Personen var en av de anställda som fick följa med till Pireus. Intervjupersonen säger att det var rörigt och oorganiserat när personalen anlände till hamnen där M/V Västervik låg.
– Det pågick svetsarbeten, livbåtarna låg på land och det var mycket bråte överallt, säger personen till VT.
Under de första dagarna var personalen på båten ofta. Då gick arbetet också fort framåt.
– Många kände sig pressade och jobbade hårt, mycket blev iordninggjort snabbt. Stolar fästes och mattor rullades ut. Då kändes det som att det inte var mycket kvar att göra.
Därefter fick de inte gå ombord på båten. I stället satt de på hotellet och planerade för verksamheten på Gotlandsbåten.
VT: Hur var kontakten med Lars Meijer och Pigge Werkelin?
– Werkelin kom ned sista dagen vi var där, han var väldigt stressad och upprörd. De hade inte gått som de hade planerat.
Men intervjupersonen säger till VT att denne varit imponerad över Lars Meijers agerande.
– Han var lyrisk över båten, han brinner för den. Jag har svårt att se det var ett bluffprojekt. De ville hela tiden göra allt för att få båten till Sverige och undersökte om det fanns möjlighet att få till ytterligare en ny försening.
VT: Gotlandsbåten kom med olika ursäkter om varför båten inte blev klar – värme, översvämning, strejk – hur uppfattade du det på plats?
– Det stämmer att det var strejk, det fick vi i varje fall sms om. Och sedan kunde strejken pågå i allt från 24 timmar upp till två veckor.
Om Gotlandsbåten kommer igång nästa år. Då kommer intervjupersonen fundera på att arbeta på Gotlandsbåten även kommande säsong.