Bland de 20 värsta miljö-brotten

Det är inte bara marken kring Södervägs brädgård i Vall som är förorenad.
Även grundvattnet flera hundra meter från impregneringsanläggningen innehåller kreosot visar en ny undersökning.

Gotland2004-10-02 04:00
­Det kommer att bli svårt, och mycket dyrt, att sanera. Vad det kostar är svårt att uppskatta eftersom det gjorts ytterst få liknande saneringar i världen, förklarar Mark Elert vid konsultföretaget Kemakta som varit med och gjort undersökningen.
Länsstyrelsen på Gotland arbetar just nu med att undersöka platser där sådan verksamhet har bedrivits som kan ha förorenat mark och vatten. Den grundligaste undersökningen hittills har gjorts vid Södervägs brädgård i Vall. Resultatet av en omfattande studie presenterades i går.
­Vi visste att jorden runt själva anläggningen innehöll kreosot, men att grundvattet är förorenat var nytt för oss, säger Mattias Vejlens, länsstyrelsen.
<span class='mr'>Lägger sig i berggrunden</span>
Kreosotblandat vatten tömdes tidigare ut i ett dike och borrningar i berggrunden av kalksten visar nu att föroreningen är betydligt mer omfattande än man befarar, troligen i storleksordningen bland de 20 värsta miljöbrotten i Sverige.
Kreosot framställs av stenkols-tjära och innehåller bland annat polyaromatiska kolväten, cancerframkallande ämnen, så kallade PAH, samt fenol.
­Det är trögflytande och tyngre än vatten. Därför kan det sjunka ned och lägga sig i sprickorna i berggrunden. Det är svårt att lösa upp i vatten, men farliga ämnen frigörs och sprids med vattnet som strömmar förbi, förklarar Mark Elert. Och det som är unikt här är att det är så höga halter av kreosot så långt från anläggningen, 400-500 meter bort. Halterna är flera tusen gånger högre än normen för tjänligt dricksvatten.
<span class='mr'>Miljonsanering</span>
Grundvattnet och berggrunden är mycket komplicerat att sanera. Och det finns liten erfarenhet av sådant, såväl i Sverige som i världen.
­Man kan pumpa grundvattnet och rena det. Men det krävs en herrans massa vatten för att få upp lite kreosot och räcker knappast för att rena berget.
Mark Elert förordar att man börjar med att riva impregneringsanläggningen och gräver bort de 10000 ton förorenad jord samt 1000 ton sediment, något som beräknas kosta mellan fem och åtta miljoner kronor. Reningen av berget och grundvattnet behöver utredas ytterligare och vad det kostar är svårt att beräkna, men enligt Mark Elert rör det sig om flera tiotals miljoner kronor. Bara utredningen har hittills kostat drygt en miljon kronor, något som i första hand bekostats med statsbidrag.
<span class='mr'>Startade 1956</span>
­Det går också att få statsbidrag till saneringen, men då krävs att kommunen går in som huvudman. Kommunstyrelsen tog i november 2002 ett principbeslut att tekniska nämnden ska gå in som huvudman i sådana här situationer, men att det ska prövas från fall till fall, säger Mattias Vejlens. Vi kommer nu att sammanställa en rapport och lämna över ärendet till kommunen. Det primära nu är att ordna dricksvattnet för de omkring-boende. Sedan blir det en förhandlingsfråga om hur kostnaderna för saneringen ska fördelas.
Södervägs brädgård startade verksamheten i Vall 1956 och arbetade bland annat med impregnering av trä med kreosot. Och det var under 50-, 60- och en bit in på 70-talet som föroreningen i huvudsak ägde rum.
<span class='mr'>Inget i närheten av Vall</span>
Och det är ett dilemma, eftersom lagstiftningen såg annorlunda ut, kreosot var ett medel som användes i branschen och hur farligt det var var inte riktigt känt. Enligt Miljöbalken är det den som skitat ned som ska betala saneringen. Men när det gäller föroreningar som ligger långt tillbaka i tiden blir det svårare att reda ut ansvarsfrågan.
­Arne Jakobsson tog över verksamheten 1972 efter sin farbror. Han drev den som enskild firma. När han dog för ett tag sedan innebar det att ansvaret gick över på dödsboet. Med i bilden finns också Träimpregnering Gotland, ett aktiebolag som Arne Jakobsson bildade 1996 och som fortfarande finns kvar. Dessa båda parter kommer att få ta en del av det ekonomiska ansvaret. Hur stort vet vi inte ännu. Vi måste se vilka tillgångar som finns, säger Lena Johansson, jurist vid länsstyrelsen.
Fidesågen, Djuplundasågen, Buttlesågen, gamla Visbyskroten, Österby brädgård och före detta fönstersnickeriet i Fårösund är andra områden som länsstyrelsen nu tittar på.
­Men jag tror inte vi kommer att hitta föroreningar som ens är i närheten av dem i Vall, säger Mattias Vejlens.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om