Polisens interna utredningar har påbörjat en utredning om polisens insats när en bil med tre personer kraschade in i ringmuren tidigt i söndagsmorse.
Magnus Holmén vill inte uttala sig om det aktuella händelseförloppet vid insatsen. En internutredning har inletts, vilket alltid sker när människor skadas under en polisinsats.
Det polisen har att förhålla sig till vid en insats är Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om bland annat efterföljande och förföljande enligt 10 § 5 polislagen.
– Ibland får vi köra snabbare (än fartbegränsningen medger, red anm), om det är brådskande yrkesutövning eller trängande fall, säger Magnus Holmén.
Enligt en sammanställning av Gotland Allehanda har liknande händelser skett vid två tillfällen 2009 och ett tillfälle 2007, där förföljande slutat med bilkrascher. Magnus Holmén tycker spontant inte att det låter mycket.
– Det är svårt att svara på. När polisen har lagstöd för att förfölja eller efterfölja då ska vi ju göra det. Sen är frågan "Bör vi avbryta eller inte?". Det är något man alltid ska ha med sig i tanken, säger han.
Han påpekar också att polisen nationellt i decennier diskuterat frågan "När ska man avbryta ett förföljande?".
– Går det för fort, då ska polisen inte hänga på. Då ska man avbryta förföljandet.
– Många gånger gör polisen ett helt korrekt förföljande eller efterföljande, men sedan gör man bedömningen att det går för fort, vi avbryter för att det är alltför stor fara. Då kanske det inte händer någonting, då försvinner fordonet, fortsätter han.
Beslutet om påbörja eller avbryta ett förföljande eller efterföljande ligger alltid hos ledningscentralen.
– Ett typexempel är när polisen följer efter någon, helt korrekt och har lagstöd för det, och plötsligt kör bilisten över på motsatt körbana och kör mot trafiken. Då avbryter man direkt till exempel.