Enligt miljöbalken måste arbeten i vattendrag där fisk kan skadas anmälas till länsstyrelsen. Enligt ordföranden i dikningsföretaget diskuterades detta i styrelsen, men att man enhälligt kom fram till att arbetet inte var anmälningspliktigt eftersom det inte finns någon fisk inom den knappt tre kilometer långa sträckan.
I maj förra året friades mannen av Gotlands tingsrätt eftersom ingen fisk hade skadats vid åtgärderna, men domen överklagades till hovrätten.
Svea Hovrätt konstaterar att det med säkerhet har funnits öring i ån, men att just det här området inte är något särskilt intressant habitat för fisken. Rätten menar att det är svårt att säga ifall fisket skadats, men att det räcker med att det finns en risk. Rätten påpekar också att en verksamhetsutövare inte kan komma undan anmälningsplikten genom att själv göra en riskbedömning eller att på egen hand vidta försiktighetsmått som man bedömer nödvändiga.
Hovrätten konstaterar att det inte förelåg något uppsåt att bryta mot anmälningsplikten, men att mannen som ordförande i dikningsföretaget är skyldig att ta reda på vad som gäller och att han är straffrättsligt ansvarig för anmälan inte gjordes. Han hade också enkelt kunnat ta reda på detta genom att kontakta länsstyrelsen.