"Cornelis var den tidens Zlatan"

Det menar Amir Chamdin, regissören bakom årets mest emotsedda svenska film: "Cornelis".
Det finns bara en Cornelis, men det finns miljoner. Så gott som alla vuxna svenskar har sin bild av trubaduren, rumlaren, nationalikonen, kåkfararen, brevskrivaren från kolonien Cornelis Vreeswijk.
När hans stormiga, bitvis orkaniga, liv nu blir film föll uppdraget på Amir Chamdin, med bara en spelfilm på meritlistan.
Att göra film av en kulturskatt är att slipa ner ett högfjäll till en ädelsten. Hur närmar man sig ett sådant projekt?
- När vi började manusarbetet var det med stor respekt. Vi vågade inte ändra någonting, det blev nästan för dokumentärt, utan glöd. Men efter något år började vi bli polare med Cornelis, se hans dåliga sidor som hos alla människor - och då släppte den här respektgrejen.
Hans-Erik Dyvik Husby som spelar Cornelis fick under arbetet inte titta på något dokumentärt material - bara lyssna på Cornelis sånger.
- Vi ville inte att han skulle härma, inte bli en karikatyr. Han fick hitta sitt eget sätt att närma sig Cornelis. Och det var ett bra sätt att jobba. Det finns så många dokumentärer, museer och hemsidor om Cornelis, men det finns ingen film. Och där fanns ett glapp. Jag vill själv se en film om honom.
Amir Chamdin säger att han tidigt ville fokusera på människan Cornelis Vreeswijk, inte artisten.
- Han var en ensam man. En nomad, en sjöman. Han lämnade allt som var bra bakom sig och gick framåt. Samtidigt har jag aldrig sett en enda bild av honom med smutsiga kläder eller där han rullar runt och är full. Han tog hand om sig. Folkbilden stämmer inte.

Okända sidor
Amir Chamdin lägger i filmen också stor vikt vid en av Cornelis helt okända sidor. Som barn i andra världskrigets Holland tillbringar han två år på ett katolskt sanatorium, förmodligen utan att alls vara sjuk.
- Vi förstod att den tiden var mycket viktig för honom eftersom han aldrig någonsin talade om den. Det finns några dikter han skrivit om den som är väldigt diffusa - och väldigt mörka. Hans syster har berättat att han länge vaknade när det var flyglarmsövningar, alldeles svettig. Han var ett krigsskadat barn.

Glömdes bort
I filmen, med premiär på fredag, framgår tydligt hur Cornelis glömdes bort av det svenska 70- och 80-talet. Från att ha varit Beatlesstor blev han bara en krumelur som var full och åkte ut och in i fängelse. Just när hans comeback stod för dörren, efter ett bejublat framträdande på Roskildefestivalen 1987, gick han bort.
Men i dag lever han igen. Cornelis Vreeswijk ses nu som en av de största inom svensk musik. Vad är hemligheten bakom hans storhet, Amir Chamdin?
- När han kom var det ingen som såg ut eller lät som Cornelis. Bara att han var utan slips var en stor grej på den tiden. Det blev en Bob Dylan-effekt. Cornelis var en rebell, en som sade som det var och gjorde som han vill. Som Zlatan. Storebrorsan vi alla vill ha.

"Cornelis var den tidens Zlatan"

Cornelis Vreeswijks framgång låg i att han var rebellen, sanningssägaren, mannen som personifierade en tidsanda. Dåtidens Zlatan.