Blandat och varierande från Skeppargillet

Bondsorken som blev sjökapten, suderbönderna som blev redare, skepparen som var nära att följa sin båt ner i ishavets djup, den populära Gotlandsbåten som blev lastbåt igen.
Det är ett varierande innehåll i årets upplaga av Visby Skepparegilles medlemsblad, den årsskrift om gotländsk sjöfart som kommer ut inför gillets högtidsdag den 1 mars.
En rad jubilarer uppmärksammas, däribland före detta bondsorken Bertil Ahlqvist som idag är 80 och kan se tillbaka på ett långt sjömansliv inte minst inom gotlandstrafiken.
Två andra 80-åringar är gillets hedersmedlemmar Eric D Nilsson och Waldemar Falck, och den senare visar prov ur sitt stora bildarkiv. Waldemar var bara 18 år då han första gången höll föreläsning med gamla visbybilder - nu 62 år senare föreläser han vid gillets högtidsdag 1 mars (allmänheten är välkommen).

Suderbönderna
En något yngre jubilar är Bengt Wiman, skepparen som förlorade sitt fartyg i Antarktis före jul i fjol. Han berättar hur han i sista stund räddade sig från att följa sitt fartyg i djupet. Och om vykortet han sände från båten hem till Skeppargillet.
Torsten Gislestam skriver om suderbönderna som blev sjömän och redare, och gillets ordförande Lennart Kinnander berättar om en pilgrimsfärd som slutade med en kall öl vid den berömda fyren Cap Finisterre.
Sture Andersson, bördig från Burgsvik, minns sin första båt som nu slutat sina dagar efter precis 50 år.
Andra gamla båtar som bladet berättar om är före detta MS Graip, lastfartyget som byggdes om till passagerarbåt för gotlandstrafiken och nu är lastbåt igen.
Årsskriften fortsätter sin serie om gotländska köpmanssläkter som haft flera framgångsrika redare. I år handlar det om släkten Fåhraeus och deras fartyg.
Om gamla tiders fartyg får man besked även i den forskning som fyra kvinnor vid landsarkivet genomfört och som inom kort skall presenteras på nätet.
Årets upplaga av skriften är den 58:e i ordningen och den 25:e som bladets redaktör, GT:s sjöfartsskribent Ola Sollerman, ansvarat för.