Bakar med glödande entusiasm
Foto:
Vid Sande i Östergarn började några familjer baka matbröd på gammalt vis i en gammal stenugn för ungefär 20 år sedan. Efter hand som åren gott och damerna i sällskapet fick annat att hålla på med så återstod tre herrar som inte ville släppa traditionen och på den vägen är det. De tre "sjuttioplusarna" Åke Wahlgren, Valter Söderström och Sture Lingström har mycket gemensamt. De jobbar för socknen på olika sätt, de spelar bräus, de spelar "gubbpärk", de bryggar dricke, de är gutamålsanhängare och de bakar limpor.
Innan julbrygden tar vid kring lucia är det bakning som gäller. I Åke Wahlgrens föräldrahem vid Sande finns en kölnu för mältning och en gammal rymlig bakugn vilka båda används i första hand inför jul och påsk.
Kvällen innan brödet skall bakas samlas de tre för att slå degen. Händelseförloppet och var och ens uppgift är väl dokumenterat men det visar sig snabbt att det inte hjälper. De tre har lite då och då tre olika åsikter, ibland på allvar och ibland för att "munhuggas". De är dock rörande överens om vem som skall göra vad.
Åke Wahlgren sköter inköp av ingredienser och svarar för att receptet följs. Som exempel kan nämnas att det går åt över 34 kilo rågsiktsmjöl, 24 liter vatten, tre liter sirap, 12 paket jäst samt allehanda kryddor.
Medan Åke håller fyr i besparingsspisen och ser till att kollegorna har något att "nassla" på så slår Valter och Sture degen i tråget med en volym av hundra liter.
Det är inget lätt arbete men nog så viktigt så att den verkligen blir blandad och får en lagom konsistens. Detta förberedande arbete är över på cirka en timme varför det därefter finns utrymme för förplägnad och uppladdning inför kommande dag.
Efter att trion samlats exakt klockan åtta nästföljande morgon skall degen berikas med resten av konsistenserna och åter slås väl. Åkes uppgift är att sköta eldningen i bakugnen vilken han väl förberett dagen innan. Den drygt två kvadratmeter stora ugnen är fylld med björkved som skall eldas och bli till glödbädd och ugnen skall sedan komma upp till en innetemperatur av 250 grader.
Med tidigare års erfarenhet vet man att då har degen först jäst i degtråget och sedan som utbakade limpor. Nu skall glöden rakas ur ugnen och limporna skall in.
Den allra sista degresten används såsom "läukbröd" det vill säga att det är en mindre limpa som först blir färdigbakad (smakprov) och placeras alldeles innanför eldluckan, därav namnet.
Om ritualerna följts skall klockan nu vara tolv vilket den tämligen exakt var nu vid det senaste julbaket. Två timmars anstånd med utrymme för mat och prat.
Efter drygt halva gräddningstiden avsmakas "läukbrödet".
- Det var bra, men bröd behöver ett dygn på sig för att uppnå sin fulla smak, konstaterar Valter.
Det pratas länge vid matbordet och någon eller några av de tre får nästan lite panik när de ser att klockan tickar på och nästan får lite mardrömmar om kolbitar i bakugnen.
Väl på plats och ugnsluckan öppnas kan det konstateras att 43 Sandelimpor uppnått sin rätta nyans och konsistens men de skulle inte stått inne många minuter till. Då hade farhågorna besannats.
Nu har Sture övertagit jobbet med bakspaden och Åke och Valter tar väl hand om det nygräddade och väldoftande brödet som penslas med en blandning av kaffe, dricke, sirap och vatten, varefter de nogsamt inlindas i bakdukar där de skall vila färdigt över natten.
Vid den första utvärderingen tycker Åke att Valter tagit för mycket deg till varje limpa. Valter kontrar med att Åke inte sköter penslingen som han borde. Sture jobbar mer i det tysta och tycker att de båda övriga surrar mer än de arbetar.
Summan av kardemumman blir att det av skribenten och fotografen kan intygas att de lyckats ännu en gång men de aktar sig noga för att berömma den andres förtjänster men alla tycker det är lika roligt och ser fram emot nästa baktillfälle.
Så jobbar vi med nyheter