Anders Granat trivs i skuggan

När landshövding Marianne Samuelsson under tumultartade former avsattes som landshövding för några veckor sedan riktades strålkastarna plötsligt mot en man som i många år stått i kulisserna: länsrådet Anders Granat.
Som högste tjänsteman på länsstyrelsen fick han ta över inte bara ledningen av myndigheten utan också de representativa plikter det medför.
Och det är inget Anders Granat har åstundat.
- Jag kan naturligtvis föra mig. Men jag har inget behov av att stå i rampljuset. Det är ju inte så att jag har sökt den här tjänsten, säger Anders Granat.
Det är också med blandade känslor som han utför en del av de nya uppgifterna, som skulle ha utförts av Marianne Samuelsson.

Dyspyter
- I måndags hade vi ett sedan länge inplanerat besök från en grupp riksdagsmän. Jag fick vara värd och presentera mig som tillförordnad landshövding, och presentera Marianne som nytillträdd generaldirektör i finansdepartementet. Det var lite märkligt...
Det var det också när han i tidskriften Fokus kunde läsa Marianne Samuelssons beskrivning av deras samarbete som fyllt av dispyter.
- Vi har jobbat ihop i fem år och jag tycker att det har fungerat bra. Jag blev tagen när jag läste den artikeln.
- Det blir ofta som jag vill, det är väl därför jag är chef. Jag kan nog vara kraftfull. Och jag funderar på om jag har varit tillräckligt lyhörd mot Marianne Samuelsson, säger Anders Granat med ett stänk av självkritik.
Han var själv med på det möte som spelades in och så småningom ledde till Marianne Samuelssons fall.
Hur kändes det när du hörde inspelningen i radio?
- Det var chockartat.
Det hon sa eller att det hade spelats in?
- Jag mindes det hon sa, men jag uppfattade det som tillspetsat, som en provokation. Men jag är för rätten att spela in och lämna ut det vi diskuterar.
Du agerade inte själv mot det hon sa. Gör det att du känner dig som en medlöpare?
- Jag är lojal mot de beslut som länsstyrelsen fattar. Men det är väldigt komplexa känslor, säger Anders Granat.
Vad säger du om kritiken mot länsstyrelsen att ni bara anställer nejsägare?
- Det är bara skitsnack, det är dumt och okunnigt. Den som sade det kunde ha sagt något i insynsrådet.
Ligger det ingenting i det som sägs, att en del tjänstemän har ett behov av att utöva makt?
- Vi är inte fria från att det finns personer hos oss om som uppfattas så. Länsstyrelsens image avgörs i varje enskilt möte och vi jobbar mycket med det. Och det finns en lojal kår här som vill Gotlands bästa.

Folkskollärare
Hur är stämningen just nu?
- Vi känner oss lite tilltufsade. Det kommer upp mycket i den här turbulensen. Vi måste gå vidare och känna stolthet över det vi gör, och genomföra det som är inbokat.
- Vi måste ha tillit och så högt i tak att vi kan prata utan att vara rädda för bandspelare. Samtidigt måste vi också hantera möjligheten att det spelas in och lämnas ut. Det är en väldig komplex situation.
Tänker du söka jobbet som landshövding?
- Nej. Mitt förordnande som länsråd går ut nästa år, och som det känns nu vill jag fortsätta med det.
Den ofrivillige landshövdingen föddes för snart 63 år sedan i Jönköping men växte huvudsakligen upp i Nyköping i Södermanland.
Någon utbildning till landshövding skaffade han sig inte. I stället blev han folkskollärare och speciallärare.
- Jag jobbade med elever med inlärningsproblem eller sociala problem, och ofta både och. Det är inte så dumt att vara lärare, man får lära sig att umgås med människor.
Anders Granat hann dessutom skaffa sig en fil kand i beteendevetenskap och blev både studierektor och rektor.
- Sedan blev jag tillfrågad om jag ville driva projekt i länsskolnämndens regi. Och sedan kom en skolminister som hette Göran Persson och lade ned länsskolnämnderna. Men då hade jag redan fått andra jobb på länsstyrelsen i Södermanland.
- Efter en stor omorganisation blev jag chef för en ny enhet. Där var jag i fem-sex år - i ett halvår hade jag uppdrag för finansdepartementet - och så fick jag en förfrågan om jag ville bli vikarierande länsråd.
Vikariatet blev ett förordnande. Men 2003 lämnade han hemlänet.

Slottsparken
- Jag kände ett behov av att röra på mig. Jag vill göra något nytt när frågorna blir alltför välbekanta. Och så fick jag en förfrågan om att vikariera för länsrådet på Gotland. Och så avled han samma vecka som jag började.
När vikariatet hade gått ut fick så Anders Granat ett förordnande till 2010.
Vad hade du för relation till Gotland innan du kom hit?
- Jag var här första gången på 1970-talet. En av mina pojkar, som då var i sjuårsåldern, sa: "Pappa, kan vi inte lifta?" Så vi ställde oss utanför Nyköping, och hamnade i Nynäshamn. "Vi tar färjan till Gotland!", sa vi. Så åkte vi hela natten, och min son var vaken hela resan.
- När vi kom fram på morgonen gick vi upp till en park, min son somnade på ett liggunderlag, jag kokade te på Trangiaköket och satte mig och läste. Det visade sig att det var i Slottsparken ovanför Residenset - inte kunde jag veta att det skulle bli min arbetsplats långt senare! Och så blev det några semestrar till.
Du lär ha ett starkt intresse för jämställdhetsfrågor?
- Jag tycker att om vi har ett samhälle där hälften hålls undan på grund av sitt kön så måste vi arbeta för att få en förändring till stånd.
- Att vara landshövding är "fint". Hur har jag kommit hit? Jag har då inte strävat efter det. Men jag är man, jag har haft goda mentorer, personer som har lagt goda ord för mig.
- Det är inte självklart att det är så för en kvinna. Därför är jämställdhetsfrågan så viktig!