Pensionsålder i Sverige är 66 år men du har rätt att behålla din tjänst tills du fyller 69 år. Både Owe och Anneli har valt att fortsätta arbeta.

– Jag har lust att jobba – pengarna är ett smörjmedel men inte målet, säger Owe och Anneli håller med.

Enligt paret är det inte ekonomin som tvingar dem att jobba kvar.

– Hade pengarna inte räckt till, hade det varit en helt annan sak, säger Anneli.

Har man ett fysiskt tungt jobb kan kroppen göra motstånd. Då finns det inte något val.

– Det är annorlunda, men vi är friska och orkar. Vi har levt i en bra tid och haft ett bra liv med fred, mat, utbildning, sjukvård och hälsan i behåll, säger Anneli.

Generationen som blir pensionärer nu, har fått del av den tryggheten.

Det traditionella pensionärslivet är inte den stora lockelsen för Anneli och Owe. Barn, barnbarn, en äldre mamma, kulturliv, lilla orkestern och ett fritidshus är berikande.

– Jag hinner med det också, säger Anneli.

Hon är specialpedagog och jobbar i team med sina kollegor på Terra Novaskolan i Visby. Arbetsuppgifterna är utmanande och meningsfulla.

– Jag jobbar med barn och får vara med när de lär sig. Det är en guldkant i livet. Jag mår bra av att jobba och hela tiden lära mig nytt.

Nu är skolans värld inte problemfri. Allt fler uppgifter läggs på skolan.

– Visst märks det att pengar och kompetens saknas, men mitt i alla sparkrav och andra bekymmer gör vi vad vi kan för eleverna med de resurser vi har. Vi jobbar lösningsfokuserat och siktar på att vara förebyggande, säger hon.

Hennes man Owe har en helt annan situation men fortsätter också att jobba. Han fick lämna sin tjänst på Uppsala universitet, campus Gotland när han var 68 år, enligt gängse regler.

Titeln professor i etnologi fick han behålla och utökades med emeritus, liksom ett livslångt tillträde till universitetet.

Owe ser bara fördelar med det och fortsätter uträtta saker även om ersättningen varierar.

– Nu gör jag mest sådant som är roligt och slipper andefattig administration.

Han är handledare till studenter, granskar forskningsplaner, skriver böcker och håller föredrag.

Owe disponerar tiden som han vill även om han också har fullt upp. Och hinner ställa fram maten på bordet när Anneli kommer hem.

Det är fler som gör som Owe och Anneli. Under de senaste två decennierna har sysselsättning bland äldre fördubblats, visar statistik från SCB. Män jobbar mer efter pensionsåldern än kvinnor.

Av dem som är mellan 65 och 74 år har sysselsättningsgraden ökat från 10 procent 2001 till 20 procent 2023.

Bland dem som är mellan 75 och 89 år jobbar inte lika många men det motsvarar ändå 65 700 personer eller 7 procent.

 Så här har det inte alltid varit. För 30 år sedan såg situationen helt annorlunda ut.

– På 1990-talet fick man betalt för att gå i förtid från sitt jobb. Då ville stat och kommun att de unga skulle få jobben, berättar Owe.

Idag ser villkoren helt annorlunda ut med brist på arbetskraft inom de flesta yrken.

Även om fler jobbar efter pensionsåldern har inte arbetstiden förändrats särskilt mycket. I åldern 65-69 år arbetar män i snitt 27 timmar i veckan medan kvinnorna jobbar 24 timmar. Arbetstiden minskar efter hand som folk blir äldre.

Äldre kvinnor jobbar främst inom vård och omsorg medan män arbetar med finansiell verksamhet och företagstjänster samt lantbruks- och trädgårdsyrken.

Gruppen äldre som är arbetssökande har också ökat med det dubbla jämfört med för tio år sedan.