Gotländska scrollare är vana att se Carin Tellströms nuna i flödet vid det här laget. Tonen i filmerna som hon och Cinema Ciceron producerar kan beskrivas som lättsamt uppläxande. Några rubriker som ger en fingervisning om innehållet: ”Därför säger gutar på Gotland aldrig öjn” , ”Vilka hade det torrast på Gotland i somras, Fåröborna eller Sudretborna? Nu blir det battle!”
Att sådant går hem på Gotland förvånar nog ingen. Att det visat sig slå an utomlands är mindre väntat.
– Sedan vi började lägga ut på Tiktok händer det att vi får kommentarer från Finland, Norge och Island. De reagerar på dialekten och hur mycket den liknar deras egen, trots att de bor i ett helt annat land. ”Du skulle kunna kliva rakt ut i vår by här på norra Island – och alla skulle förstå dig”, berättar Carin Tellström.
Utfallet rimmar väl med avsikterna bakom Cinema Ciceron, som drogs igång för snart tio år sedan av Carin och hennes mamma Ing-Marie. Tanken har hela tiden varit att nå ut med gutamålet och den gotländska kulturen till en bredare publik. Att vara en vägvisare, helt enkelt.
– Mina föräldrar har varit aktiva inom allt från den lokala brandkåren till ridklubben och hembygdsföreningen. Så man kan säga att jag föddes rakt in i föreningslivet. Jag tycker att allt det där är så himla fint, men om jag ska vara ärlig är jag ingen föreningsmänniska. Kanske fick jag en överdos av det som liten. Vi kan säga att jag hann med ganska många årsmöten innan jag fyllde 10. Så nej, jag vill inte bli invald som suppleant i en styrelse. Men jag vill ändå bidra på något sätt, säger Carin Tellström.
Föreningslivet dras som bekant med föryngringsproblem, vilket kanske förklarar varför föreningsnotiserna i lokaltidningen förblivit den föredragna kommunikationskanalen.
Där fanns det ett tomrum att fylla, kom Carin fram till.
– Jag älskar verkligen föreningslivet, men det måste ta steget ut och vara där folk är. Och folk är på sociala medier. Filmerna har varit mitt försök att föra vidare traditionerna, på ett sätt som passar 2020-talet.
Och nu kliver alltså Carin Tellström upp i en ny talarstol. Hennes första gästkrönika på Helagotland publiceras inom kort.
Vilken sida av dig kommer läsarna att få möta i krönikorna? Blir det uppsluppet eller allvarligt?
– Haha, det jag inte än. Folk verkar tycka är rolig i videorna, men jag kan ju vara ganska vass också. Sen tycker jag väl att rent gnäll inte hör hemma i en krönika, det kan man ta i kommentarsfälten istället. Som jag ser det är krönikan en perfekt genre att förklara och resonera kring komplicerade skeenden. Gotland är en gammal jordbruksbygd som blivit en turistbygd – där har vi ett komplicerat skeende som man kan resonera kring!
Carin Tellström stannar upp, tänker efter.
– Jag antar att det var svaret på din fråga. Det blir kanske inte så roligt alltid.
Helt främmande är inte krönikeformen för henne. Fram till 2016 var hon reporter och då ingick det så att säga i arbetsbeskrivningen att plita ner lite tankar emellanåt.
– Jag har velat jobba med journalistik ända sedan jag kunde stava till journalist. Det är ett yrke jag högaktar till denna dag, men till slut orkade jag inte med det längre. Det finns lättare sätt att tjäna sitt levebröd.
Det har snart gått tio år sedan Carin Tellström blev kommunikatör, först vid Karolinska sjukhuset, sedan vid kollektivtrafikföretaget Nobina. Numera pendlar hon mellan Gotland och fastlandet.
Kommunikatör och tyckare, kan det krocka?
– Jag jobbar i Stockholm med bussar, så jag tror inte det. Men jag har alltid betonat för mina chefer att även kommunikatörer måste ha ett kritiskt förhållningssätt. Det syns också i vår personaltidning, som jag är redaktör för. Om vi tappar de kritiska frågorna skulle den tidningens trovärdighet falla som en sten, och då kan man lika gärna lägga ner den.
Konflikträdd är hon alltså inte. På lokaltidningens familjesidor får man sällan mothugg; den som ger sig ut på internet får internet tåla.
– Ja, alltså folk blir ju svinarga på mig då och då.
Vilka är det som retar sig på dig?
– Jag ska inte dra alla över en kam, men mest lättkränkta är nog de som har fritidshus på ön. De kan vara riktigt lättkränkta, särskilt om man gör något om färjepriserna. Det får man inte klaga på, tycker vissa där ute i landet. De förstår liksom inte hur det är ha färjan som sin landsväg, säger Carin Tellström.