De letar när andra hittar
Barnvagnar, löständer och guldringar är sådant som kommer in ibland.Men glasögon, nycklar och mobiler ligger där i drivor.På polisens hittegodsavdelning i Visby letar man flera timmar dagligen efter ägarna till de borttappade prylarna.
fjolårets skörd. Borttappade och inlämnade nycklar från 2009 finns i denna hink. Marie Hallbom tycker att fler människor borde polisanmäla sådant de tappat och kolla på hittegodset.
Foto: Bengan Zettergren
Rummet rymmer just nu faktiskt två barnvagnar.
- Man kan tycka att det är lite underligt att ingen anmält en saknad barnvagn, säger Marie Hallbom, som tillsammans med Britth Andersson har ansvaret för hittegodset.
Id-kort ger svar
På hyllorna ligger askar med glas-ögon och mobiler, här finns kameror och smycken, en bettskena och en ask med mediciner. I ett kassaskåp göms pengar, smycken och klockor.
Men allra mest finns här nycklar. En stor hink är fylld med fjolårets skörd.
- En del nycklar är ju väldigt dyra, ändå kommer ingen in och frågar efter dem, säger Britth Andersson.
Ett bud från Destination Gotland kommer in och lämnar tre grejer, kvarglömda på morgonbåten från Oskarshamn, ett silveretui, en kamera och ett par glasögon.
Marie Hallbom öppnar etuiet, där ligger ett id-kort. Inte svårt att hitta ägaren denna gång. Annars ägnar Marie och Britth åtskilliga timmar varje dag åt att spåra ägare.
Men för att man ska få tillbaka något man tappat, om det finns här på hittegodset, måste man ha lämnat in en polisanmälan. Och det gör inte alla.
- Det är märkligt att så många aldrig anmäler det de tappat. Förmodligen tror de inte att upphittaren lämnat in det till polisen, säger Marie.
Men fler än man tror gör precis så. Det har till och med hänt att mycket samvetsgranna personer lämnat in en "tjuga" de hittat på gatan...
Grejerna ligger tre månader hos polisen. Om ägaren inte hittats så tillfaller det borttappade den som lämnade in det.
Auktion eller skrot
Eller så säljs det på polisens auktion, som hålls två gångar om året. Då handlar det om grejer som någon hittat på offentliga platser som Gotlandsbåtarna, krogarna, badet eller affärerna. De kallas institutionsgods och tillfaller inte upphittaren.
Vad händer då med alla hundratals nycklar?
- De blir metallskrot. Men det finns fortfarande möjlighet att hitta sin nyckel här för den som tappade den under 2009, säger Marie Hallbom.
Men det är inte bara att spatsera in till polisen för att hämta något. Man ska visa sin polisanmälan och kunna berätta när och var prylen försvann.
Marie och Britth har många olika sätt att leta efter ägarna.
- När det till exempel gäller en mobil kan man kolla fabrikat, färg, telefonnummer och meddelanden för att spåra vem som haft den.
De kan titta på bilderna i en kamera för att försöka luska ut om där finns kända ansikten. Kanske en bild på den egna bilens registreringsnummer?
- När vi kollade en videokamera en gång sade filmaren att "här bor vår granne" och visade ett hus. Och vi visste vem som bodde där, så det var lätt att spåra ägaren, säger Britth.
Guldringar hittade hem
Marie har dagen innan ringt en man för att meddela att några guldringar, som tillhörde hans hustru, hade lämnats in till polisen. De var inte ens polisanmälda, kanske hustrun ännu inte hade upptäckt att de var försvunna?
- Det ingraverade mansnamnet var så ovanligt att det blev lätt att hitta mannen, säger Marie.
Det allra dyraste de haft på hittegodset var en diamantring värd 10 000 kronor. Den fick ägaren tillbaka.
De flesta borttappade saker säljs eller tillfaller upphittaren. Marie och Britth vill verkligen uppmana dem som förlorat sina grejer att anmäla det till polisen.
- Det är ju synd att inte ägaren får tillbaka dem om de finns här!
Men det är klart, många upphittare blir också glada.
Och så berättar de om ett dagis som häromdagen fick hämta de 500 kronor de tre månader tidigare hade hittat i en häck på Signalgatan och som de då lämnat in till polisen.
Så jobbar vi med nyheter