Där mötte de Nils som hade varit och hämtat ett par badskor. Sara och Nils gick ut till ön igen medan Simon valde att ligga kvar i vattnet intill stranden.
Ropade på hjälp
Då var runt 20 personer på väg över till ön, och sist av alla kom de två männen med sina barn, en pojke och en flicka i tioårsåldern.
- Pojkens pappa stannade kvar på stranden medan flickans pappa gav sig iväg med båda barnen. Efter en stund märkte vi att något var galet och barnen skrek på hjälp. Min man, Jan Eidvall, larmade räddningstjänsten och sprang i väg för att få tag i några båtar. Jag såg hur barnens huvuden kom allt längre ifrån varandra. Då bestämde jag mig för att simma efter flickan som var längst bort, säger Sara. Jag hade en tanke på att det inte var helt ofarligt men jag är frisk och är en van simmare.
Simon förstod inte allvaret. Han hade inte sett att det var tre personer i vattnet. Sara trodde att pappan hade kommit i land på andra sidan holmen.
- Jag trodde bara att det var två barn som hade kommit lite för långt ut, säger Simon. Men pojkens pappa gav sig iväg ut till pojken och efter en stund ropade han också på hjälp. Då simmade jag ut och när jag kom fram till dem var pappan helt slut och bad mig ta över.
Simon fick pojken på bröstet och simmade på rygg in till land.
- Pojken sa att "min morbror har drunknat" men jag förstod ändå inte att det handlade om tre personer.
Sara simmade ut till flickan som gallskrek efter sin försvunna pappa.
- Jag pratade lugnt med henne och bad att hon skulle hålla fast vid min midja och på så vis fick jag in henne till stranden, säger Sara.
Båtar och helikopter
Nils hade vadat ut så långt han kunde, och tog emot barnen när de väl kom in på stranden. Sara och Simon var väldigt trötta och Simon var chockad.
- När jag väl förstod att det handlade om tre personer blev jag så ledsen att vi inte hade lyckats rädda mannen också, säger Simon. Men vi gjorde verkligen så mycket vi kunde.
Väl inne på stranden väntade fler personer som hjälpte till på alla sätt. Räddningstjänsten var snabbt på plats med båt och helikopter. Men flickans pappa hittades först en stund senare på botten, och hans liv gick inte att rädda.
Sara och hennes tre syskon är på tillfälligt besök med alla sina barn. Övriga familjen blev naturligtvis mycket oroliga när de såg helikoptern och det stora räddningspådraget.
- Vi skyndade oss hem för att lugna familjen, säger Sara. Vi var omtumlade, trötta och det fanns andra på plats som tog hand om barnen.
I natt reste familjen hem till Stockholm. Ännu uppfyllda av det som de var med om på sin Gotlandssemester.
- Vi kommer aldrig att glömma det här, säger Simon. Det känns bra att jag gjorde en insats i en nödsituation, att jag hade sinnesnärvaro att ingripa. Men det är ändå så tragiskt för den drabbade familjen. Vi tänker på dem hela tiden.
Så jobbar vi med nyheter