"Att flytta hit var rätt äventyrligt"
Frida Brunner gav sig ut i världen och hamnade i Vänge.På en gård på landet.Kanske rent av det största äventyret i visbytjejens liv.
Foto:
Men den här gången blev det så.
Av ingen anledning alls.
"Vilket är ditt favoritljud? Fundera på det tills vi ses".
* * *
Vänge en torsdag i mars. Snön är nästan försvunnen, solen drillar äntligen där uppe och gårdsplanen är full av lera.
Frida flexar några timmar från jobbet för den här intervjun, har bryggt kaffe som är färdigt när jag kommer.
Jag har sett hennes namn och titel - samhällsgeograf - i samband med Bygg Gotland, översiktsplan för Gotlands kommun 2010-2025 och tyckt det låter spännande. Vem finns egentligen bakom en sådan titel?
Så, vid kaffet i det stora köket på gården just invid kyrkan, får jag då svaret på frågan som inte har det minsta med samhällsgeografi att göra. Den där om ljud.
En idyll, en dröm
- Jag har tänkt mycket på det där...först tänkte man ju det klassiska med fågelsång och så, men så slog det mig när jag borstade tänderna i morse att vid mina föräldrars sommarhus i Östergarn, när man ligger där och domnar bort...där hör man sommaren, vindspelet som klingar, löven som rasslar...jo, det är nog favoritljudet, det bästa jag vet.
Brukar du tänka så, på ljud som ger välbefinnande?
- Absolut. Men det hör ju också ihop med dofter...doften av havet, till exempel, doften av jord. Det hör ihop med alla sinnen, egentligen.
Är det viktigt hur det låter där man bor?
- Jo, det är klart...jag är uppvuxen i stan, på norr...sen när man kom hit, det är väldigt susande element här, det tog ett tag innan man vande sig. Och tystnaden här...när jag sover över i stan nu tycker jag ju det låter hur mycket som helst, haha.
Frida och sambon Erik, från Guldrupe, köpte gården i Vänge för drygt ett år sedan. De har bott här i tre år, kom hit direkt från Uppsala där de båda studerade.
På gården finns förutom dottern Vilma, 2 år, även 300 lamm. Det finns tillhörande skog och dessutom mark som arrenderas ut till Eriks bror och föräldrar.
Det finns de som skulle kalla den här platsen i livet för en idyll, en dröm.
Dagen före intervjun har jag läst en artikel om att många ungdomars livsdröm alltmer är ett "Svensson-liv"; ett bra jobb, hitta den rätte, få barn och ha ett fint boende.
Jag frågar om Frida känner igen sig i det. Hon säger att hon gör det.
- Jo, det är klart...det låter ju väldigt tryggt, haha.
Men inte så sexigt, kanske?
- Nej...men det är det liv vi lever just nu, vi har jobb vi trivs med, familj...jag, allt det där du sa.
Men det var inte det du tänkte då du tog studenten?
- Haha, jag bodde i Spanien och reste till Sydamerika, pluggade en massa...jag har kanske gjort mitt äventyrliga...men det var ju rätt äventyrligt att flytta hit också, jag var den första i kompisgänget som flyttade ut på landet. Och det var ju verkligen att byta liv. Från Uppsalas studentvärld och direkt ut hit.
Inte så många ryggsäcksresor längre.
- Nej. Men jag skulle gärna resa med ryggsäck igen...fast frågan är hur bekväm man blivit med åren?
Radioprogrammet "Ring P1" i bilen från Visby till Vänge. Eländes elände i samtal efter samtal; finanskris, direktörsbonusar, klimatpåverkan och Gaza-kriget.
Det känns skönt att sedan hamna i ett samtal om de stora stunderna i det lilla livet.
Frida Brunner är samhällsgeograf och jag ber henne berätta vad en sådan gör och hon säger att hon ägnar sig åt fysisk planering av samhället. Om människans plats i rummet.
Hon har alltid varit intresserad av människor och historia, säger hon. Sociologi, etnologi, människan i förhållande till samhällets normer.
Framtidspåverkan
Hon förklarar mycket och gärna och hennes språkbruk skiftar från tidigare rätt svävande till mer precist och fyllt av termer.
Jag antecknar fraser som "kulturgeografi" och "ekonomisk geografi" och "stadsutvecklingens konflikt med jordbruket" och drömmarna som finns om "idyllen på landet och samtidigt behovet av de fasciliteter som finns i stan".
Jag har varit med om det så många gånger, hur människor stramar språk och fokus när man växlar från det personliga till det professionella.
Frida är projektanställd på stadsarkitektkontoret för att arbeta fram översiktsplanenen Bygg Gotland, en pusselbit av kommunens Vision 2025.
Känner du att du kan påverka det framtida Gotland?
- Det är svårt att säga...planens intentioner är ju ett mer samlat byggande, att tätorterna ska lyftas och en mer regional balans. Men om det blir verklighet...det är ju politiska beslut som avgör.
Min son som är åtta brukar säga: de bygger ju överallt, de verkar inte vilja ha kvar nåt som är fint.
- Säger han det? Ja, man kan ju undra ibland vem som ska bo överallt.
Jag kommer att fråga på vilket sätt Frida är fanatisk men också på vilket sätt hon är fantastisk, men först till vad som är viktigt i hennes liv just nu.
Hon funderar, vet inte riktigt vad hon ska svara.
Jag ger henne tid, ser mig om i köket; rejäla arbetsbänkar, en fruktskål, spaghetti i ett glasrör, en vinflaska i ett ställ, kokböckerna på hyllan och ett fång violetta tulpaner. Där ute brummar en traktor förbi.
Ingen ålderskris
- Att få tid att träffa kompisar, tror jag...vi spinner lite i ett ekorrhjul nu...är det värt allting, ska vi gå ner i arbetstid för att hinna med oss själva...men så är det väl för alla med småbarn, det är ju den tiden i livet. Men samtidigt vill man ha tid att...ja, du vet, måla om, fixa här hemma.
Var har du ditt andningshål?
- När jag rider...det är avkoppling. Jag rider två gånger i veckan, en gång för mig själv och en gång lektionsridning, då krävs det total koncentration, då stängs allt annat ute...det är verkligen ett själsligt andrum.
Du är där du är i livet...har du gjort det du tänkte att du skulle gjort när du kom hit?
- Jo, jag tror det...rest, pluggat, bildat familj, jag tycker jag gjort rätt mycket. Jag trodde kanske jag skulle orkat arbeta mer ideellt, jag var aktiv i Rädda barnen tidigare...att ha orkat fortsätta med det...
Frida växte upp med tre syskon, hon skrattar mycket och ofta, hade "väldigt kul" under skolåren och "gjorde väl mina dumheter som alla gör".
Tjejgänget håller fortfarande kontakt, tolv tjejer som ses så fort det finns möjlighet och fem dagar efter att det här intervjun görs fyller Frida 30 år ("men jag har ingen 30-årskris").
Frida har en stor lust i livet och det är att laga mat. Det kök vi sitter i är nyrenoverat, det var viktigt för henne då de flyttade hit, säger hon.
Hon berättar om matlagningen när jag frågar om på vilket sätt hon är fanatisk, vilket vi förstås enas om är ett felaktigt använt ord.
Men ändå:
På vilket sätt är du fanatisk?
- Matlagningen, det är min passion. Jag älskar att bjuda på middag, älskar att ha fester och då är det ju bra med en sambo med jägarlicens...fasaner och rådjur och sånt.
Fredagsnjutning
Frida strålar när hon berättar, tar med alla sinnen; smakerna, dofterna, ljudet av puttrande grytor...
Men du ljuger om du säger att det inte blir makaroner och falukorv ibland.
- Jo, haha, det blir det ju, jag erkänner. Men vi försöker äta så lite halvfabrikat som möjligt.
Matlagningsmusik?
- Tori Amos, kanske. Eller nån gammal Depeche Mode...jag ska lära min dotter att lyssna på synt, jag är lite av en gammal syntare och depprockare, du vet, The Cure och sånt.
På vilket sätt är du fantastisk, då?
- Ja, du...vilken fråga...jag är väldigt positiv till det mesta, jag försöker att inte gräva ner mig i problem, det ’r väl fantastiskt?
Fredag idag, fredag i kväll. Den kväll då arbetsveckan är över för många och en speciell stämning sprider sig i familjerna.
Jag frågar hur det är här en fredagskväll och hon säger att "vi är så jäkla tråkiga" men det tror jag inte på utan ber henne berätta och då visar det sig att det är som hemma hos de allra flesta.
Antingen är "alla" tråkiga eller så är det helt enkelt så här det är.
- Vi kommer hem, ger lammen mat, lagar mat till oss själva, äter, stoppar Vilma i badet, öppnar en flaska vin, lägger Vilma, ser "På spåret" eller nåt och har vi tur är vi fortfarande vakna klockan tio.
Är det så?
- Ja...att njuta av en flaska gott vin, det är standard...men vi är ju så jäkla trötta, det blir ju så efter en vecka, så jäkla trötta.
Ålder: 30. Familj: Sambon Erik, Vilma, 2. Bor: Gård i Vänge. Yrke: Samhällsgeograf. En bra bok: Blonde - Joyce Carol Oates. En bra skiva: Höga förväntningar på Depeche Modes nya.
Så jobbar vi med nyheter