à ren i Namibia gav dem en ny syn pÄ livet
Efter tvÄ Är i Namibia har Cecilia och Rolf O. Eriksson Äter landat hemma i Lummelunda.Deras erfarenheter och upplevelser i Afrika har givit nya perspektiv och pÄverkat deras förhÄllningssÀtt till livet.- Vi har lovat varandra att aldrig mer gnÀlla över smÄsaker i den svenska vardagen.
- Vi hade Äterkommande sÄ kallade workshops för ungefÀr 45 lÀrare, en frÄn varje kommun som vi arbetade med. Sedan spred de kunskaperna vidare till lÀrare frÄn de olika rektorsomrÄdena i sin kommun och dessa lÀrare tog i sin tur med sig det de lÀrt sig till sin skola.
Innan Namibia blev sjÀlvstÀndigt 1990 var kunskaperna i matematik katastrofala. Det ansÄgs inte att mÀnniskor behövde lÀra sig sÄ mycket matematik för att klara sin vardag. Det har gjort mÄnga lÀrare osÀkra och en hel del har dÄliga kunskaper i matematik.
Undervisade
- Den första generationen lÀrare hade ingen lÀrarutbildning men de nyare lÀrarna har det. Vi arbetade pÄ det som motsvarar lÀrarhögskolan och undervisade i metodik och pedagogik. För Àven om de Àr duktiga pÄ matematik sÄ Àr kunskapen om hur man ska lÀra ut det inte sÄ stor, sÀger Cecilia.
Rolf och hon bodde i Oshakati i norra Namibia, ovanför den sÄ kallade röda linjen som gÄr tvÀrs över landet i höjd med Etosha nationalpark.
Det verkliga Afrika
- HÀr finns det verkliga Afrika, det ursprungliga. HÀr bor mÀnniskor i smÄ byar i enkla hyddor. Det ser ut precis som i Fantomentidningar, sÀger Cecilia. En del av folkgrupperna lever som pÄ stenÄldern. Nedanför den röda linjen finns mycket stora farmer, mÄnga har vita Àgare. HÀr finns stÀder med moderna hus.
Skolorna i omrÄdet dÀr Cecilia arbetade Àr ofta mycket enkla byggnader, byggda av pinnar med ett tak av plÄt. Klasserna Àr ofta stora och Àven om engelska Àr det officiella sprÄket i Namibia sÄ startar undervisningen i skolan pÄ engelska först i Ärskurs fyra.
- Vi Äkte runt mycket i skolorna och stöttade lÀrarna. Och jag kÀnner att jag verkligen gjorde nytta under min tid dÀr, sÀger Cecilia.
Informerade om hiv/aids
I arbetet ingick ocksÄ att tillsammans med organisationen Lifeline informera om hiv/aids som Àr oerhört utbredd i landet, i genomsnitt har 22 procent smittats. Det finns fortfarande mycket okunskap och det utnyttjas av sÄ kallade hÀxdoktorer som erbjuder sig att bota aids för 18 dollar.
Matematikprojektet Àr avslutat men Afrikagrupperna fortsÀtter sin kampanj kring jÀmstÀlldhet, hiv/aids.
Rolf Äkte till Namibia för att hjÀlpa till i arbetet med ett konsthantverksprojekt.
- Men det var i princip klart nÀr vi kom ned sÄ jag har mest Äkt med Cecilia pÄ hennes resor och Àgnat mig Ät att mÄla. Det blir en utstÀllning med afrikabilder, om globaliseringen. Att bo dÀr nere i tvÄ Är gjorde mig lite fundersam över hur vi prackar pÄ dem vÄrt sÀtt att leva. Och det gÄr vÀldigt snabbt. Det kÀnns som om de inte fÄr utvecklas i sin egen takt. Men det finns ingen vÀg tillbaka. HÀr finns nu bÄde gammalt och nytt, frÄn vidskepelse till amerikansk skrÀpkultur.
LĂ€rorika Ă„r
Arbetslösheten Àr stor. MÀnniskor Àger inte sina hus eller marken de stÄr pÄ, de odlar ofta mahango, ett lokalt sÀdesslag som utgör basen i maten och mÄnga driver smÄ barer för att fÄ en inkomst. Det leder till mycket fylleri och en hel del vÄld.
- Vi var tvÄ av vÀldigt fÄ vita mÀnniskor. I början blev vi naturligtvis utittade. Men trots att befolkningen tidigare utsatts för förtryck och folkmord av européer sÄ blev vi alltid vÀl bemötta. MÀnniskor var öppna, glada och gÀstfria. Vi kÀnde oss aldrig hotade.
PÄ fritiden Äkte de runt i Namibia, men besökte Àven Botswana, Zambia och Sydafrika. Omkring sjutusen mil tippar Rolf att de körde.
- De hÀr Ären har varit oerhört lÀrorika. Givit erfarenheter som vi inte vill vara utan, sÀger Cecilia och Rolf.
SĂ„ jobbar vi med nyheter