Klockan 05.57 den 24 november 1944 sjönk Gotlandsbolagets ångare Å/F Hansa i Östersjön sedan hon torpederats av den sovjetiska ubåten L-21 på sin väg mellan Nynäshamn och Visby. 84 av de 86 personerna ombord omkom.
De senaste fem åren har Lars Kruthof och Jakob Ringbom bedrivit gemensam forskning kring detta kollektiva gotländska trauma.
– Vad hände egentligen den där natten? Det är den största tragedin som drabbat Gotland under hela 1900-talet och det finns fortfarande många luckor, säger Jakob Ringbom.
Såväl Lars Kruthof som Jakob Ringbom hade personliga kopplingar till katastrofen. Lars morfars kusin Sune Nordström var förstestyrman ombord medan Jakobs farfar Jens tjänstgjorde som lättmatros.
De båda historikerna inledde samarbetet via en gemensam föreläsning i samband med 70-årsdagen 2014. Då sattes fokus på sju personer av de 86 som befann sig på Hansa.
– Det var oerhört starkt, anhöriga satt i salongen och grät. Efteråt fick jag ett samtal av en person som sade "äntligen har jag fått ett avslut", berättar Lars Kruthof.
De har sedan dess arbetat med sin forskning på var sitt håll, Lars mest inriktad på besättningen och passagerarna, Jakob med mer fokus på själva katastrofen och de fartyg som rörde sig i farvattnen.
Tanken är en bok i ämnet, preliminärt under 2021. Det är då nära 30 år sedan Jürgen von Zweigbergk och Roger Bengtsson i boken "Den torpederade gotlandsbåten Hansa - människor, minnen, mysterier" avslöjade att färjan torpederats av ubåten L-21.
– Sedan dess har så mycket ny fakta framkommit att det är dags för ett omtag, säger Jakob Ringbom.
Efter att ha dammsugit Krigsarkivet, Riksarkivet och Landsarkivet på fakta har han efter mycken möda fått kontakt med en ubåtsforskare i Moskva med vilken han haft ett omfattande utbyte.
Via Moskva fick han tidigare i år ut L-21:s attackrapport där det beskrivs hur ubåten opererat. Han har sedan dess även fått ut krigsdagboken för ubåt K-52.
– Det intressanta är att båda dessa utgick från Åbo och fortsatte mer eller mindre i konvoj ner mot operationsområdet utanför polska kusten. Detta innebär att det som ansetts som en slump, att L-21 gick väster om Gotland när hon stötte på Hansa är felaktigt. De ryska ubåtarna använde snarare den västra sidan som "landsväg", i synnerhet under höstkampanjen 1944.
Ringboms ryska kontakt berättar också att även om transporterna av järnmalm upphört ansåg Sovjet att det ändå kunde finnas mål i området. Efter att ha gått igenom alla dokument om och om igen, från olika vinklar och hypoteser, börjar Jakob Ringbom luta åt att sänkningen var ett misstag.
– Det hävdas att kaptenen trodde det var ett tyskt handelsfartyg och jag måste till slut erkänna för mig själv att det nog faktiskt var så.
Lars Kruthof har under sin forskning närmast lärt känna människorna som gick till botten, 84 oskyldiga individer som efterlämnade familjesår som aldrig läkt. Att finna dödsattester där prästen i socknen skrivit "Drunknad? (Hansa)" får honom närmast att rysa.
– Man kommer dessa personer så nära. Men samtidigt är det bråttom, ytterst få av de som har förstahandsuppgifter kring den dagen är fortfarande vid liv, säger Lars Kruthof.
Under minnesdagen på söndag kommer Destination Gotlands att lägga en krans på platsen förlisningen skedde. I Visby domkyrka finns en minnestavla med namnen på samtliga omkomna i katastrofen.
