Boende tvingas bära hem vatten

Per och Laila Ekdahl köpte huset vid Skogs i Vall 1986. De fick reda på att det varit problem med vattnet några veckor under 1982, men att det sedan varit okej. Men sedan de flyttade dit har det blivit mer.
Det har ökat i intervaller, säger Per Ekdahl. Ofta kommer det vid torrperioder, vanligtvis i slutet av augusti eller början av september. Det brukar hålla i sig i två, tre veckor. Men i år fick vi skit i vattnet redan den 20 juli. Och det håller fortfarande i sig. I år är dessutom halterna mycket högre än tidigare år.
Otjänligt 
Lukten är det som först avslöjar föroreningen. Det är främst fenolen i kreosoten som luktar, den är stickande och påminner om malkulor.
Vi tvingas duscha och tvätta i det vattnet. Så lukten finns ständigt i huset. Vi har under 20 år varit i kontakt med Södervägs brädgård, med länsstyrelsen och miljö- och hälsoskyddsnämnden men inte fått något större gehör för våra klagomål. Visst har brädgården fått ett och annat föreläggande, men man har aldrig på allvar gjort något åt problemen. Där tycker jag att myndigheterna varit flata, säger Per Ekdahl.
Den brunn som hans vatten kommer ifrån betjänar även grannfastigheter och det är den som varit förorenad längst.
Anders Selin var den första som byggde hus i området vid Skogs. Det är 31 år sedan.
Vi har inte haft problem förrän i år. Tidigare har de andra hushållen hämtat vatten hos oss, men nu är även vårt vatten otjänligt till matlagning och att dricka, säger Anders Selin.
Kan inget bevisa
I torsdags kväll ordnades ett möte där länsstyrelsen, utredningskonsulter, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen och tekniska förvaltningen mötte de omkringboende för att berätta om den omfattande studie som gjorts och som visar på omfattande förorening av grundvattnet.
Vi kan naturligtvis ingenting bevisa, men vi befarar att det finns ett samband mellan de provborrningar som gjorts under förra året och i början av 2004 och att vårt vatten blivit sämre, säger både Anders Selin och Per Ekdahl. Även om expertisen avfärdar det.
Risk att hamna i klistret
De som fått sitt vatten förstört har försökt att få kommunen att köra ut tankar med friskt vatten. Men tekniska förvaltningen har avslagit det. Markägarna har inte kommunalt vatten och en sådan hjälp skulle kunna bli prejudicerande.
Vadå prejudicerande? Det finns väl ingen på Gotland som har så förorenat vatten som vi.
Det är tre brunnar som betjänar fyra fastigheter som nu är förorenade. En femte fastighet i närheten har klarat sig, men frågan är hur länge.
Vårt förslag är att ett första steg i saneringsarbetet blir att vi får hjälp att säkra vårt grundvatten genom en ny gemensam anläggning 300 meter nordost om våra fastigheter. Det skulle kosta högst 250000 kronor. Det är inga stora pengar jämfört med de kanske 50 miljoner som en sanering av grundvattnet kan kosta. Dessutom dröjer en sådan förmodligen två-tre år och ger dessutom inga garantier för att vårt vatten blir okej, säger Per Ekdahl.
Och om tekniska nämnden säger nej till att bli huvudman för saneringen så sitter vi verkligen i klistret.