När räddningstjänsten upptäckte den fem kubikmeter stora ammoniaktanken i lågorna utrymdes brandområdet omedelbart.
Därefter gick polisen från hus till hus och kommenderade alla boende inom en två kilometers radie att ge sig av.
Många av de evakuerade samlades på församlingshemmen i Väskinde och Lummelunda. Håkan Björk var först på plats i Väskinde. Han var, precis som de andra som anlände efter hand, orolig:
- Jag var på väg hem från jobbet och bor precis efter Sjunde himlen. När jag kom till avfarten till Väskinde samhälle vinkade polisen in mig och sa åt mig att åka till bygdegården, säger han.
Vägspärrar
Evakueringen började vid 15-tiden och polisen satte upp vägspärrar längs med flera vägar i området. Först spärrades länsväg 149, Lummelundsväg. Sedan stoppades även trafiken på väg 653, södra infarten till Väskinde och även väg 651 från Väskinde österut.
- Jag hade kört ner grabben till färjan och var på väg hem. Skinkan står på i köket, undrar hur det går med den, säger Birgitta Jonsson som var en av de som stoppades.
Som ett jättefyrverkeri
Jan Norman var på tillfälligt besök i fritidshuset när han blev evakuerad. Han var positiv och berömde såväl polis som räddningstjänst för professionellt agerande:
- Det har organiserats bra. De var snabbt ute och varnade, sedan var kaffet klart när vi kom hit till bygdegården. Man får ta det som det kommer nu, säger Jan Norman.
Pensionären Åke Fordal såg den dramatiska brandutvecklingen från sitt hus, och blev också vittne till en av explosionerna:
- Helt plötsligt smällde det bara till. Som ett jättestort fyrverkeri, beskriver han.
Under kvällen följde de evakuerade i församlingshemmet händelseutvecklingen via radio och internet.
Frivilliga från Röda korset kom till bygdegården med kaffe, smörgåsar och varmkorv till de minsta. Therese Livemo var först på plats från sin organisation.
- Jag hörde om branden på radio och anmälde mig som frivillig att hjälpa till. Djungeltrumman går snabbt här på ön, säger hon.
Barnen var skakade
Vid 17.30-tiden anlände den första barnfamiljen till församlingshemmet. Elisabeth Alvåg kom med sina tre barn, de äldre var skakade.
- Det var inte många dagar sedan brandlarmet gick på dagis, så femåringen är lite rädd nu, säger Elisabeth Alvåg.
Henrik, tre år, var däremot helt lugn.
- Jag ska parkera en bil, säger han och fortsätter att köra med en leksaksbil i ett parkeringsgarage i trä.
När beskedet kom att ingen fick återvända till sina hem åkte de som kunde hem till vänner och bekanta.
Men de som inte hade någonstans att ta vägen fick checka in på Strand Hotel.
Och det dussintal som fick en hotellnatt var vid gott mod:
- Inte visste man att man skulle hamna här när man gick upp i morse. Undrar om man kan skicka elräkningen till kommunen också, säger Jan Norman och skrattar.