Josefina Syssner är professor i kulturgeografi vid Linköpings universitet.
En sökning på siffran 65 000, i de gotländska mediernas arkiv, ger ett stort antal träffar. Den har nämnts många gånger, i artiklar, insändare och ledartexter, framförallt sedan 2008 – det år då regionens Vision Gotland 2025 klubbades, med ett befolkningsmål på just 65 000 invånare.
Ända in i det sista hörde vi många politiker upprepa 65 000-målet, trots att det sedan länge står klart att vi inte når fram.
De senaste två åren har Gotlands befolkning till och med backat något; totalen ligger just nu på 61 005 personer. Antalet födda barn var i fjol det lägsta under hela mätperioden – alltså sedan 60-talet, enligt SCB:s siffror.
Numera finns ett nytt måldokument, denna gång med titeln Vårt Gotland 2040. Även där står det att vi ska bli fler – men det konkreta siffermålet lyser denna gång med sin frånvaro.
Pratet om 65 000 ter sig därmed begravt.
– Ja, det finns inte samma mål i den nya strategin, även om det finns antydningar. Men däremot har vi ju som mål i fullmäktige att vi ska bli tusen fler, poängterar regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S).
Här har vi alltså ett siffermål ändå, som gäller för nuvarande mandatperiod. Detta är också en punkt där Region Gotland ger sig själv rött ljus, i den färska årsredovisningen för 2024, eftersom utvecklingen alltså går åt fel håll just nu.
Men Josefina Syssner, professor i kulturgeografi som forskat åtskilligt kring befolkningsutveckling och Sveriges landsbygder, är snarare kritisk mot själva målsättningen.
Enligt henne är det allt färre kommuner och regioner som pratar i så pass konkreta siffror:
– Insikten har börjat landa om att vi har vikande födelsetal och minskad invandring – och om att möjligheten som en kommun har att påverka detta är väldigt begränsad, säger hon.
Varför är det så svårt?
– Först måste man titta på vad som gör att en kommun växer eller krymper. Man kan växa genom att det flyttar in människor eller genom att det föds barn. Ser man på hur vi människor flyttar så är vi ganska rörliga mellan 18 och upp till kanske 30 års ålder. Det kommuner behöver göra är att fånga den där unga delen av befolkningen – eller behålla den – och det är jättesvårt! Man har inte rådighet över det beslutet som unga människor fattar, helt enkelt. Och den andra faktorn, om det föds många barn, är också svår för en kommun att påverka, svarar Josefina Syssner – som även gästföreläste kring detta på evenemanget ”92 möjligheter” i januari.
Experten menar att man i stället ska ha mål som man faktiskt har direkta befogenheter att uppfylla:
– Ja, det ska vara sånt som man med sina egna beslut och resurser har möjlighet att göra nånting åt. Det kan handla om kvalitet i vård, skola och omsorg, om vilka klimatambitioner man har, eller om att möjliggöra rörlighet på bostadsmarknaden. Sedan kan man ha skrivelser om vilket samhälle man vill vara; ska vi vara en kommun som samverkar med näringsliv och ideell sektor, till exempel? Det är mål som man har rådighet över – och där det faktiskt finns en relation mellan besluten och hur utfallet blir, förklarar Josefina Syssner.
Meit Fohlin håller med om resonemanget – och betonar att detta också är fokus i Vårt Gotland 2040.
– I den regionala utvecklingsstrategin är det utgångspunkten, att vi ska göra Gotland till en bättre plats att leva på – och sedan kan det i sin tur leda till att vi blir fler.
Samtidigt försvarar toppolitikern det nyare ”tusenmålet”:
– Att vi sätter ett mål leder inte i sig till att vi blir fler. Men det gör att alla inom regionen börjar prata om viktiga insatser för att underlätta inflyttning och även för att fler ska bo kvar.
När det gäller de faktorer som Josefina Syssner lyfter fram, som viktiga för tillväxten, anser Meit Fohlin att Region Gotland är på god väg:
– Vi har ett mer aktivt arbete med detaljplaner nu, för att skapa bostäder. Och vi har en servicestrategi, som är viktig för att man ska kunna bo och leva på hela ön, nämner hon som exempel.
Ändå ser regionstyrelsens ordförande en stor utmaning i att vända befolkningstrenden.
Här passar hon på att skicka en känga till nuvarande regering:
– I alla kommuner ser vi enorma effekter av att vi ska kasta ut så många ur landet. Det ska bli ännu färre i arbetsför ålder som ska ta hand om ännu fler äldre, den ekvationen går inte ihop, kontrollerad arbetskraftsinvandring har vi alltid behövt i Sverige. På Gotland hade vi verkligen behövt att alla som kom hit faktiskt stannade kvar.
Meit Fohlin (S) fotograferad utanför lasarettet i Visby.