Branden blev start för en nysatsning
Måndagen den 4 augusti förra året totalförstördes ladugården hos Lena och Per-Olof Eriksson vid Liffride i Lärbro. I morgon belönas de för sitt arbete med att bygga upp verksamheten igen.
Foto: Mats Hemlin
- Vi var rätt nöjda med hur det såg ut. Skulle verksamheten utvecklas ytterligare krävdes stora investeringar, och det kände vi oss lite för gamla för, säger Per-Olof Eriksson.
"Allt höggs av"
Branden förändrade allt. Med skrämmande hastighet ödelades ladugården och maskinhallen.
- Det kändes väldigt snöpligt direkt efteråt, som om allt bara höggs av, berättar Per-Olof Eriksson.
- Vi hade mycket som akut måste lösas, och vi fick mycket hjälp. Hade vi stått ensamma efter det att brandkåren hade dragit hade det aldrig gått, tillägger Lena.
De var snabbt överens om att satsa. Att lägga ner djurproduktionen och enbart fortsätta med växtodling avskrevs direkt.
- Det har alltid funnits djur på gården. Djuren är på ett sätt motorn i verksamheten på en gård, tycker Lena.
I nya ladugårdar krävs lösdrift, och redan första helgen efter branden var de och tittade på hur andra lantbrukare byggt nytt. De bestämde sig snabbt för att satsa på en helt ny ladugård - frågan var bara om det skulle vara med en eller två mjölkrobotar.
- Vi har satsat på två. Gör man en för liten investering får man kanske ångra det längre fram, säger Per-Olof Eriksson.
Det innebär att mjölkproduktionen nära på kommer att fördubblas vid Liffride. Den nya ladugården är på 2 800 kvadratmeter och med plats för cirka 130 mjölkkor.
För stor
Ladugården är så stor, att den inte fick plats där den gamla stod. Men för att behålla gårdsbilden har en ny gårdsverkstad på 350 kvadratmeter byggts på den platsen. Dessutom har man även satsat på en plansilo på 900 kvadratmeter. Hemma vid Liffride har man en gissningstävling om hur många ton betong som använts. Under julhelgen ska man räkna igenom beställningarna.
Sammanlagt är det en investering långt utöver vad försäkringspengarna räcker till. Hur mycket, vill Per-Olof och Lena Eriksson inte berätta.
En bidragande orsak till satsningen är att det med dottern Emma finns en generation som är beredd att ta över.
Jobbigt år
Sedan branden har Per-Olof och Lena Eriksson haft sina mjölkkor i en ladugård en kilometer från hemmet. Dit har de åkt före klockan sex varje morgon för mjölkning, och arbetet i ladugården har inte varit avslutad förrän vid 19-tiden på kvällarna. Dessutom har de fått köra allt foder från den egna gården till den lånade ladugården.
- Det har varit ett otroligt jobbigt år. Förutom allt extra jobb med den tillfälliga ladugården har vi haft allt som hör ihop med den nya ladugården. Jag skulle inte vilja var med om ett sånt år igen, säger Per-Olof Eriksson.
Men han tror att han kommer att tänka annorlunda, när han om några år ser tillbaka på den här tiden.
- Man glömmer det besvärliga. Och samtidigt har det varit stimulerande med nybygget, att gå iland med projektet.
- Vi kommer att minnas alla positiva människor vi mött under det här året. Alla har varit vänliga och villiga att hjälpa till, tillägger Lena.
Klart i januari
I den nya ladugården pågår slutspurten.
- Vi hade hoppats att vara klara till jul. Men nu väntar vi till i januari. Flyttar vi in djuren nu får vi ägna julhelgen åt att vänja dem vid mjölkroboten, säger Per-Olof.
Båda ser fram emot den frihet som mjölkroboten ger. Det går att ta sig en sovmorgon emellanåt.
- Det blir bra för kroppen också. Tidigare var det slitigt för axlar och knän med alla monotona böjningar man gjorde, säger Lena.
I morgon belönas Per-Olof och Lena Eriksson med Swedbanks stipendium. I sin motivering skriver man så här:
"Per-Olof och Lena har utvecklat sitt lantbruk på ett föredömligt sätt. De har efter den tragiska branden tagit nya tag och under egen ledning byggt upp en ny koladugård. De har visat att man kan vända det mest tragiska till något utvecklande, då de nu även gör tekniksteg med robotmjölkning."
Så jobbar vi med nyheter