På midsommarafton 2023 sköts en 14-årig pojke i Gottsunda centrum i Uppsala. Han överlevde, men flera pojkar i samma ålder har under året dödats i den våldsvåg som skördar allt yngre offer.
I ett läge där 13- och 14-åringar skjuts till döds och runt 1 000 barn och unga ansluter till kriminella gäng varje år har gotlänningen och polisveteranen Carin Götblad tagit ett rejält kliv in i debatten. Hon har själv poängterat att hon såg utvecklingen komma redan 2010 då hon presenterade en statlig utredning med flera konkreta förslag på hur rekryteringen till gängen kunde brytas.
Många av åtgärderna, så som lättnader i sekretesslagstiftningen och rejälare insatser tidigare för barn i riskzonen, är sånt som först nu fått ett brett genomslag i debatten och som är på väg att bli verklighet. Det har fått politiker från höger till vänster – och deras följare i sociala medier – att tävla om vem som kan drämma hennes 13 år gamla lunta hårdast i huvudet på den andra.
Men Carin Götblad är inte intresserad av att skylla på någon särskild. Det här är inte en viss regerings fel, menar hon, utan ett misslyckande för hela samhället – inklusive media, politikerna, Polismyndigheten och kommunerna.
– Det allra viktigaste är inte att människor tycker lika från början, utan att man engagerar sig. Jag får så mycket bevis nu på att människor vill ha en förändring och är beredda att anstränga sig. NOA-kansliet är nedringt och mina mailboxar överfulla av kloka människor i alla åldrar som vill engagera sig. Så jag är väldigt hoppfull nu och är helt övertygad om att det går. Då kan man inte sitta och räkna fel, säger hon.
– Men vi har en extremt svår situation. Vi har flera mordutredningar där 14-åringar är inblandade som mördare. Och vi har flera utredningar där så små som 13-åringar chattar och erbjuder sig att mörda. Det är helt empatistört och livsfarligt.
I dagarna presenterade Carin Götblad, som är polismästare på Noa, tillsammans med representanter från Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse (Sis), en ny utredning som föreslår så kallade bob-grupper. Det kan ses som en förlängning av de sociala insatsgrupper som hon föreslog redan i utredningen från 2010 och som i dag finns i ungefär hälften av landets kommuner, dock inte på Gotland.
Sociala insatsgrupper är samarbeten på lokal nivå mellan kommun och polis som riktar in sig på en specifik individ som riskerar att dras in i kriminalitet eller som behöver stöttas för att bryta med sin kriminella livsstil. Carin Götblad tycker att även Gotland borde införa sådana.
– Absolut, man behöver ta ett fast grepp om barnet och familjen. Ofta är situationen väldigt komplex och det är viktigt att saker inte faller mellan stolarna.
Bob-grupper ska finnas på lokal, regional och nationell nivå och hantera dem som löper allra störst risk att hamna i grov kriminalitet.
Genom den regionala nivån ska uppföljning säkerställas och utbildning och metodutveckling kunna sättas in. Den nationella nivån ska verka strategiskt och till exempel hantera problem som kräver lagändringar.
Anna Sandahl från SiS, Annika Öquist, Socialstyrelsen och polismästare Carin Götblad presenterade den 2 oktober en ny rapport om hur socialiseringen av unga in i kriminella miljöer ska brytas.
Det som Carin Götblad hela tiden återkommer till är att insatserna måste komma tidigt.
– Förskolorna vet vilka barn och familjer som är riskfamiljer. Det är där man ska sätta in stödet. Och till föräldrarna, det är deras normer och värderingar som har allra störst genomslag. Inkludera föräldrarna i allting och ge dem stöd och hjälp, men ställ också krav, säger hon.
Men ett problem är att det mesta som socialtjänsten erbjuder är frivilligt. I dag tackar ungefär hälften av alla föräldrar nej till stödinsatserna.
– Och sen händer kanske ingenting förrän det är så illa att man måste tvångsomhänderta barnet. Då är det ofta svårt att få samarbetet med föräldrar att fungera, av förklarliga skäl.
En ny socialtjänstlag har utretts och varit på gång under flera år. I regeringens höstbudget fanns pengar med för att kunna genomföra en sådan förändring och dessutom en förändring av lagen om vård av unga, LVU.
Men endast lagar och krafttag från myndigheter kommer inte räcka för att vända den dystra utvecklingen, tror Carin Götblad, som därför förespråkar en ny folkrörelse mot brottslighet och för inkludering.
– Det hänger ihop, för vi har stora grupper som lever utanför samhället i dag, både rent faktiskt i våra utsatta bostadsområden, men också värderingsmässigt. Det finns föräldrar som inte känner till att vi inte slår barn i Sverige, säger hon.
Carin Götblad, polismästare vid polisens nationella operativa avdelning, NOA.
Hon ger som exempel att man kan bli kontaktperson till en vilsen ungdom eller, om man är företagare, erbjuda sommarjobb till barn från en familj utan ett stort eget nätverk. Det kan också handla om att säga ifrån när ett barn springer och skriker på biblioteket:
– Jag skulle vilja säga att hela samhället behöver sänka tröskeln för normbrytande beteenden. Det gäller att stämma i bäcken, när barn bär sig illa åt så måste det bli reaktioner på det. Och när de visar hjälpsamhet och empati ska de såklart få beröm och uppmuntran.