De bodde tillsammans med gatubarn på barnhem
De bodde på ett härbärge för gatubarn i Moldavien. Ett barnhem som de var med och samlade in pengar till redan när de gick på Högbyskolan i Hemse.- Nu fick vi se vad våra pengar användes till, sa Jennie Wiberg, Therese Sahlsten och Frida Mattsson.
- Deras identitetshandlingar har stulits när de bodde på gatorna, berättar Therese. Nu får de en viss utbildning och de får lära sig hur man sköter de dagliga sysslorna och den egna hygienen. Något som tidigare var helt främmande för dem.
Flickorna, som går barn- och fritidsprogrammet på Donnergymnasiet i Klintehamn, tredje årskursen, har valt att göra sitt projektarbete om Moldavien. Något som de började med redan under tiden på högstadiet i Hemse.
- Vi samlade då in pengar till barnhemmet och fick in så mycket att det räckte under ett helt år. Man räknar med 200 kronor per barn i skolan under ett år, sa Jennie Wiberg.
Jobbar i Pingstkyrkan
Lisa och Fredrik Olsson från Havdhem jobbar inom Pingstkyrkan och har varit i Moldavien under tre år. Det var de som först startade insamlingen på Högbyskolan och nu tog emot Jennie, Therese och Frida i Moldavien. I byn, Cimislia, finns en kyrka som nu driver skolverksamhet för gatubarnen. Pengarna som samlats in här används också till att laga lite mat till barnen och till undervisning. Till driften av kyrkan fick man in pengar genom att sälja souvenirer som prästens fru gjorde. Man odlade också champinjoner i ett valv under kyrkan som man sålde.
- Vi bodde också i en liten by som heter Branest. Där fanns varken vatten eller el. Det var kallt och rått i husen och mycket fattigt folk. Och de statliga barnhemmen, som vi också besökte, var kalla och mörka, liksom fängelset vi såg.
Behandlades som kungar
På barnhemmet i huvudstaden, Chisinau, där de huvudsakligen bodde under de tre veckor de var i Moldavien, var rent och fint, det fanns dusch och kök och den godaste maten. Mest åt man kyckling och kål. En kokerska kom varje dag och lagade maten men barnen fick hjälpa till med det mesta.
- Vi behandlades som kungar och de ville bara ge oss det bästa, säger Therese. Och de var mycket förvånade över att vi ville bo där hos dem.
Nu tänker flickorna åka runt i skolor och berätta om sin vistelse i Moldavien och kanske också försöka samla in pengar till verksamheten där.
- Det är svårt att bara lämna allt som man har sett, sa Therese. Man vill fortsätta att göra något. I huvudstaden var alla väldigt fint klädda men det var ofta mest för att inte visa hur fattig man egentligen var. I en del bostäder fanns inga möbler och alla hade inte mat varje dag.
Projektet i Moldavien går utanför den ordinarie utlandsresan som alla Donnerelever får göra. Flickorna har fått pengar från Skolverket till detta projekt.
Så jobbar vi med nyheter