Britt-Marie önskar fler händer i vården

Sedan Britt-Marie Hassborg drabbades av en kraftig stroke för ett drygt år sedan är hon halvsidesförlamad och kan varken gå eller stå. Hon behöver hjälp med hushållet, hjälp med att handla och hjälp med hygien och toalettbestyr. Britt-Marie som bara var 60 år när hon drabbades av sin stroke tyckte att det var svårt att ställa om till ett liv där hon plötsligt blev så beroende av andra:
- Det var svårt att acceptera, men man får ta en dag i taget, helt enkelt, förklarar Britt-Marie.
Hon trycker på handledens larmknapp när hon behöver hjälp, men hjälpen kan dröja, ibland flera timmar. I somras fick hon vänta sex timmar på att få hjälp med ett toalettbesök och då blev Britt-Marie så arg att hon skrev en insändare. Men det är inte personalens fel att det blir så här, understryker hon:
- De gör så gott de kan, men de har alldeles för mycket att göra.
- Man skulle ta hit Reinfeldt och fråga honom om han kunde tänka sig att sitta och vänta i timmar utan hjälp!
Nu kommer det pengar från "Reinfeldt", men det finns inga garantier för att tillskottet kommer att betyda de nyanställningar som Britt-Marie Hassborg efterlyser. Kommunerna får stor frihet att själva bestämma var man vill satsa pengarna.
Britt-Marie önskar sig inte bara mer personal som kan svara snabbare på larm, utan också personal som har lite mer tid. Tid för samtal och tid att följa med henne ut. Hon, som själv har jobbat inom äldreomsorgen, vet att arbetet kan vara tungt och stressigt, men det har blivit värre på senare år. Det märker hon tydligt.

Stressigt på femman
När lunchen är över kan några från personalen på avdelning fem ta rast i en kaffehörna. De stämmer in i Britt-Maries önskemål om mer personal. Det är stressigt på "femman". Särskilt på förmiddagarna och över lunchen.
- Över lunchen har vi bara tre personal, men fem personer som måste matas, berättar Lise-Lotte Segerdahl Wahlby och hennes kollega Monica Granwald.
Lise-Lotte och Monica har jobbat här i nästan 20 år och mycket har förändrats sedan de började.
- Den här utvecklingen har varit som en lång seg uppförsbacke, säger Monica.
Förr fanns det tid för sociala aktiviteter och utflykter, nu kan en pensionär beviljas en halvtimmes social tid i veckan.
- På en halvtimme hinner man ju inte ens få på dem ytterkläderna! Djur ska ut en gång om dagen, men gamla finns det inga regler för, konstaterar Lise-Lotte.

Omsorgspersonal
Petra Hjalmarsson och Nina Wästerlund arbetar som sjuksköterskor på Gråbo servicehus. De håller med om att tillskottet till äldreomsorgen skulle göra mest nytta om det användes till mer omsorgspersonal.
- De boende får nog sina insatser utförda, men man ser att personalen jobbar hårt, konstaterar de.
Inom deras eget medicinska område tycker Nina och Petra att vården fungerar bra. Läkare går rond på avdelningarna varje vecka och för alla som bor på det särskilda boendet har man regelbundna vårdplaneringar där man går igenom både omsorg och läkemedelslistor. Men när livet närmar sig sitt slut, då kan det finnas mer att önska.
- Vi behöver en paleativ enhet på Gotland. Det finns några hospiceplatser på Gotlands sjukhem, men det är inte alltid det finns lediga platser när det behövs. Det är viktigt och det tycker jag att man ska satsa på, säger Nina Wästerlund.